Lotte Laserstein

Utställningar i Berlin, Frankfurt och Kiel har lockat en bred publik att utforska den länge bortglömda konstnären och givit henne en plats i 1900-talets konsthistoria. Dessa utställningar har dock främst fokuserat på Lasersteins verk från 1920-talet fram till 1930-talets början; perioden innan hon tvingades lämna Tyskland och leva i Sverige. ”Ett delat liv” belyser i lika hög grad de mångsidiga verk som Laserstein skapade i exil i Sverige som hennes tidigare produktion från Tyskland.

Lotte Lasersteins konstnärliga karriär började i Berlin på 1920-talet. Efter att hon 1927 tagit examen vid Berlins konstakademi – som en av de första kvinnorna – lyckades hon snabbt göra sig ett namn på stadens konstscen. Med personliga ateljéscener och porträtt av urbana, emanciperade kvinnor, fångade Laserstein en tidsanda. Vid en första anblick delar hennes verk drag med stilriktningen ”Nya sakligheten”. Men Laserstein överdrev och karikerade inte – i hennes verk finns istället en intim realism som flätar samman målartradition med modern tematik. De målningar som skapades i Berlin, där Laserstein skildrar sin roll som konstnär och visar på de många sidorna hos Weimarrepublikens moderna ”nya kvinna” – visar sig vara underligt dagsaktuella, särskilt mot bakgrund av pågående diskussioner kring genus och queerhet.

Den framgång som de tyska konstkritikerna förutspådde och tillskrev Lotte Laserstein på 1920-talet fick ett abrupt slut 1933, med nazisternas maktövertagande. Som judinna blev Laserstein alltmer utestängd från det offentliga konstlivet. Tack vare en inbjudan till en utställning från Galerie Moderne i Stockholm, lyckades hon 1937 ta sig själv och några av sina viktigaste verk till Sverige, där hon skulle komma att tillbringa största delen av sitt yrkesverksamma liv. I Sverige kunde Lotte Laserstein skapa sig en ny tillvaro som porträtt- och landskapsmålare.

– Under fem decennier producerade Laserstein en extremt omfattande, tematisk och stilistiskt mångsidig samling verk, som alltså endast delvis belysts i tidigare presentationer, konstaterar utställningens curatorer Iris Müller-Westermann och Anna-Carola Krausse. Och fortsätter:
– I vår utställning tillskrivs denna period av Lasersteins liv och arbete samma status som tiden i Berlin. Genom Lasersteins representativa beställningsporträtt, expressiva självporträtt, rörande skildringar av andra emigranter samt landskap och stadsbilder, är det möjligt att spåra exilens villkor. Lasersteins svenska produktion väcker frågor kring vad det innebär att ha förlorat sin egen kulturella och sociala miljö och behöva söka fotfäste i ett nytt samhälle. Mot bakgrund av vår samtids globala migrationsrörelser blir Lasersteins verk, som skapades i svensk exil, ett viktigt bidrag till dialog kring dessa frågor.

Även om Laserstein lyckades utföra många viktiga porträtt på beställning – bland hennes klienter fanns välkända personligheter inom aristokratin såväl som inom politiken, näringslivet och kulturen – och även om hon fortfarande kunde försörja sig på sin konst, förblev Lasersteins erkännande på den svenska konstscenen begränsat. Förmodligen bidrog hennes konsekventa fasthållande vid realismen under efterkrigsdecenniernas dominans av konstnärlig abstraktion, till att hon inte fick ett större genombrott i Sverige.

Lotte Lasersteins beskrev sitt liv och sin karriär med orden ”Med räddningen till Sverige bröts mitt liv itu”. Denna delning har fått prägla utställningens struktur. Den första delen tillägnas Lasersteins tid i Berlin; centrala verk skildras hennes konstnärliga början och första framgångar i Weimarrepubliken. Den andra delen uppmärksammar Lasersteins år i Sverige.

Curatorer: Iris Müller-Westermann, f.d. museichef för Moderna Museet Malmö och nuvarande senior intendent på Moderna Museet i Stockholm och Anna-Carola Krausse, konsthistoriker och Lasersteinexpert, Berlin.