Biografier

Julia Margaret Cameron (1815–1879)

Julia Margaret Cameron fick vid femtio års ålder en kamera av sin dotter och var som mest aktiv under 1860- och 70-talen. I sina bilder använde hon sig ofta av en expressiv oskärpa och skapade iscensättningar inspirerade av mytologier, bibliska berättelser och den engelska litteraturen. Camerons fotografier leder tankarna till prerafaeliterna och renässansens måleri. Sina modeller hittade hon bland familj, vänner och tjänstefolk. I museets samling finns porträtt av Charles Darwin, Henry Taylor och Alfred Tennyson, men även iscensättningar av ängeln vid graven och den melodramatiska Maud från en av Tennysons mest kända dikter. Camerons sista stora fotografiska projekt i England, innan hon och hennes familj lämnade landet och bosatte sig på Ceylon, nuvarande Sri Lanka, blev att illustrera Tennysons verk Idylls of the King (1874–1875).

David Octavius Hill (1802–1870) och Robert Adamson (1821–1848)

De första betydelsefulla utövarna av kalotypin var verksamma i Skottland. David Octavius Hill var porträttmålare och Robert Adamson ingenjör. De inledde 1843 ett samarbete som fotografer, med anledning av att Hill fått ett uppdrag att i en målning porträttera den grupp av präster och lekmän som gick ur statskyrkan och bildade Skotska frikyrkan. Hill ville utgå från fotografier för att kunna skapa individuella porträtt av de flera hundra deltagarna på mötet. Det tog dem över ett år att producera en kalotyp på varje deltagare och målningen tog sedan över tjugo år för Hill att slutföra. Därefter fortsatte deras samarbete i fyra år, fram till Adamsons tidiga död. De producerade närmare 3 000 fotografier av arkitektur och landskap, men framför allt porträtt, vilka de båda signerade. Bland annat dokumenterade de arbetande kvinnor och män i fiskarbyn Newhaven i närheten av Edinburgh i en för tiden ovanligt naturlig och personlig stil.

Joachim Koester (f. 1962)

Den danske konstnären Joachim Koesters filmverk Message From Andrée (2005) hämtar sitt bildmaterial från Nils Strindbergs återfunna dokumentation från Andrée-expeditionen. Men till skillnad från många andra som intresserat sig för detta material så har Koester valt att fokusera på det som finns på själva bildytan – fläckar, smuts, visuellt brus – istället för det strikt narrativa innehållet i bilden. Vad har dessa filmrullar varit med om under sina över 30 år i isen innan de hittades? Vad är det som berättas i lagren mellan den narrativa bilden och det visuella bruset? Ligger där eventuellt ett dolt budskap från polarexpeditionen i detta mellanrum? Dessa frågeställningar åberopar intressanta tankar kring tid, där blicken riktas både bakåt till det ursprungliga moment då bilderna skapades och framåt i tid. I studiet av Strindbergs dokumentation rör sig Koester i gränslandet mellan det narrativa och icke-narrativa, på gränsen mot det okända.

Carl Jacob Malmberg (1824–1895)

Carl Jacob Malmberg är ett bra exempel på hur karriärgången kunde se ut för en fotograf efter den första innovativa tiden på 1840-talet och fram till 1890-talet. Malmberg var född i Finland och utbildade sig först till guldsmed i Sankt Petersburg där han också lärde sig att fotografera. Han flyttade till Stockholm och öppnade 1859 egen ateljé först på Drottninggatan 42, sedan på Norrtullsgatan 21 och till sist på adressen Regeringsgatan 6. Då inleddes Malmbergs glansperiod som följde på visitkortets introduktion och popularitet. Från ett besök i Finland 1872 finns en serie från Fiskars järnbruk, där han dokumenterat brukets alla verkstäder och byggnader. En lite udda kollektion i Malmbergs samling är en grupp av drygt 100 gymnastikbilder. Han hade engagerats av Hjalmar Ling på Gymnastiska Centralinstitutet i Stockholm och bilderna användes som underlag för illustrationerna i boken Förkortad Öfversikt af allmän Rörelselära (1880). I utställningen visas även ett par daguerrotypier, som var den första medialt framgångsrika fotografiska tekniken. Den gav knivskarpa avbildningar, men varje bild kunde endast göras i ett exemplar.

