Om verken

Två minuter till midnatt, 2021

Moderna Museet Malmö presenterade 2010 Yael Bartanas första stora separatutställning. I Skymningsland återkommer konstnären till museet med Två minuter till midnatt (Two Minutes to Midnight). I filmen möter vi en helt och hållet kvinnlig regering som företräder en påhittad nation. Med anledning av ett tilltagande hot från en fientlig kärnvapenmakt samlas den kvinnliga regeringen i sitt ”fredsrum”. Rumsnamnet leker med Dr. Strangeloves giftigt maskulina ”krigsrum” i filmregissören Stanley Kubricks klassiska kalla kriget-satir.

Regeringsföreträdarna samråder med en rad kvinnliga experter – försvarsrådgivare, jurister, psykologer, fredsaktivister och politiker. Dessa kvinnor är experter också i verkligheten och spelar i filmen sig själva. Deras diskussioner och samtal påverkas av stressen att hinna agera innan Domedagsklockan som är en symbol för mänsklighetens potentiella förintelse, slår midnatt.

Two Minutes to Midnight är resultatet av en fyra år lång tvärvetenskaplig process där Bartana analyserat machostrukturer inom geopolitiken. Bildmaterialet är hämtat från inspelningarna av det experimentella liveframträdandet What if Women Ruled the World? i Aarhus och Berlin (2017 resp. 2018) och föreställningen Bury Our Weapons not Our Bodies i Philadelphia (2019).

Yael Bartana föddes 1970 i Israel. Hon är bosatt i Berlin och doktorerar just nu på Malmö konsthögskola.

”Två minuter till midnatt” visas 29 oktober 2022 – 8 januari 2023.

Ijár, 2005

Ingår i Moderna Museets samling. Inköp 2022 med medel från Gerard Bonniers stiftelse

Rose-Marie Huuvas skulpturala objekt kan ge intryck av att vara besjälade. Kanske är det de oväntade materialmötena som ger upphov till den känslan. I verket Ijár smälter en mjukt rundad yta gjord av renskinn samman med svart sälpäls. På lite håll kan det melerade renskinnet se ut som blankpolerad sten och pälsen som ett sugande hålrum.

Titeln Ijár är ett ord som Huuva själv har hittat på. Det har släktskap med samiskans idja som betyder natthimmel. Ordleken kan frammana astronomiska ljusfenomen i renskinnet och få mikrokosmos att skifta över till makrokosmos.

Endast konstnären själv känner till den tekniska processen bakom konstverken, vilken hon utvecklat genom att experimentera med uråldriga samiska hantverkstekniker.

Rose-Marie Huuva är också poet och fick sitt genombrott med dikt-samlingen Galbma Rádná 1999, en bok som blev nominerad till Nordiska rådets litteraturpris.

Rose-Marie Huvva föddes 1943 inom Gabna sameby. Hon bor i Giron (Kiruna).

Zostera Marina (ålgräs) #1, #2, #3, 2021

Ingår i Moderna Museets samling. Inköp 2021 (Svenska förvärv 2021). Donation 2021 från konstnären

Med tunna lager av tusch målar Anna Ling Bohusläns ålgräsängar, vi ser undervattensväxten ovanifrån som genom havsytan. Ålgräsängar kallas ofta för havets ”barnkammare” eftersom de utgör en viktig livsmiljö för fiskyngel och andra havsdjur. På grund av ökad industrialisering och övergödning inom lantbruket har ålgräset minskat dramatiskt under senare år. För närvarande pågår en mödosam återplantering som innebär att varje enskilt skott planteras för hand av dykare.

Med lager av transparenta färgskikt vill konstnären fånga känslan av att titta ned bland vattenväxternas böljande bladmassor. Mönstret på dukarna fungerar samtidigt som ett kamouflage, färgskalan och formerna vilseleder och döljer. Upphängda påminner de om textilier som lämnats på tork där att ett förband slagit läger för natten.

Anna Ling föddes 1971 i Göteborg. Hon bor i Malmö.

Threshold Barriers, 2022

I Aernout Miks videoinstallationer möter vi iscensatta situationer där etablerade roller och hierarkier tycks satta ur spel. Människorna verkar befinna sig i glappen mellan olika samhällssystem. Normförskjutningar och förändrade maktrelationer skapar nya beteenden och gruppdynamiker.

