Fredagar i Surrealismen & Duchamp

Camilla Flodin: Barnets hjärna

FREDAG 27 SEPTEMBER 2013 KL 17-18

Giorgio de Chirico, Barnets hjärna (Le Cerveau de l’enfant), 1914

De Chirico målade Barnets hjärna under höjdpunkten av sin så kallade metafysiska period. Barnets hjärna var surrealistledaren André Bretons favoritmålning. Surrealisterna tolkade de Chiricos verk genom psykoanalysen. Det gör även konstkritikern och konsthistorikern Hal Foster, om än på ett annat sätt. Själv menade de Chirico att hans ”metafysiska måleri” var inspirerat av Nietzsches filosofi, vilket har influerat andra konstvetare i deras tolkning av Barnets hjärna. Inte sällan kombineras dessa två tolkningsperspektiv och målningens manliga gestalt beskrivs som en blandning av fadersfigur och dionysisk skapare.

Axel Englund: Utsökt as

FREDAG 11 OKTOBER 2013 KL 17-18

André Breton, Valentin Hugo, Tristan Tzara och Paul Éluard, Utsökt as (Cadavre exquis), 1929

För att befria det konstnärliga skapandet från förnuftets tyranni använde sig surrealisterna av olika metoder, och en av de viktigaste var leken: liksom psykoanalysen tänkte man sig att fria associationer skulle låta det omedvetna komma till tals ocensurerat. Den mest kända av lekarna fick namnet ”Cadvre exquis” och gick ut på att deltagarna ritade varsin del av en ”kropp” – ofta huvud, torso, underliv, fötter – utan att se vad de andra ritat. Delarna liknade sällan kroppsdelar, utan bisarra objekt eller abstrakta former. Ändå låg associationerna till en kropp kvar som central spelregel och ordnande princip. Kan man tolka produkten av en sådan lek? Hur utläser man mening ur en hybrid som inte är en sammanhängande produkt av en konstnärs intention, utan av kollektivt arbete och spontana associationer?

Jakob Staberg: Bruden avklädd av sina ungkarlar t.o.m. (det stora glaset)

FREDAG 25 OKTOBER 2013 KL 17-18

Marcel Duchamp, Det stora glaset eller Bruden avklädd av sina ungkarlar till och med (La mariéemise à nu par ses célibataires, même), 1915–23

Ulf Lindes replik av Marcel Duchamps objekt står centralt placerad i Moderna Museets unika samling. Bara dess omfång drar uppmärksamheten till sig. Men vad är det? Målning? Skulptur? Arkitektoniskt objekt? Ordvits? Och hur ska vi se det? Tar vi sedan den gröna lådans anteckningar i beaktande, vilka inte bara är en manual till glaset men även en del av det, så finner vi inte många svar. Men väl en annan fråga: hur fungerar det stora glaset? Med den anar vi i Det stora glaset en variant av surrealisternas bild av begärets dunkla objekt. Det hela kretsar kring ett alltid uteblivet möte.