Merike Estna: Spöke från framtiden, med minnen från förr

Merike Estna har under lång tid diskuterat och prövat måleriet som idé och handling. Hennes måleri kan förstås som ett levande medium, ett performativt måleri där både tid och process ackumuleras och blir förmedlare av en form av aktivitet och vidare även som instruktioner för performances och skapare av situationer. I Estnas arbete förenas ett abstrakt uttryck som tycks hämtat från en digital tidsålder med motiv från mytologiska och politiska narrativ, och det måleriska tillåts expandera utanför spännramar och dukar. Målningarna tar över både utställningsrummet och den mänskliga kroppen, och verken fungerar emellanåt som rekvisita eller objekt och antar skepnaden av möbler eller bärbara klädesplagg. Genom sociala och performativa inslag bjuds betraktaren in till ett ömsesidigt, ibland subtilt, deltagande.

Utställningen ”Spöke från framtiden, med minnen från förr” kombinerar verk från de senaste åren med nyproducerade arbeten och presenteras i två gallerirum på Moderna Museet Malmö. Det ena rummet domineras av installationen ”Tree trunks, serpents and other animals” [Sv. ”Trädstammar, ormar och andra djur”] (2017–2018) som bland annat består av ett antal målningar placerade horisontellt på avsågade trädstammar vilka får funktioner som bord och bänkar och blir till en social mötesplats.

”Tree trunks, serpents and other animals” hämtar delvis inspiration från den slaviska folksägnen om Baba Yaga – en övernaturlig kvinnlig varelse som ofta tolkas som en tvetydig och gåtfull karaktär. Hon är på samma gång skrämmande, hjälpsam och moderlig. Merike Estna beskriver själv att hon ser på sina referenser till folksägner och häxkraft utifrån ett feministiskt perspektiv, som belyser hur starka, insiktsfulla och kunniga kvinnor dömts av sin tid. Enligt sägnen står Baba Yagas stuga på kycklingben djupt inne i skogen, och installationen skapar en koppling till denna bild genom målningarnas placering på trädstammar. De målade händer som pekar i olika riktningar, gör tummen upp eller är knutna som i protest, är mer samtida anspelningar i installationen. Motiven känns igen från ett digitalt symbolspråk men är samtidigt både tidlösa och mångtydiga. Även tankar kring aktuella miljödiskussioner framträder i verket, inte minst genom specifika materialval, såsom bivax och de avsågade trädstammarna.

I samma rum som ”Tree trunks, serpents and other animals” visas även nyproducerade storskaliga målningar, skapade specifikt för gallerirummet. De fyra målningarna bär den sammanhållande titeln ”Ocean of endangered times” [Sv. ”Ocean av hotade tider”] (alla verk 2019), och här framträder bland annat den urtida maneten i ett intensivt färgflöde och adderar ett lager av drömlik, och samtidigt hotande, undergång till scenariot.

Ormar, tillsammans med flugor och fästingar, är återkommande motiv hos Merike Estna. Inom flera kulturer och religioner har ormen ofta fått symbolisera det ondskefulla, men genom sin förmåga att ömsa skinn utgör den på samma gång en påminnelse om pånyttfödelse. I förbigående nämner konstnären också att, enligt bland annat estländsk mytologi, en död persons själ kan leva vidare hos just ormen. Flugor och fästingar, i sin litenhet, kan här ses som bärare och spridare av både bakterier och av biologiska och virtuella virus. Installationen ”An egg, a larva, a nymph” [Sv. ”Ett ägg, en larv, en nymf”] (2018) består, förutom av ett stort antal handmålade glaserade kakelplattor och keramiska objekt placerade på golvet, även av ett performativt inslag, ofta framfört av den litauiske konstnären och dansaren Andrius Mulokas. Inte sällan tydliggörs här över tid hur just de små insekterna sprider sig, inte endast över golvet och de keramiska objekten, utan även över aktörens nakna kropp. Användandet av en levande manlig naken kropp verkar även som en metod för att vända på perspektiv och blick, att öppna upp för konsthistoriska och kulturella diskussioner kring relationen mellan subjekt och objekt. Här blir både aktören och betraktaren självklara delar av det måleriska verket.

För utställningen på Moderna Museet Malmö har ”An egg, a larva, a nymph” bland annat kompletterats med det skulpturala verket ”Ghost of the future, filled with memories of past” [Sv. ”Spöke från framtiden, med minnen från förr”] (2019), samt ett ljudspår.

I Merike Estnas ständiga utforskande av måleriet som handling och form återfinns både en kritiskt konceptuell hållning och en vördnad inför hantverket. Samtidigt inkorporerar Estna också andra traditionella konsthantverkstekniker, såsom keramik, i sina installationer. De keramiska urn-liknande objekten som är sporadiskt utplacerade i gallerirummet uppträder både som samtida konstobjekt och svårgripbara historiska artefakter. Kärlen, med sina ögon och händer, nästintill tvingar betraktaren att agera och navigera i rummet och (på ett liknande sätt som den manliga aktören) löser de upp relationen och distinktionen mellan objekt och subjekt. Genom en närmast animistisk praktik uppstår i Estnas arbete en subjektiv ömsesidig påverkan och kommunikation mellan två parter. Konstnärens motivval, arbetsprocess och material leder betraktarens uppfattning och tolkning i flera riktningar som omfattar både filosofiska, politiska och personliga dimensioner. Inte sällan med hjälp av öppna poetiska titlar.

Måleriet blir hos Merike Estna en levande och flytande substans som kan anta vilken skepnad som helst. I hennes arbete förenas det andliga och det materiella, och det mytologiska och historiska möter en osäker faktisk framtid. Ur detta lyfts också frågor kring historisk förändring och utveckling som även för tankarna till konstnärens personliga biografi, uppvuxen i Estland i Baltikum – en geografisk region som genomgått stora politiska förändringar på kort tid i och med frigörelsen från forna Sovjetunionen. Estnas installationer, skapade genom tidskrävande tekniker, kan upplevas som rum för återhämtning, fantasi och sociala sammankomster som samtidigt är både fragila, spontana och hoppfulla. Hennes verk, om det så är keramiska objekt, måleri på duk eller ett inslag av performance, fungerar som bärare av något större, något svårfångat och laddat. Det tycks handla lika mycket om det specifika mediet i sig självt, som om den attityd och frihet som genomsyrar både processen och de sociala strukturer som kommer därur.

Andreas Nilsson, curator.