Rosalie Sjöman (1833–1919)

En av många framstående kvinnliga fotografer var Rosalie Sjöman, som 1864 etablerade sig på Drottninggatan 42, efter att hon blivit änka med tre små barn. På samma adress hade tidigare fotografen Carl Jacob Malmberg haft sin studio och det finns uppgifter om att Sjöman hade varit anställd hos honom. Hennes verksamhet utvecklades, i slutet av 1870-talet hade Rosalie Sjöman fem anställda i firman och hon verkar uteslutande ha rekryterat kvinnor. R. Sjöman & Comp. öppnade senare ateljé på Regeringsgatan och vidare i Halmstad, Kalmar och Vaxholm. I Rosalie Sjömans efterlämnade produktion finns en rad visitkortsporträtt och även de större så kallade kabinettkorten med en blandning av klassiska porträttstudier, olika iscensättningar, personer i hembygdsdräkt och mosaikbilder. Framträdande är de handkolorerade bilderna, som är mycket skickligt utförda. Flera av dem avbildar dottern Alma Sjöman.

Carte de visite eller visitkortsporträttet introduce rades i Frankrike i mitten av 1850-talet, men blev högsta mode först efter 1859 när kejsar Napoleon III lät porträttera sig i det nya for matet (9×6 cm). Under 1860-talet utvecklades fotografin från att ha varit något nytt och exklusivt till att bli en mer spridd och bland allmänheten vanligt förekommande teknik. Visitkortsporträttet spreds snabbt och ateljéer öppnade både i stora städer och på mindre orter. Cartomanien varade i ungefär tio år, sedan stabiliserades markna den i mitten av 1870-talet och det fotografiska mediet gick in i en lugnare fas.

Nils Strindberg (1872–1897)

I juli 1897 inledde den svenske ingenjören och äventyraren Salomon August Andrée (1854–1897) sin färd mot Nordpolen i luftballongen Örnen. Med på expeditionen var ingenjören Knut Frænkel (1870–1897) och fotografen Nils Strindberg. Redan efter några dagar havererar ballongen på isen och de blev tvungna att fortsätta till fots. Förhållandena var mycket hårda och expeditionen slutade med en katastrof. Efter några månader, i oktober, hade de slagit läger på Vitön, en del av Svalbard. Där fann man trettio år senare de döda kropparna, tillsammans med Strindbergs kamera. Expeditionen och händelserna runt den fick mycket uppmärksamhet både i samtiden och i samband med upptäckten. Per Olof Sundmans bok Ingenjörs Andrées luftfärd (1967) filmades av Jan Troell 1982, och 2013 kom Bea Uusmas bok Expeditionen. Min kärlekshistoria. Fotografierna kom till som vetenskapliga observationer, kartläggning och dokumenterade även medlemmarnas arbete, men framstår idag som några av de märkligaste och vackraste i polarhistorien.

John Hertzberg (1871–1935) var fotograf och docent vid Kungliga Tekniska Högskolan. Han fick uppdraget att framkalla de exponerade filmerna och lyckades framställa nittiotre av Strindbergs fotografier. Han producerade kopior på negativen och från dem gjordes papperskopior som finns bland annat på Moderna Museet och Tekniska museet i Stockholm, samt Grenna Museum – Polarcenter i Gränna. Originalnegativen hamnade på Kungliga Vetenskapsakademien i Stockholm. Hertzberg retuscherade ett antal av bilderna och det är framför allt dessa som har publicerats och förmedlat bilden av expeditionen. Moderna Museet har en uppsättning av båda versionerna och i utställningen visar vi de retuscherade ovanför de oretuscherade.

Carleton E. Watkins (1829–1916)

Upptäcktsresor, natur och landskap blev omtyckta motiv för de första fotograferna. Den framväxande turismen gjorde att bilder från fjärran platser efterfrågades och blev en inkomstkälla för utgivare av fotografisk litteratur. Västra USA var ett av dessa områden och bland de fotografer som började arbeta där hade flera dokumenterat under Amerikanska inbördeskriget. En av de främsta var Carleton E. Watkins som under första halvan av 1860-talet vid några olika tillfällen reste och dokumenterade i Yosemite Valley. I sina till formatet stora fotografier, så kallade ”mammut-plåtar”, fångade han de massiva bergsformationerna, dramatiska vattenfallen och de gigantiska träden. Den tunga utrustningen bars av ett tiotal mulor och med tanke på de svåra förhållandena är det närmast ett mirakel att så många av hans fotografier har överlevt.