Paul Klee, i färgens våld

Paul Klee har i många sammanhang vittnat om vilken betydelse hans resa till Tunisien våren 1914 tillsammans med August Macke fick för hans syn på konst. Mötet med det nordafrikanska landskapet och ljuset kom att förändra hans arbete med färg och form. Med sig hem hade Klee en serie med akvareller i intensivt lysande färger, bland annat Kairuan, vor dem Thor (Kairuan, framför porten).

1920 blev Klee inbjuden att undervisa i färg- och formlära på konst- och arkitekturskolan Bauhaus i Weimar tillsammans med bland andra Walter Gropius, Wassily Kandinsky och Oskar Schlemmer.Studier av musik, dans och drama utgjorde viktiga delar av undervisningen på Bauhaus, och kompositionsanalyser av Matisses målning La Dance blev en stående del av Klees kurser.

1928 reste Paul Klee till Egypten och målade strax därefter Stufen (Terrasser). Intrycken från landskapet kring Nilen etsade sig fast. Tio år senare tillkom Orientalischer Fest (Orientalisk fest) där vita segel ställs mot röda jordar och en brännande sol. 1933 tvingades Klee lämna Tyskland. Några år senare konfiskerades ett hundratal av hans verk, utdömda av Hitlers regim som ”degenererad konst”.

Under sina sista år målade Klee gärna på tidningspapper som exempelvis i auch ein dunkler bote (åter ett mörkt bud). I skuggan av krigsutbrottet och en alltmer vacklande hälsa producerade Klee en stor serie verk, bland annat de ”teckenmålningar” som bär drag av hieroglyfer och andra äldre teckensystem.