Samlingen

Moderna museets internationella samling av måleri, skulptur och installationer har successivt vuxit fram genom inköp och generösa donationer, från 1900-talets början till idag. Önskemuseet och det andra önskemuseet (en satsning på kvinnliga konstnärskap) har bidragit till att flytta fram museets position bland de ledande konstmuseerna.

Till detta kan fogas den donation som gjordes i samband med utställningen New York Collection 1973, då ett trettiotal amerikanska verk av bland annat Ellsworth Kelly, Claes Oldenburg och Lee Bontecou i ett slag förändrade ett tidigare mycket franskorienterat museum till ett mecka också för den amerikanska popkonsten.

Det tidiga 1900-talet dominerades annars av Paris vilket speglas i en remarkabel kollektion av kubism, dada och surrealism med konstnärer som Georges Braque, Juan Gris, Francis Picabia och René Magritte. Donationer av enskilda kulturpersonligheter som Rolf de Maré och Gerard Bonnier har här varit helt avgörande och gjort att museet därutöver äger verk av Juan Miró, Constantin Brancusi, Yves Klein med flera. Nyckelverk av dessa och andra konstnärer är ofta på utlån till viktiga utställningar världen runt.

Det ryska avantgardet intar en särskild position på museet. Alexandra Ekster, Vladimir Tatlin, Kazimir Malevitj och Alexandr Rodtjenko är några av de konstnärer som här finns representerade. Inom det tyska språkområdet finns ett spann från Ernst Ludwig Kirchners viktigaste modellporträtt och en hel serie av Paul Klees teckenartade målningar till Gerhard Richters berömda Bach-svit och Rosemarie Trockels mångfacetterade objekt.

Geografi är som urvalskriterium inte någon god utgångspunkt för förvärv av konst, även om man under förra århundradet gärna har kategoriserat samlingar efter nationell tillhörighet. I en tid då man inte längre kan tala om ett dominerande centrum för konsten är det självklart för Moderna Museet att granska den egna historien i ljuset av ny kunskap i en globaliserad värld. Viktiga förvärv har därför gjorts under senare tid av konstnärer som Doris Salcedo, Yinka Shonibare, Mona Hatoum, Ai WeiWei med flera. Den internationella kartan ritas om från Paris och New York till att successivt omfatta hela världen.

Moderna Museets samling av rörlig bild innehåller ca 400 verk, främst i form av film och video. Flertalet av dessa verk har förvärvats efter 1980, då filmserien ”The Pleasure Dome” med amerikansk experimentfilm från åren 1939–1979 visades på museet. Filmaren Jonas Mekas samarbetade med Claes Söderquist kring urvalet, och i anslutning till programmet köptes verk in av inflytelserika avantgardefilmare som Stan Brakhage, Robert Breer och Owen Land.

Men från första början av museets historia visades film, som en viktig del i att etablera det nya och gränsöverskridande Moderna Museet på Skeppsholmen. Redan 1955 hade Pontus Hultén startat en förening för experimentfilm på Eriksbergsbiografen, och de 500 medlemmarna knöts till Moderna Museet när han blev museidirektör. Efter öppningsutställningen med Pablo Picassos Guernica i excersishuset 1958 anordnades avantgarde-filmfestivalen ”Apropå Eggeling”, utifrån Viking Eggelings ”Diagonalsymfoni” (1922) som räknas till konstfilmens klassiker.

Andra viktiga händelser var utställningarna Rörelse i Konsten (1961), Niki de Saint Phalles och Jean Tinguelys Hon (1966) och Andy Warhol (1968), vilka införlivade film av olika slag i utställningskoncepten. Det tidiga intresset för och satsningen på film utvecklades inte minst ur Pontus Hulténs vänskap med den New York-baserade Billy Klüver.

Idag förvärvas både äldre och samtida verk för att utvidga samlingen utöver dess tyngdpunkter, dit man kan räkna amerikansk film från 1960-70-tal och nordisk videokonst från 1990-tal. Moderna Museet har också givit flera konstnärer verksamma inom rörlig bild större enskilda uppdrag, såsom Yinka Shonibare för ”Un Ballo in Maschera” till utställningen Fashination (2004), och Marysia Lewandowska och Neil Cummings projekt i anslutning till museets 50-års jubileum (2008).

Moderna Museets samling omfattar cirka 100 000 fotografier från 1840-talet fram till idag. Grunden för samlingen är inköpen av Helmut Gernsheim’s Duplicate Collection och Helmer Bäckströms fotohistoriska samling i mitten av 1960-talet.

I samlingen ingår bilder av alla äldre fotografiska tekniker, men till största delen består den av svartvita så kallade gelatinsilverfotografier av både svenska och utländska fotografer. Från 1990-talets början har den fotobaserade konsten blivit ett allt vanligare uttryckssätt bland konstnärerna, vilket lett till att samlingen utökats med olika typer av färgfotografi och digitala bilder.

Samlingen består framför allt av positiva printar utförda eller godkända av fotograferna själva. Men det finns ett litet antal fotografer som donerat hela sin kvarlåtenskap, inklusive negativen, som exempelvis Anna Riwkin. Dessutom har några organisationer överlämnat sina bildarkiv innehållande flera tusen nummer, såsom Fotografiska Föreningen, Svenska Turisttrafikförbundet och Pressfotografernas klubb.

Förvärven utgörs främst av svenska konstnärers verk införlivade i samlingen före år 2000. Bland dem kan nämnas Siri Derkert, Axel Fridell, Karl Isaksson, Vera Nilsson, Torsten Renqvist och Lennart Rodhe. De är representerade med ett större antal verk, vilket medför att deras konstnärliga uttryck kan följas på nära håll. Bland de internationellt mer erkända västerländska konstnärerna som finns representerade med teckning och grafik kan nämnas Jean Fautrier, Edvard Munch, Pablo Picasso och Robert Rauschenberg.

Genom Pontus Hulténs donation till Moderna Museet år 2005 tillfördes samlingen ett större antal teckningar och grafiska blad av bland andra Niki de Saint Phalle. En annan större donation utgör Gustaf VI Adolfs samling av teckningar, vilken tillföll Staten (Nationalmuseum) genom testamente 1974. Den utgör ett representativt tvärsnitt över 1900-talets teckningskonst.