foto av utställningsrum med grön skulptur och målningar i bakgrunden

Lars Englund, Installationsvy Moderna Museet Malmö, 2023 Foto: Helene Toresdotter Bildupphovsrätt 2023

Text av curator

Utställningen ”Under arbete” presenterar konstverk av Lars Englund, från 1953 till de senaste åren. Ett konstnärskap som löper över 70 år erbjuder ett stort material. Det går att se utvecklingen över årtionden, se konsekvens men också lekfullhet och kanske framförallt går konstverken för varje presentation i dialog med vår tid.

Till största delen möter vi skulptur – tredimensionella objekt. Skulptur har modellerats i århundraden – bearbetad i material som sten, lera, trä eller gjutits och så småningom monterats. Ytterligare senare har skulpturer tillverkats eller bestått av existerande objekt, såsom olika former av ready-made. Englunds skulpturer består ofta av sammanfogade delar. Konstnärer som t ex den amerikanske David Smith (1906–1965) började svetsa samman sina skulpturer inspirerad av Julio González (1876-1942) och Pablo Picassos (1881-1973) metallskulpturer, och det är i en förlängning av den bearbetningen som Lars Englund arbetar.

I utställningen kan vi identifiera skulpturernas material, vi ser konstverk i metall, gummi, betong och plast. Ibland är även bearbetningen av materialen bekant som bockad plåt. Lars Englunds illgröna skulptur Spegling i perforerad metall är i samma utförande som Moderna Museet Malmös fasad, men tillverkad i andra dimensioner. Genom att använda de industriella materialen och produkterna som vi möter i vår omgivning, till exempel på husfasader, lyfter Englund fram det vanliga och gör det extraordinärt.

foto av hängande skulptur
Lars Englund, Installationsvy, Pars pro Toto, 2023 Foto: Helene Toresdotter Bildupphovsrätt 2023
foto av svart skulptur som står på golvet
Lars Englund, Installationsvy med verket Stabil, 2023 Foto: Helene Toresdotter Bildupphovsrätt 2023

Utforskandet – en drivkraft

Englund har ingen formell konstskoleutbildning men har studerat för konstnärer. Mässor och materialkataloger är hans utbildning och utgångspunkt. Även om materialet vi ser i skulpturerna oftast inte är standard utan specialframtaget, inte sällan tillsammans med tillverkare, just för att passa den tillämpning Englund har tänkt sig. Utforskandet av material och tekniker är en drivkraft i konstnärskapet. Skulpturerna ”Volym” (1964-67) är gjorda av gummiduk, ett material som Englund kom i kontakt med när han arbetade med en skulptur i betong. Under 1960-talets början gick han från måleriet och de plana bilderna till reliefer i kartong, och det tvådimensionella ersattes av tredimensionella former. En naturlig del av hans undersökande är byte av skala från modell till det monumentala. Kartongreliefen översattes till betong och i bytet av material kom hans skulpturer även att närma sig arkitektur och i publika uppdrag skalas upp till byggnadsanknutna verk i modulformat. Sedan 1966 har Englund under årtionden presenterat ett offentligt verk så gott som årligen, som vi bl a kan se på Svaleboskolan i Veberöd (2010), på Sveriges ambassad i Alger (1987) eller på Huddinge sjukhus (1973–1974).

foto av svarta objekt i utställningsrum
Lars Englund, Installationsvy, 2023 Foto: Helene Toresdotter/Moderna Museet Bildupphovsrätt 2023

Det nonfigurativa måleriet

I utställningen finns också de tidiga tvådimensionella verken, måleri och grafik från 1950-talet, det tidigaste från 1953. Englund är del i utvecklingen av det nonfigurativa måleriet som pågår under 1900-talets första halva. I målningarna är diagonaler – målade färgfält dominerande – sedan blir diagonaler vertikaler, formerna bryts upp. Diagonaler som blir vertikaler och så småningom horisontaler kan verka som en liten förändring, men i ett konstnärskap med minimalistiska uttryck är förändringarna betydelsebärande och kan nästan upplevas som omtumlande. Måleriets färgfält kom att ersättas av målningar där vitt dominerar och senare fler valörer som i ”Communication” (oljelack på transparent nylonfilm), 1962. Medan tidiga skulpturer ofta har materialets färg, till exempel svart kolfiber och grå betong så dyker småningom gult, rött och blått också upp som i Förvecklingar från 1990 och under 2000-talet tar signalfärger som lysande grönt och orange plats.

Det förkommer inte många citat av Englund i de texter som beskriver konstnärskapet, utan de kataloger som Englund själv arbetat med innehåller referenser hämtade från den franska ordboken Le Petit Littré, men skulpturernas titlar som ”Sfär”, ”Bärverk” och ”Volym” beskriver och förstärker det vi ser. Vi möter ytor som delas upp men ändå förblir hela, plana och buktande. ”Pars pro toto” är en återkommande verktitel på latin och beskriver ett karaktäristiskt tillvägagångsätt – del av helhet, delar sammanställs till större former med en mängd olika möjligheter.

abstrakt målning i grått, rött, vitt, svart
Lars Englund, Prisma, 1954 Foto: Tobias Fischer/Moderna Museet Bildupphovsrätt 2023
abstrakt bild i ljus färger
Lars Englund, Communication, 1962 Foto: Tobias Fischer/Moderna Museet Bildupphovsrätt 2023

Ett utforskande utan avslut

I en video från 1986 hör vi ljudet från arbetet med skulpturen ”Relative”, breda band av metall monteras ihop, borren bullrar och vi ser arbetet med verket. Lars Englunds konstnärskap kan beskrivas som ett ständigt pågående arbete också bortanför själva tillblivelsen. Skissmaterialet är omfattande, han vrider och vänder på former, det är utforskandet utan avslut.

en man som arbetar med hängande skulptur
Lars Englund, Stillbild från video, 1986 ©Sara Arrhenius, David Aronowitsch, Thordis Arrhenius

Englund och Essle Zeiss

2022 kontaktade konstnären Adèle Essle Zeiss Lars Englund. Hon ville veta mer om hans skulpturer i rörelse, dem han kallar ”Stabil” och ”Instabil”, eftersom hon själv intresserat sig för rörelse och stillhet. Hennes undersökningar pågår ännu och parallellt med Englunds verk visar vi ”Statolit”, Essle Zeiss installation som återkommande aktiveras under utställningsperioden genom en performance.

Precis som Englund använder hon cement (ett bindemedel i betong), ett material som förknippas med hållfasthet och bärighet, men i hennes konstverk är det inte bearbetat, materialet är enbart placerat på ett annat: cementsäcken är fastsurrad på en träplanka som hänger, balanserar i rep horisontalt i rummet. Säcken utgör en tyngd, en motvikt till personen som sätter sig på samma planka. På tre plankor vägs kroppar mot säckar och varje förändring i position skapar rörelse. Konstnärernas verk går i dialog i museet, trots 50 års skillnad mellan konstnärerna. Skulptur förhåller sig till och förändrar rummet, gemensamt för både Englund och Essle Zeiss är att de kräver av oss som betraktare att vi saktar ned och iakttar för att se konstverket och omgivningen.

Text: Museichef och curator Elisabeth Millqvist

Mer om utställningen