Museer, samlingar och rekonstruktioner

Båda bilderna ger ett distanserat och närmast neutralt intryck – något som är karaktäristiskt för Miriams Bäckströms arbeten. Fotografierna hör hemma i en dokumentär tradition trots de noga rekonstruerade miljöer de avbildar. Och just i denna skärningspunkt uppstår spänningen i Bäckströms bilder.

I Museer, samlingar och rekonstruntioner, 1999, intresserar sig Miriam Bäckström för de val som ligger till grund för museisamlingar – de beslut som är avgörande för hur vår samtid rekonstrueras och presenteras. Enligt henne själv uppsöker hon i detta arbete ”miljöer som är så samtida som möjligt” för att undersöka hur hennes personliga erfarenheter av objekt eller miljöer stämmer överens med museets version.

I Miriam Bäckströms produktion finns även två andra uppmärksammade serier fotografier. Ett tema är dödsbon som är avbildade i samma nyktra och dokumentära stil. Ett annat är filmscenografier som hon fortfarande arbetar med. Under arbetet med dödsbon tänkte hon på sig själv som museifotograf genom att anta ett distanserat förhållningssätt till sin uppgift. I Museer, samlingar och rekonstruktioner, 1999, har hon ytterligare närmat sig det av tradition självklara men samtidigt dubbelbottnade förhållandet mellan fotografi och museivärld.