The Sten Hanson Festival

Multimedia

9.10 2010

Stockholm

Svensken Sten Hanson (f. 1936) är en pionjär för experimentella text-ljudkompositioner. Han rönte tidigt internationell framgång och har fortsatt fått en kultförklarad ställning av en ny generation konstnärer. I festivalen framför Sten Hanson själv egna kompositioner samt har bjudit in Julien Blaine, Erik Bünger, Christina Kubisch, Dylan Nyoukis, Hanna Hartmann och Leif Elggren som framför sina egna verk.

Stockholm 9 oktober 2010
Plats: Auditoriet
Entré: 100/80 kr

PROGRAM

13–13.15 Sten Hanson
13.15-14 Erik Bünger: The third man
14-14.15 Sten Hanson
14.15-14.45 Hanna Hartman: Glücklich auf dem weg nach unten/Happy Going South; dich tholen
14.45-15.15 Julien BLAiNE: CH’i ou Qi
15.15-16 Intermission
16-16.15 Sten Hanson
16.15-16.45 Christina Kubisch: The South – The North/ African voices for Sten Hanson
16.45-17 Sten Hanson
17-17.30 Blood Stereo: A croaking thirst and a healing fluid
17.30-17.45 Sten Hanson
17.45-18.15 Leif Elggren: Oh God it’s too early!

Festivalen fortsätter på Fylkingen

19-20 Bar
20- Överraskningar

Tidsschemat är ungefärligt

DE INBJUDNA

Julien BLAiNE är född 1942 i Rognac vid Étang de Berre, en vattensamling som en gång i tiden var azurblå, i dag kastanjebrun. Han bor i   ,   i   , i Ventabren och i Marseille och flyttar runt så mycket som möjligt. Med ett annat förnamn (Rick) hade han fötts i Casablanca samma år. Hans mor Vivian, född 1921, spelade sin största roll med Helan och Halvan i Jitterbugs (1943). Storebror till David, och mer magisk än han! Apropå honom, så snuvade han Ken på Barbie i sin ungdom, under annat namn (Guy). För övrigt har han skrivit några böcker, haft några utställningar, gjort några performanceverk och arrangerat några manifestationer. Och så är det förstås han som ger ut Doc(k)s.

Blood Stereo (Dylan Nyoukis och Karen Constance) är en duo som utforskar manuell 1900-talsteknik i kombination med struplocksövningar och fria musikformer med rötter såväl i punkrockens stympade estetik som i utopiska konstformer.

Erik Bünger är en svensk konstnär, tonsättare och författare som bor i Berlin. Han hämtar komponenter från befintlig musik och film, arbetar om dem och sätter in dem i nya kontexter i performanceverk, installationer och webbprojekt.

Hanna Hartman är en svensk ljudkonstnär och tonsättare bosatt i Berlin.

Leif Elggren är född av två idioter och trivs med titeln Kung. Han är baserad i Stockholm och driver ett litet skivbolag och förlag som heter Firework. Han är också en Guds son.

Christina Kubisch är född i Bremen (1948) och har studerat måleri och komposition i Hamburg, Zürich och Milano. Hon är professor i audio-visuell konst vid Saarbrückens Konstakademi. Kubisch tillför den första generationen ljudkonstnärer. Utbildad som tonsättare har hon konstnärligt utvecklat tekniker som magnetisk induktion i sina installationer. Sedan 1986 har hon lagt till ljus tillsammans med ljud som konstnärligt uttryck. Verken av Christina Kubisch beskrivs ofta som “konstarternas syntes” – å ena sidan upptäckten av akustiskt rum och tidsdimensionen i bildkonsten och å andra sidan omdefinieringen av relationen mellan form och material i musiken.

Om Sten Hanson

Text-ljudkonsten fyller glappet mellan poesi och musik. Sten Hanson (f. 1936) är en svensk pionjär för experimentella text-ljudkompositioner. Han rönte tidigt internationell framgång och har fortsatt fått en kultförklarad ställning av en ny generation konstnärer. Själv menar han att en text-ljudkomposition sammanför exaktheten i skrivspråket med musikens manipulation av tidsbegreppet.

När Sten Hanson under 1960-talet började framträda som just poet och kompositör var det ofta i opposition mot högtidliga modernistiska anspråk. Han preparerade till exempel bandspelare med tandpetare för att omforma röstinspelningar. Resultatet blev häpnadsväckande. Föränderligheten i språkljuden och tonlägena av ett och samma ord gav nya meningsbärande associationer, inte sällan med absurt humoristiska inslag.

Sedan dess har Sten Hanson utvecklat en oöverträffad oeuvre som förutom performances och bildverk också innehåller skiv- och bokutgivning. Tillsammans med Åke Hodell och Öyvind Fahlström har han banat vägen för det idag vanliga gränsöverskridandet mellan olika konstnärliga genrer.

Ur ett konsthistoriskt perspektiv kan man spåra inspiration från futurismen, dada och Fluxus-rörelsen. I synnerhet dadaismen innehåller ett i konsthistorien ofta förbisett motiv – humorism. För Sigmund Freud var humorn en form av olydnad, en vägran av att ge efter för de sociala fördomarna, något som till exempel Richard Huelsenbeck utvecklar i Dada, Eine literarische Dokumentation (1964): ”Dadaismen är det skrattande jämnmodet som spelar rysk roulette med det egna livet som insats, därför att den inte längre vill vara medansvarig i den europeiska svindeln. Dada har en tendens till det icke-tragiska, en balans inom den lagmässigt sig fullkomnande frihet som den ger blanka fan i.”

Sten Hanson bryr sig. Han anstränger sig om att vara kort och koncis, varje text och ljud har mening. Men meningen är bedräglig. Det igenkännbara byter skepnad. Istället för att bekräfta producerar han ny mening. Sten Hanson bryr sig om min upplevelse.

The Sten Hanson Festival i Minibion

Stockholm 21 september – 9 oktober 2010

Sten Hanson, I want to stay a living man, 1971. Blandteknik. 31×41 cm (x 17).
Courtesy Galleri Niklas Belenius

Sten Hanson, How are you?, ca 1970-71. Blandteknik. 210×33 cm.
Courtesy Galleri Niklas Belenius

Sten Hanson, How are you?, ca 1970-71. Blandteknik. 180×33 cm.
Courtesy Galleri Niklas Belenius

Sten Hanson, How are you?, 1965. Blandteknik. 46.5×37 cm.
Courtesy Galleri Niklas Belenius

Sten Hanson, Partitur, 1973. Blandteknik. 52×64 cm.
Courtesy Galleri Niklas Belenius

Sten Hanson, Worm, 1974. Blandteknik. 45×56 cm.
Courtesy Galleri Niklas Belenius

Josef Doukkali, Kompositören likt ett otyglat geni, 1996. 4:3 letterbox film. 57 min.