Ur Olle Ljungströms kamera

Med kameran i sin hand fick musikern Olle Ljungström mot slutet av sitt liv ett nytt redskap att uttrycka sig med. Att kontrollera bländare, slutartider och färgbalans var dock inte Olle Ljungströms metod. Hans fotokonst styrdes av slumpen. Han kom över en kinesisk mellanformatskamera som laddas med traditionell film och hittade därigenom sitt nya medium. Kameran hade sina tekniska brister, men Olle Ljungström uppskattade den, ”En enkel mackapär”, sa han.

Kameran krävde att han drog fram filmen för hand efter exponering, eller så kunde han välja att låta bli – eller kanske glömma bort att göra det – vilket skapade dubbelexponeringar som kom att bli ett sorts signum för hans uttryck.

Olle Ljungström grundmaterial varierade mellan svart-vit film och färgfilm och ibland använde han även film som passerat bäst-före-datum. Han ville gärna låta sig överraskas av slutresultatet. Bilderna är oskarpa, men har tydlighet i essensen av det han ville förmedla, liksom även var fallet i hans musik.