foto av objekt i rosa nyanser — Jimmy Robert, Descendances Du Nu (Stair 2), 2016 Foto: O.H. Dancy. Courtesy of the artist, Stigter Van Doesburg, Amsterdam and Tanya Leighton, Berlin and Los Angeles.

Text av curator

I sitt konstnärskap lyfter Jimmy Robert frågor kring representation, genus och identitet – ofta med avstamp i en konst- eller museikontext. Med subtil humor, melankoli och queerness tar han sig an dessa komplexa ämnen genom ett fragmenterat och öppet formspråk.

Jimmy Roberts verk utforskar det politiska i betraktandet, ifrågasätter etablerade föreställningar och öppnar upp för en läsning i flera riktningar. I en personlig och poetisk ton arbetar han ofta med iscensättning av konsthistoriska diskussioner och återkommande är hur meningsskapande sker i relationen mellan plats, kropp och konstverk, där alla delar tycks lika aktiva. På olika vis påverkar och instruerar de varandra. Och mellan de olika elementen framträder något som växlar mellan det ogripbara och intellektuella, men som inte sällan också frammanar en känsla av begär eller ödmjukhet. Roberts arbete ställer samtidigt frågor kring bevarandet av en rörelse och hur detta kan presenteras i ett utställningssammanhang.

Hand som håller ihopvikt papper — Jimmy Robert, Utan titel, 2020 Courtesy konstnären, Tanya Leighton, Berlin och Los Angeles och Stigter Van Doesburg, Amsterdam.

hand som håller vikt papper — Jimmy Robert, Utan titel, 2022 Courtesy the artist, Tanya Leighton, Berlin och Los Angeles, och Stigter Van Doesburg, Amsterdam.

Performativa skulpturer

I utställningens första rum visas bland annat ”Untitled (Plié VI)” (2020) som består av två fotografier placerade på ett lågt podium på golvet. Båda bilderna föreställer konstnären själv i olika skulpturala poser, men deras placeringar och formationer gör att det aldrig är möjligt att se det fullständiga motivet. Här ger sig växelspelet mellan den privata och offentliga kroppen tillkänna som något ständigt pågående. I ”Untitled (Plié VI)” får pappret också en kroppslighet som i viss mån fungerar som ställföreträdare för konstnären. Roberts verk har beskrivits som aktörer i sin egen rätt och han själv har karaktäriserat dem som performativa skulpturer.

En liknande metodik och attityd återfinns i den mindre, inramade diptyken ”Untitled (2020/2022)”, där en hand ses koreografera och ändra skepnad på fotografier. Kroppens rörelse fångas i hanteringen av det vikta pappret men också i motivets. Jimmy Roberts arbete framträder som flyktigt och fragilt och på samma gång väldigt taktilt. Papprets materialitet, dess skörhet och informationsbärande funktion, ger sig tillkänna.

Vidare visar verket ”Floorwork” (2020) på Jimmy Roberts intresse för dans, koreografi och rörelse. Han är självlärd dansare som tillsammans med sin nära vän, konstnären, Ian White (1971 – 2013) lärde sig genom att repetera in koreografen och konstnären Yvonne Rainers (f. 1934) klassiska stycke Trio A (1966). ”Floorwork” består av en text monterad på en träskiva. Verkstiteln kan leda tankarna till den moderna och samtida dansen och dess förhållande till gravitation – men också till hårt kroppsarbete. Den politiska dimensionen blir tydlig i träskivans text som även refererar till arbetssånger sjungna av slavar. Lågmält lyfts teorier och tankar kring subjektivitet in i Roberts arbete där den individuella kroppen och dess rörelser blir delar av ett större system av tolkningsmodeller.

foto av person i rum poserande med objekt över huvudet — Jimmy Robert, Descendances Du Nu, 2016 Foto: O.H. Dancy. Courtesy of the artist, Stigter Van Doesburg, Amsterdam and Tanya Leighton, Berlin and Los Angeles.

Att gå nerför trappan är också att ta ner den nakna från sin piedestal och överlämna den åt dess diasporiska öde.

Descendances du nu

Ett centralt verk i utställningen är installationen ”Descendances du nu” (2016) som innefattar objekt, fotografi, performance, ljud (av ljudkonstnären Ain Bailey) och text (av konsthistorikern Elisabeth Lebovici). Installationen kan ses som en dekonstruktion av Marcel Duchamps (1887 – 1968) målning ”Nu descendent un escalier” (1911 – 1912). Motivet på det stora tygstycket är verkligen en uppbrytning av Duchamps målning. Jimmy Robert väver i sitt verk också in andra konstnärer som har refererat till och approprierat Duchamp. Konstnären Sturtevants (1924 – 2014) fotografi ”Duchamp Nu descendent un escalier” (1968/1996) står lutat mot väggen i installationens stora fotografiska print, som är ett fotografi av Louise Lawler, ”Nude” (2002/2003). Det mindre fotografiet är en pixelerad version av Duchamps Nu descendent un escalier II” och metoden har Robert i sin tur hämtat från Sherrie Levines (f. 1947) serie ”Meltdown” (1989) där hon gjort samma sak med, bland andra verk, Duchamps ”L.H.O.O.Q.” (1919).

Genom att låta flera konstnärer ta plats, öppnar Robert upp för en kollegial omskrivning av historien och en oändlig cirkulation av bilder. Verkets fysiska beståndsdelar skapar även scenografin för den performance som är en del av installationen. Spår från performancen är också synbara genom kläder och en huvudbonad som efterlämnats i utställningsrummet. För utställningen i Malmö kompletteras presentationen med verk av Marcel Duchamp och Sturtevant från Moderna Museets samling.

Jimmy Roberts installation ”Descendances du nu” är på samma gång en respektfull hommage till som ett humoristiskt sabotage av Duchamps ursprungliga verk. Elisabeth Lebovici avslutar sin insiktsfulla text ”Nerför”, om Roberts ”Descendances du nu”, med orden: ”Att gå nerför trappan är också att ta ner den nakna från sin piedestal och överlämna den åt dess diasporiska öde.”

Verken, där inte minst kroppen blir ett konceptuellt verktyg, tillåts fungera både som självständiga entiteter och som beståndsdelar i ett större historiskt nätverk. Och samtidigt som kroppen ständigt är närvarande så undviks ofta den direkta blicken – möjligen som en gest för bibehållen kontroll.