Stills ur Mateusz Herczkas

When the Cat’s Away

Projektion och performance

7.9 2010 – 19.9 2010

Stockholm

When the Cat’s Away är en katt-och råttalek som består av en projektion och ett performance i olika format som väcker frågor om minne, rörelse och perception.

I ett inre rum visas en filmad manipulation av en koreografi, utförd av dansaren Moa Westerlund. Utanför sker en performance i fysisk och real tid, med Moa Westerlund och Claire Parsons. Filmprojektionen i det inre rummet kontrasteras av live performance i det yttre rummet och åskådaren inbjuds att följa med i tid och i sammanhang, eller uppleva dem var och en för sig. I When the Cat’s Away samarbetar Claire Parsons med konstnären Mateusz Herczka kring frågor om vilka verktyg ett koreografiskt språk använder. Den filmande koreografin följs av en tolkning där olika filmklipp förklarar det vi just sett. Utanför sker ett live performance som erbjuder nya påståenden kring tolkningsmöjligheter.

Koncept: Claire Parsons och Mateusz Herczka
Performer/dansare: Moa Westerlund
Ljudkompositör: Mikael Svanevik
Kostymdesign: Lena Lindgren
Hår och mask: Gunilla Pettersson
Kostymkonstruktion: Bitte Palm

Claire Parsons är intresserad av rekonstruktioner, omtagningar och förskjutningar av verkligheten med kroppen som verktyg och uttryck. I olika iscensättningar undersöker hon relationen mellan individen och kroppen, där inre drivkrafter och yttre påverkan alltid är närvarande. Hennes metod blandar det igenkännbara i visuella element och genom dansarens individuella egensinne. Genom att kombinera koreografisk dynamik med visuella förnimmelser leker hon med synliga och osynliga skeenden. Som koreograf har hon kontinuerligt gått sin egen väg inom svensk scenkonst och i sina verk vidgat begreppet dans och performance. I ett 70-tal verk har hon korsat gränserna mellan scenisk performance i platsspecifika verk och interaktioner som reflekterar kring relationen publik utifrån olika perspektiv. Hon har initierat samarbeten och skapat experimentella installationsverk som befinner sig i brytpunkten mellan visuell konst, film och installation. Hon är en pionjär i Sverige i användandet av video och dans i början av 90-talet och samarbetade med filmkonstnären Gunnel Pettersson i de första svenska dansfilmerna.

Under början av 2000-talet gjorde hon ett flertal olika verk med konstnären Mateusz Herczka, bland annat i föreställningen coming undone där videoprojektioner med välkända filmsekvenser och flygplansövningar blev scenografiska fönster. I videoinstallationen Replay som gjordes för Nordic Solo Festival 2002 klonade koreografen sig i en loop där hon kombinerade dansaren med rollen som koreograf. 2002 gjorde hon InBlue tillsammans med violinisten Sara Edin för modernismutställningen på moderna museet. Sedan 1995 gör Claire också föreställningar för ung publik som präglas av ett direkt och egensinnigt tilltal och 2007 bjöds hon in av Moderna Museet att skapa en föreställning för Robert Rauschenbergutställningen: Hej Robert!

Ansvarig curator: Camilla Carlberg, Moderna Museet