Utan titel

– en ny sorts abstraktion

Detta rum tar två av minimalismens mest ikoniska verk som utgångspunkt: Donald Judds lådor i förzinkad plåt och Dan Flavins lysrörsskulptur. Minimalism betecknar en generation amerikanska konstnärer på 1960-talet vars ambition var att göra objekt som inte skulle efterlikna eller symbolisera någonting.

Till skillnad från i tidigare expressiva konstriktningar så skulle inte heller konstnärens jag framhävas. Verken skulle bara existera i sig själva; fysiskt öppnas upp mot rummet och betraktarens närvaro. Det resulterade i en estetik präglad av geometriska standardformer, industriframställda material och seriell repetition.

Men här återfinns också verk av Eva Hesse, Barbro Östlihn, Lars Englund och Lee Lozano. Konstnärer som liksom minimalisterna problematiserade relationen till objektet, men inte levererade så kategoriska svar. Deras verk bär spår av ett hantverk och har friare strukturer i komposition och material.

Verken i vitrinen pekar vidare mot ännu öppnare strukturer, mot processorienterade metoder och performance. Eva Hesses Innesluten är exempelvis resultatet av att konstnären punkterat en preparerad ballong, och Bruce Nauman överger helt det fysiska objektet när han spelar in ljudet av sitt trampande i ateljén.

Minimalisternas betoning av objektet och andra konstnärers upplösande av detsamma kan tyckas motsägelsefullt. Men konstnärerna här förenas alla i ett större sammanhang av abstraktion – och av ett intresse för varat i sig.

Fredrik Liew
Intendent svensk & nordisk konst