John Kørner
Vad kan Kørner tänkas mena? Problem är till för att lösas, heter det. Men på konsten ställs nästan motsatta förväntningar. Konsten skapar eller formulerar problem. Problem utmanar och kan förhoppningsvis leda till kreativitet. Körners måleri ter sig annars inte särskilt problematiskt vid en första anblick. Tvärtom tycks det idylliskt sorglöst, lekfullt och smittande humoristiskt. Det flirtar skamlöst med sentimental kitsch – Kørner vill gärna locka in betraktaren med något välbekant. Figurativa (föreställande) element blandas med abstrakta mer geometriska former, det måleriska, flytande krockar också med stramare, grafiska former – olika formspråk möts därmed i hans målningar, eller existerar parallellt i samma verk. Många av målningarna har en starkt gul färg som botten. Körner har förklarat att han använder den gula färgen för dess förmåga att kommunicera. I verk med titlar som ”Man med 44 problem” är problemen representerade av färgfläckar – alltså som abstrakta tecken – snarare än med berättande iscensättningar.
Om man så ser på hans målningar, eller ”problem”, så står det genast klart att hans sätt att formulera eller bearbeta ”problem” skiljer sig radikalt från konceptkonstens. För konceptkonsten kommer oftast idén först och styr sedan helt gestaltningen, som i princip kan genomföras av vem som helst, eller inte alls. John Kørner intresserar sig för en rad olika historiska, sociala, politiska och konstnärliga frågeställningar. Dessa utgör ett slags råmaterial för honom och hans tänkande. Men sedan, när han målar, går han in i en intuitiv process, som styrs mer av visuella hänsynstaganden – om hur målningarna fungerar som bild. Även om han utgår från skisser och inte vill kalla sig expressionist.
Bland de problem Kørner utgår ifrån i sitt måleri kan många spåras till det förra sekelskiftet, till tiden för modernismens genombrott. I hans målningar finns spår av den gamla, förindustriella världen som han fortfarande kunde se rester av under sin uppväxt på Lolland. Här finns sotare, kungar, hästar och träd. Men också fabriker, som då kanske representerade den nya tiden men idag är nostalgiska byggnadsminnen. I västvärlden förvandlas inte sällan fabrikslokaler till ateljéer eller konsthallar. Den typ av produktion som ägde rum i fabriker har i stor utsträckning flyttats till låglöneländer. I andra målningar ser vi minareter och män med krokiga sablar. Körner har också förklarat att han önskar att betraktaren i vissa fall måste fråga sig: varför är detta ett problem?
Kørner ägnade sig åt skulptur innan han började måla. Det händer också fortfarande att hans sätt att installera målningarna närmar sig skulptur och installation. Han kan till exempel använda målningarna som skärmar att bygga scenografier med. I några utställningar har dessa målningar förvandlade till scenografier använts till performance och teater. Han har vid flera tillfällen samarbetat med sin fru, Kamilla Wargo Brekling, som är scenograf. ”Jag är intresserad av kollektiva upplevelser som konserter och teater och i känslor som relaterar till denna sorts sociala situation” har John Kørner kommenterat i en intervju (not. Carnegie Art Award 2000, intervju med Timo Valjakka). Ibland ställer han ut målningarna i naturen, på gatan eller i restauranger och klubbar. Inte som en institutionskritik eller av sociala skäl, hävdar han. Han gör det för att fotografera dem och skapa nya bilder, där målningarna ingår. Kanske kan man ändå ana hans kommunikativa tänkande och seende bakom förflyttningarna.
Text: Magnus af Petersens, intendent, Moderna Museet