Introduktion av curatorerna

Välbesökta utställningar i Berlin, Frankfurt och Kiel har i den tysktalande världen lockat en bred publik att utforska den länge bortglömda konstnären Laserstein och berett hennes måleri en självklar plats i nittonhundratalets konsthistoria. Dessa utställningar har dock främst fokuserat på Lasersteins verk från 1920-talet fram till 1930-talets början; på tiden innan hon tvingades lämna Tyskland och leva i Sverige.

En ”sensuell saklighet”

Lotte Lasersteins konstnärliga karriär började i Berlin på 1920-talet. Efter att hon 1927 blev en av de första kvinnorna att ta examen vid Berlins konstakademi – och med utmärkelser – lyckades hon snabbt göra sig ett namn på metropolens mångfacetterade konstscen. Med anslående porträtt, genialt komponerade ateljéscener och porträtt av urbana, emanciperade kvinnor, fångade Laserstein också en tidsanda. Vid en första anblick delar hennes verk drag med den ”Nya sakligheten”. Men Laserstein överdrev och karikerade inte, sökte aldrig det beryktade eller exotiska, utan utvecklade en ”sensuell saklighet”, där målartradition sammanflätas med modern tematik. Laserstein blev därmed en framstående representant för den så kallade ”andra modernismen”, som utvecklades parallellt med nittonhundratalet expressiva och abstrakta tendenser – och som tidigare ofta avfärdats som konservativ och föga innovativ. Lasersteins verk från Berlinåren visar dock på en obruten kraft med sin intima realism. Än i dag andas hennes porträtt och ateljéscener en närvaro, ett slags tidlös aktualitet, som gör det svårt att tro att dessa målningar skapades för snart hundra år sedan.

Den ”lysande uppgång” som de tyska konstkritikerna förutspådde och tillskrev Lotte Laserstein på 1920-talet fick ett abrupt slut 1933, med nazisternas maktövertagande. Som judinna blev Laserstein alltmer utestängd från det offentliga konstlivet. Tack vare en inbjudan till en utställning från Galerie Moderne i Stockholm, lyckades hon 1937 ta sig själv och några av sina viktigaste verk till Sverige, där hon skulle komma att tillbringa största delen av sitt yrkesverksamma liv. Modern och systern lyckades dock inte undfly regimen. Modern mördades i koncentrationslägret Ravensbrück 1943, och systern överlevde kriget och förföljelsen under traumatiska förhållanden i ett gömställe i Berlin.

Ny tillvaro i Sverige

I Sverige kunde Lotte Laserstein skapa sig en ny tillvaro som porträtt- och landskapsmålare. Även om hon lyckades utföra många viktiga porträtt på beställning – bland hennes klienter fanns välkända personligheter inom aristokratin såväl som inom politiken, näringslivet och kulturen – och även om hon fortfarande kunde försörja sig på sin konst, förblev Lasersteins erkännande på den svenska konstscenen begränsat. Förmodligen bidrog också hennes konsekventa fasthållande vid realismen under efterkrigsdecenniernas dominans av konstnärlig abstraktion, till att hon inte fick ett större genombrott i Sverige. Inte förrän vid 1970-talets slut skulle Laserstein i Kalmar få ett omfattande erkännande i form av utställningar och utmärkelser.

Ett delat liv

”Med räddningen till Sverige bröts mitt liv itu”. Så har Lotte Laserstein beskrivit sitt liv och sin karriär. Denna delning präglar därför också utställningens struktur. Den första delen tillägnas Lasersteins tid i Berlin. Med centrala verk, som lagt grunden för Lasersteins nuvarande rykte som nittonhundratalets stora realist, skildras hennes konstnärliga början och första framgångar i Weimarrepubliken. Den andra delen uppmärksammar Lasersteins år i Sverige. Under fem decennier producerade Laserstein en extremt omfattande, tematisk och stilistiskt mångsidig samling verk, som alltså endast delvis belysts i tidigare presentationer. I vår utställning tillskrivs denna period av Lasersteins liv och arbete samma status som tiden i Berlin. Genom Lasersteins representativa beställningsporträtt, expressiva självporträtt, rörande skildringar av andra emigranter samt landskap och stadsbilder, är det möjligt att spåra exilens villkor. Lasersteins svenska produktion väcker frågor kring vad det innebär att ha förlorat sin egen kulturella och sociala miljö och behöva söka fotfäste i ett nytt samhälle.

Med denna utställning vill vi presentera den i Sverige hittills relativt okända konstnären Lotte Laserstein för en bred publik. De målningar som skapades i Berlin – där Laserstein skildrar sin roll som konstnär och visar på de många sidorna hos Weimarrepublikens emanciperade ”nya kvinna” – visar sig vara underligt dagsaktuella, särskilt mot bakgrund av pågående diskussioner kring genus och queerhet. Också mot bakgrund av vår samtids globala migrationsrörelser blir Lasersteins verk, som skapades i svensk exil, ett viktigt samtalsbidrag. Lasersteins skildringar av människor och landskap närmar sig på ett nyanserat sätt teman som flykt och diaspora. Som målare var Laserstein tvungen att lära sig ett nytt konstnärligt språk i ett nytt land, och hennes målningar förmedlar den svåra balansgången mellan anpassning och självhävdelse i en främmande kultur. Med ”Lotte Laserstein. Ett delat liv” fortsätter Moderna Museet sin serie med utställningar av viktiga och banbrytande kvinnliga konstnärer som hittills inte givits tillräcklig uppmärksamhet. Med denna retrospektiv hoppas museet bidra till att utveckla nya perspektiv på den konsthistoriska berättelsen.

Text: Anna-Carola Krausse/Iris Müller-Westermann