Kubismen och den mekaniska baletten

I Fernand Légers film Ballet Mécanique (1924) tycks den moderna tidens maskiner och mekaniska element leva sitt eget liv. Musiken till filmen, skriven av den amerikanske tonsättaren George Antheil, framfördes av självspelande piano, bilhorn, flygplanspropellrar och klockor. Här omvandlades kubisten Légers teorier om ”fristående objekt i rymden” i handling.

Drömmen om att komponera med rörliga element på en scen hade Léger redan prövat något år tidigare tillsammans med Svenska Baletten i föreställningarna Skating Rink och Världens skapelse. I arbetet med Ballet Mécanique gick han ett steg längre och ersatte balettdansöserna med mekaniska föremål. Marscherande kängor, kugghjul och köksverktyg i skinande metall har filmens huvudroller, och dansar den nya tidens balett mot en fond av skyltfönstrens utbud av massproducerade varor.

Konstnären Otto G Carlsund sökte sig till Légers skola i en gemensam passion för snabba bilar och maskinestetik, och assisterade senare sin lärare i arbetet med filmen Ballet Mécanique. Under samma period färdigställde Carlsund sin målning Stolen, inspirerad av ett cirkusnummer med en hängande stol.

Gösta Adrian-Nilsson bodde granne med Léger i Paris på 1920-talet och gjorde under dessa år scenografi och kostymer i kubistisk stil till ett antal baletter. När eskimåbaletten Ishavet fick sitt uruppförande var det dock som symfonisk dikt – utan balett – eftersom GAN:s dräkter ansågs omöjliga att dansa i.