Skolprogram

Det som är för smärtsamt och svårt att berätta om i ord kan istället gestaltas i konsten. ”Oläkt” skildrar personliga upplevelser av stora samhälleliga förändringar. Utställningen är inte historiskt redovisande utan handlar snarare om ett poetiskt beskrivande. I konstverken möter vi personliga minnen och reflektioner, känslor av hopp, förvirring och förtvivlan.

Medverkande konstnärer

Asim Abdulaziz, Aya Albarghathy, Muhammad Ali, Héla Ammar, Marwa al-Sabouni, Selim Ben Sheikh, Shady Elnoshokaty, Safaa Erruas, Hadia Gana, Khaled Hafez, Diana Jabi, Mouna Jemal Siala, Rachid Koraichi, Moataz Nasr, Adrian Paci, Mario Rizzi och Fethi Sahraoui.

Konstnärerna som presenteras är huvudsakligen baserade i Algeriet, Egypten, Jemen, Libyen, Marocko, Syrien och Tunisien, men också i Albanien, Italien, Rumänien och Sverige.

Arabiska våren

Arabiska våren var en serie av stora folkliga uppror mot myndigheterna i Mellan-östern och norra Afrika. Upproren började i Tunisien 2010 och spred sig successivt till andra länder mycket tack vare sociala medier. Utvecklingen såg olika ut från land till land men en gemensam faktor var folkets kamp för demokrati, mänskliga rättigheter och bättre levnadsvillkor.
Berörda länder var bland andra Tunisien, Egypten, Jemen, Libyen, Syrien, Algeriet och Bahrain. Termen ”Arabiska våren” myntades i västvärlden och är kritiserad för att vara missvisande. Det var inte bara araber som deltog i upproren, även berber och kurder. ”Våren” antyder en begränsad period och för tankarna till något vackert när upproren i själva verket var våldsamma och blodiga konflikter som i vissa länder resulterade i inbördeskrig.

Skolprogram

Skolprogrammet riktar sig till er som arbetar med barn och unga i grundskolan och på gymnasiet. Skolprogrammet ska kunna användas såväl inför besöket på museet, som i ett vidare arbete efteråt i klassrummet. Det är utformat med läroplanen i åtanke och kan kopplas till, förutom bild, flera olika ämnen som svenska och historia. Vi har tagit fram tre olika teman kopplade till den aktuella utställningen och förslag på åldersnivåer.

I utställningen möter vi personliga upplevelser och minnen som berättas med konsten som gemensamt språk. Kanske är det lättare att uttrycka sig med konst än med ord när man vill berätta om något komplicerat eller smärtsamt?

Flera av verken i utställningen består av enkla, vardagliga material och en begränsad, ibland helt monokrom, färgskala. Safaa Erraus har till exempel skapat konstverket Flags som består av 22 vita flaggor som hänger taket. Flag-gornas motiv består av vita pärlor broderade med vit tråd på vitt papper. Det monokroma ger en avskalad och bräcklig känsla. Konstnären kallar det ”avsaknadens poesi” och vill uttrycka känslan av besvikelse. Flaggorna representerar de 22 nationer som är medlemmar i det s.k. Arabförbundet som kritiserats för inre konflikt och passivitet.

Konstverket Military Industrial Complex består av återbrukade, upphittade material som kartong, förpackningar och kaffefilter. Khaled Hafez har skapat en slags samtida hieroglyfer, en collage-berättelse som sträcker sig över två väggar i utställningen. Konst-verket skildrar ökad militarisering och krig i världen men har samtidigt en humoristisk ton. Khaled använde tidigare massor av färg i sina konstverk men efter en svår period i sitt liv gick han över till en begränsad, nästan monokrom färgskala och hittade på så sätt tillbaka till inspirationen.

Hur kan man bevara minnet av en plats? Hur påverkas människor av hur en stad är utformad? Vem har tillgång till ”det offentliga rummet”? I utställningen finns det flera konstverk som berör staden som plats, stadsplanering, rörelsefrihet och bevarandet av förstörda platser.

Diana Jabi bevarar minnet av gamla staden i Damaskus, Syrien, genom broderade kartor av stadsdelen. Hon flydde från staden under kriget och saknar det som var hennes hem. Genom detaljerade broderier reflekterar hon över vad det innebär att förlora sitt hem och hur platsen kan hållas levande i tanken. Kartorna ser nästan ut som ett kroppsligt organ och blir på sätt och vis som en del av hennes kropp.

Med utgångspunkt i sin personliga erfarenhet av att bo i den krigshärjade staden Homs i Syrien, skildrar Marwa Al-Sabouni den omfattande förstörelsen av staden. I egenskap av arkitekt beskriver hon även hur stadsplanering påverkar ett samhälle och människorna som bor där. Till exempel behövs offentliga platser som är utformade så att människor möts och får kontakt med varandra, oavsett samhällsklass, etnisk bakgrund, ålder och kön. Bristen på sådana platser, och korruption i stadsplaneringen, spädde på konflikterna i Homs. Marwa Al-Sabouni har utformat ett förslag på hur delar av Homs kan byggas upp igen, utifrån stadsplanering där sociala aspekter står i centrum.

I traditionell islamisk kultur är ornament och kalligrafi framträdande formspråk, både när det gäller arkitektur, hantverk och konst. Det är en del av kulturarvet. Ofta fylls hela ytor av upprepade mönster som nästan känns oändliga. Det kan vara geometriska sammanflätade mönster, växtformer – så kallade arabesker – eller texter skrivna med kalligrafi.

I utställningen kan vi se både ornament och kalligrafi i olika skepnad och med olika berättelser. På alla glasade dörrar och fönster i utställningssalen finns ett ornament skapat av den tunisiske konstnären Selim Ben Cheikh. Först ser det ut som ett dekorativt mönster som upprepar sig över ytan, men vid en närmare titt visar sig dock de virvlande arabeskerna vara gjorda av taggtråd, som om de hotar att splittra, utesluta och isolera, snarare än förena.

Under promenader i Kairos gamla stad lade konstnären Moataz Nasr märkte till att historiska platser och konstföremål förstördes och plundrades. Genom sina ornament skapade av tändstickor visar konstnären sin kärlek till staden och sin oro för att viktiga delar av kulturarvet ska gå förlorat. Tändstickorna påminner oss om hur skört och lättantändligt ett kulturarv är.

Shady Elnoshokaty arbetar med en slags låtsaskalligrafi i sina teckningar. I bilderna ser vi rum, nästan som scener från en teater, inpressade i rutsystem och inramade av ett påhittat skriftspråk inspirerat av arabisk kalligrafi och formen av råttor. Med teckningarna vill konstnären illustrera hur kvävande det känns att leva i ett samhälle med korruption och brist på mänskliga rättigheter.