En koreografisk konversation

Inspirerade av populärkulturella och sportsliga fenomen bygger Lydia Östberg Diakité och BamBam Frost scenarier som dras till sin spets, för att se vad som händer när det tippar över. De rör sig mellan olika ytterligheter drar, vrider och vänder för att föreslå andra alternativa sätt att vara tillsammans på.

Dansarna och koreograferna Lydia Östberg Diakité och BamBam Frost bjuder in publiken att följa dem när de rör sig genom utställningen. ”En koreografisk konversation” äger rum i ”Lynette Yiadom-Boakye: Att flyga i förbund med natten” ett antal tillfällen under utställningens sista helg.

Om de medverkande

Lydia Diakité Östberg och BamBam Frost har arbetat tillsammans i olika konstellationer sedan 2018. Hösten 2021 ser ni dem tillsammans i Koreografiska konversationer på museet samt i ”immortal summit” på MDT, Stockholm.

Lydia Östberg Diakité

Lydia Östberg Diakité är en dansare, koreograf och facklig organisatör som sedan 2013 är baserad i Köpenhamn. Östberg Diakité inspireras av och refererar i sitt arbete till populärkulturella fenomen, hyper-performativitet, samtidskritik och ömhet. Teman och koncept som gestaltas i verken ”EMBRACE” (2020) och solo ”CRY BABY” (2020). Östberg Diakité arbetar med en intersektionell feministisk ingång i sina konstnärliga processer och praktiserar avkolonisering av konstskapandet och ser ett värde i att forma nya kollektiva verkligheter.

Östberg Diakité la grunden till Dance Cooperative och driver det tillsammans med 15 konstnärer i Köpenhamn. Sedan 2019 sitter Östberg Diakité i styrelsen för The Union. Det är en fackförening som arbetar med eliminerandet av rasism på kultur- och konstscenen i Danmark.

BamBam Frost

BamBam Frost är en dansare och koreograf baserad i Stockholm. Frost arbetar ur ett intersektionellt, feministiskt perspektiv och hennes arbete är i ständig transformation och dialog med samtiden. Hon har ett starkt intresse för sociala danser och populärkulturella fenomen, med blicken mot den samtid de uppstod ur. ”Sorry” (2018), ”So sorry” (2019) och ”YES” (2020) tar alla avstamp i populärkultur och samhällskritisk science fiktion. I verken insisterar hon på njutning och fiktion som kompass för att kunna fantisera fram och forma koreografiska förslag på förändring.