Poliserna och aktivisterna i Threshold Barriers är både utmattade och fulla av förväntan. De pendlar mellan beslutsamhet och förvirring, mellan aggression och omtanke. I ena stunden prövar de nya förhållningssätt, för att i nästa ögonblick falla tillbaka i inarbetade roller.

Både poliser och aktivister rör sig i ett virrvarr av kravallstaket, ett slags maktens arkitektur. Staketen påverkar människornas handlingar och relationer men kan alltid flyttas runt för nya syften.

Aernout Mik föddes 1962 i Groningen i Nederländerna. Han bor i Amsterdam.

Threshold Barriers visas 13 januari – 12 mars 2023.

Genomträngande ljus (Pervasive Light), 2021

Tre skärmar är installerade likt en religiös triptyk. Ur mörkret framträder en gestalt klädd i ljusreflekterande kamouflage. Gestalten möter inte vår blick och tycks inte heller notera vår närvaro. Med rytmiska rörelser pulserar den in och ut ur det kompakta mörkret medan kantbanden på manteln den bär skapar böljande mönster över bildytan.

Pervasive Light hämtar inspiration från hur djuphavsvarelser, som lever så djupt under vattenytan att solljuset inte kan nå dem, skapar sitt eget ljus. När levande varelser producerar och sänder ut ljus kallas det för bioluminescens. I Mujingas imaginära universum blir detta egenproducerade ljus en politisk metafor för en inre och outforskad potential, samt för vår förmåga att manövrera genom mörker.

Sandra Mujinga föddes 1989 i Demokratiska Republiken Kongo, hon är en norsk konstnär bosatt i Oslo och Berlin.

Torn, 2022

Vassarbete utfört av/Thatchers, Bjarne Johansen, Jeffery Joel Brankley

Producerat för utställningen Skymningsland

För Skymningsland har Ingrid Ogenstedt skapat två torn som sträcker sig upp mot taket i museets stora utställningssal. Historiskt sett har torn ofta byggts i försvarssyfte. Med utsikt över omgivningen kan fientlig verksamhet upptäckas i ett tidigt skede. Torn manifesterar också makt och kan signalera det egna samhällets (eller den egna personens) styrka och potens. Ogenstedts högresta byggnadskroppar står dock i skarp kontrast till urbana skrytskrapor i stål och glas. Byggda av hårt sammanfogad vass framstår de snarare som ett slags märkliga väsen, djupt förankrade i en natur som blivit oss alltmer främmande.

Tornen är formmässigt inspirerade av Himalayatornen. I städer och på landsbygden i Tibet finns torn som uppskattas vara mellan 500-2000 år gamla. De står kvar som överlevare av generationer, konflikter och jordbävningar, medan deras ursprungliga syfte sedan länge är bortglömt. Tvillingtornen kan även leda tankarna till World Trade Center i New York, som kollapsade i terrorattackerna i begynnelsen av detta millenium. I stilla tysthet tycks de vilja berätta om civilisationers förgänglighet, om livets skörhet och naturens gång.

Organ, 2022

Producerat för utställningen Skymningsland

En organisk form befinner sig i en växtprocess – uppåt, nedåt, inåt och utåt. Den existerar i gränslandet mellan naturlig form och mänsklig konstruktion. Formen sträcker sig mot himlen och känner efter hur den skall växa vidare. I sitt torkade tillstånd inväntar den nästa möjlighet att fortsätta, nästa regn, nästa flod.

Lerjordar är gammal havs- och sjöbotten som har bildats både under och efter istiden. Som finkornig vittringsprodukt kan den forslas långt ifrån sitt ursprungsområde. Partiklarna följer med vatten-strömmarna ut till hav och sjöar, där de kan bilda storskaliga avlagringar.

Liksom vass och gräs ingår lera i byggnadstraditioner över hela världen. Även moderna byggtekniker baserar sig på egenskaper hämtade från leran. Skulpturverket Organ har därför rötter både i vårt kulturarv och i naturen. Kanske förkroppsligar det rent av omöjligheten att dra en gräns däremellan? Som betraktare andas vi in dess doft och möter dess kropp med vår egen.

Ingrid Ogenstedt är född 1982 i Stockholm. Hon bor i Berlin.

Verket Organ visas t o m 12 mars 2023.

