Vaginal Davis

Välkommen till Vaginal Davis förunderliga värld. I denna ”magnifika produkt”, som vecklas ut på Moderna Museet och andra konstinstitutioner i Stockholm, får du möjligheten att se Ms. Davis expansiva praktik från alla vinklar. – Hendrik Folkerts, curator

Det var en gång en liten flicka som föddes i de östra utkanterna av Los Angeles. Hennes namn var Vaginal. Hon var ett underbarn: hon kunde läsa när hon var två, lärde sig snart att tala fem språk, däribland assyriska, stod på teaterscenen i flera grundskolor, skrevs in i ett lokalt program för begåvade studenter och, vid bara åtta års ålder, satte hon upp sin första utställning på Los Angeles stadsbibliotek: en radikal omtolkning av L. Frank Baums ”Trollkarlen från Oz”.

Vaginal kom ut som svart vid arton års ålder. Inspirerad av Svarta Pantrarnas stridbara aktivism i USA uppkallade sig Vaginal efter Angela Davis – därmed cementerades hennes namn för evigt i historieböckerna som: Vaginal Davis.

I slutet av 1970-talet startade hon bandet The Afro Sisters, som följdes av andra punkband som ¡Cholita!; Pedro, Muriel & Esther; och black fag. Vaginal Davis grundade en scen som av flanellklädda forskare kallas ”homocore”, en rörelse som vägrade acceptera gaymittfårans fantasilöshet och skapade ett radikalt alternativ för allsköns missanpassade freaks. Barn och oskuldsfulla, vita killar uppmanades att stanna inne när Vaginal Davis uppträdde för både stjärnor och pöbel på nattklubbarna, gaybarerna och punkställena. Redan då förstod Vaginal Davis hur hon skulle uppnå världsherravälde:

”Allt som är kulturellt fascinerande och intressant i underhållningsvärlden har sitt ursprung i den svarta queera skymningsvärlden, för att sedan anpassas av den svarta heteropopulationen och sedan införlivas i den dominerande kulturen eller populärkulturen.”

Men Vaginal Davis stannade inte där. Hon skulle komma att bli en utgiven författare, prisbelönt blacktris, bildkonstnär, tempelprostituerad, drag-terrorist, hyllad film- och dokumentärskapare, kultfigur, internationell superstjärna, talesperson, skvallerkolumnist, inflytelserik societetsmänniska samt en skolbildande performancekonstnär.

Hon flyttade också till Berlin i mitten av 2000-talet, där hon grundade en annan scen som förenade Los Angeles-punk med det radikala Berlin. Vaginal Davis evangelium predikas nu i varje kyrka, skola och queerklubb, från livlig metropol till stillsam by.

På Moderna Museet omsmälter Vaginal Davis sin egen historia med tre stora installationer. Först ”The Carla DuPlantier Cinerama Dome”, som rymmer fyra av Ms. Davis filmer från 1980- och 1990-talet: “That Fertile Feeling” (1983), ”Cholita!” (1995), ”The White to be Angry” (1999) och ”The Last Club Sucker” (1999). Tillsammans visar de Davis som modern till Los Angeles punkiga ”homocore”-scen.

Den andra installationen är ”HAG – small, contemporary, haggard”. Ursprungligen var den utformad som Ms. Davis lägenhetsgalleri på 7850 Sunset Blvd. i Hollywood, Kalifornien (1982–1989). ”HAG” hyser flera verk av Davis: en svit målningar av ”kvinnor fångade i kvinnokroppar”, en installation av ”tapeter för det lesbiska hushållet” och två totemskulpturer gjorda av bröd, ”Dirty Mariah (Nedre Mesopotamien 40 f Kr)” och ”Timberlake”, som Ms. Davis beskriver som ”Rapa Nui Moai-monument möter Venus från Willendorf”.

I det sista rummet välkomnas du att kliva in i ”The Wicked Pavilion” i form av ett bibliotek och ett ”flickrum” där Vaginal Davis sammanför alla de ikoner, berömda och bortglömda, som befolkar hennes universum, genom en vidunderlig installation av över 500 böcker, över fyrtio målningar och en mängd skulpterade handväskor, för att inte nämna ett urval av hennes tidiga blogg ”Speaking From the Diaphragm: The Vaginal Davis Blog (…From the Counsel of Inter-Continental Balistic Principalities with over 15,000,000 Followers and Subscribers)”.

”Vaginal Davis: Magnificent Product” äger också rum på olika partnerinstitutioner i Stockholm inklusive Accelerator på Stockholms universitet, Index – Swedish Foundation for Contemporary Art, MDT (Moderna Dansteatern), Nationalmuseum och Tensta Konsthall – varje lokalitet belyser en särskild aspekt av Vaginal Davis verk.

Det krävs trots allt en hel stad för att välkomna en stjärna av Vaginal Davis kaliber.