Ade-Ledic-Nander

Öyvind Fahlström arbetade med projektet Ade-Ledic-Nander under flera år vid 1950-talets mitt. Han hade planerat att det skulle bli ett tjugotal målningar men på grund av det tidskrävande arbetet genomfördes bara två: Ade-Ledic-Nander 1 och Ade-Ledic-Nander 2, mellan 1955–1957. Projektet kan ses som en brygga mellan Fahlströms konkreta användande av språk och tecken och hans närmast maniska intresse för spel och driften att skapa världar.

Varje fredagkväll bjöd Fahlström in till sin ateljé för visning av den senare målningens utveckling. För att publiken inte skulle förföras eller distraheras av hela kompositionen hade han klippt hål i ett lakan som han hängde framför målningen och han talade då bara om det parti som man kunde se genom hålet. Han skrev också ett 27-sidigt manuskript om de båda målningarna.

I utställningen presenteras de två målningarna tillsammans med manuskriptet, skisser och relaterade arbeten som kastar ljus på det myllrande innehållet.

Hur kan man tolka detta material? I inledningen till sin text om Ade-Ledic-Nander betonar Jesper Olsson att vi inte får glömma den materialism och konkretism som Fahlström ägnar sig åt under 1950-talet, att konstnären skapar ny verklighet och inte vill beteckna eller symbolisera något frånvarande. Men samtidigt erkänner han att det inte går att hejda fantasin framför målningarna: ”Kanske rör det sig om en allegori? Kanske handlar det om främmande civilisationer, om det obrutna och våldsamma sökandet efter nya horisonter, om kunskapens eller imperialismens expansiva processer? Kanske är det en imaginär sammanställning av konflikter och förflyttningar i en värld av globalisering, migration och informationsflöden?”.

Till Fahlströms verk finns inget facit. Man kan inte säga att det handlar om det ena eller det andra. Ett genomgående drag är att han utmanar betraktaren och avkräver förmågan att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt. Fahlström vägrar att förenkla eller sammanfatta, uttrycken för hans konst är sammansatt av en komplicerad väv av fragment. Precis som verkligheten i sig. Fredagskvällarnas förevisningar av Ade-Ledic-Nander 2 som han iscensatte betonar dessutom att det inte bara är den målade duken som utgör verket utan också seendet självt.

Curator: Fredrik Liew