Anticipator, 2022

Producerat för utställningen Skymningsland

Ida Persson målar släta ytor med mekanisk exakthet. Hennes strukturer, apparater och monumentala fasader kan inge känslor av tillit och trygghet, men också det motsatta: utsatthet och våld.

Vi möter målningarna snett underifrån vilket får motiven att torna upp sig likt högresta konstruktioner och byggnadskomplex. Ibland har arkitektoniska eller mekaniska element fått mänskliga eller mer-än-mänskliga drag. Som om arkitekturen blivit en del av kroppen eller som om kroppen inlemmats i en maskin.

Tittar vi närmare börjar det som verkar exakt att skeva. Penseldragen är ostadiga och i skårorna mellan de sammanfogade delarna framträder spår av röd färg eller blod. Det organiska, ofogliga och smutsiga livet – som på olika sätt tämjts och byggts bort – hotar ständigt att bryta sig loss eller sippra igenom.

Ida Persson föddes 1985 i Ystad, har länge bott i Malmö men har nyligen flyttat tillbaka till Ystad.

Jag räknar till 27, 2021

Ingår i Moderna Museets samling. Inköp 2021 (Svenska förvärv 2021)

Funderingar kring livets skörhet och vad som återstår när liv upphör är framträdande stråk i Siljings konstnärskap. I sitt måleri har hon arbetat med cellstrukturer, de byggstenar som allt liv har som grund, samt med organiska material som bär spår av försvunna existenser.

I Jag räknar till 27 har Siljing följt årsringarna i ett stycke almträ. Den tjugosjunde årsringen har hon graverat och fyllt med bladsilver. Verket hör till en serie som bearbetar saknaden och sorgen efter sonens självmord.

Till utställningen Skymningsland bär verket med sig sin egen historia, sorgen och funderingarna om livets skörhet. Det kan också väcka tankar om mental respektive ekologisk ohälsa och kopplingar mellan dem.

Stina Siljing är född 1962 och bor i Kalmar.

Klimatpropaganda, videostudie (Climate Propagandas, Video Study), 2020

I Climate Propagandas, Video Study undersöker konstnären Jonas Staal hur klimatkrisen tolkats, beskrivits och använts som slagträ i olika ideologiska sammanhang.

Vitt skilda förhållningssätt presenteras. De som placerar ansvaret för den ekologiska kollapsen hos individen, snarare än hos stora resursslukande företag. Andra som betraktar krisen som en möjlighet – en ny och värdefull resurs för geomarknader och för en kolonisering av andra planeter. Ytterligare andra som menar att klimatförändringar är en bluff, med syftet att upprätthålla makt och kontroll. Samt grupperingar långt ut på högerkanten, som vill ta tillfället i akt att diskutera vem, i ekosystemets kollaps, som har rätt att överleva och vem som inte har det.

Mot slutet av videon lugnar tempot ned sig och som betraktare glider vi ut i något som verkar vara en alternativ vision, av en tid och plats där olika livsformer kunnat återhämta sig och där människan inte längre står i centrum.

Jonas Staal är född 1981 i Zwolle i Nederländerna. Han bor i Rotterdam och Aten.

RESET, 2021

Kärleken som motståndskraft i svåra tider är det övergripande temat för Alberta Whittles filmcollage som kombinerar musik, dans, poesi och text. Inspelningarna gjordes i Skottland, Sydafrika och Barbados, när covid-19 hade stor spridning och hela länder stängde ner. Verket är Whittles omedelbara respons på pandemin och andra omvälvande världshändelser som Black Lives Matter-rörelsen och den förvärrade klimatsituationen. Det är inspirerat av queerteoretikern Eve Kosofsky Sedgwicks texter och väver samman gotiska bilder, rädsla för smitta, främlingsfientlighet och en moralpanik som Sedgwick uppmärksammat ofta åtföljer ångestladdade skeenden. I sin politiska film utforskar Whittle också frågor om personligt läkande och möjligheten att känna hopp i fientliga miljöer. Hon gestaltar ett sorgearbete men ger också uttryck för empati, lust och längtan.

Alberta Whittle, föddes 1980 i Bridgetown, Barbados. Hon bor i Glasgow, Skottland. RESET samproducerades och beställdes av Frieze och Forma för Frieze Artist Award 2020.