Bilden av det coola

I Sverige är David Bailey mest känd som Swinging Londons egen uppkäftiga hovfotograf. I hans kameraöga sammanfördes det tidiga sextiotalets mode, musik, formspråk och livsstil till bilder som både revolutionerade modefotografiet och riktade omvärldens blickar mot Storbritannien. På så sätt har han mer än någon annan fotograf både fångat och format en epok med sina bilder. I dag är David Bailey fortfarande en av världens mest uppmärksammade fotografer med en bibehållen fingertoppskänsla för ”det coola”. Moderna Museet visar en av hans sällsynta utställningar, där han själv valt bilderna.

Utställningen David Bailey – fotografier gör avstamp i femtiotalet och klingar av i sent nittiotal. Men framför allt gör den nedslag i en epok där London var navet för en ny kultur och livsstil med David Bailey själv som en av drivkrafterna. Under brittisk flagg omvandlades jazzen till vit pop, kortklippta pojknackar blev långhåriga, fotomodellerna magrade och modet krympte kjolarna till de kortaste i historien. Samtidigt bröts ny mark för arkitekturen, formgivningen, grafiken och bildspråket. Storbritannien utövade plötsligt en oemotståndlig dragningskraft på unga människor från hela Europa och USA och på så sätt kom ”Swinging London” att staka ut vägen för den populärkultur vi lever i idag.

Den här turbulenta perioden sammanfaller med David Baileys genombrott som fotograf. Framför hans kamera passerar den nya tidens celebriteter revy, bland andra Mick Jagger, Marianne Faithful, Mary Quant och Twiggy. I persongalleriet finns också plats för författare, skådespelare och gangstrar med en ”cool” attityd som minsta gemensamma nämnare…

Men det är framför allt de vackra kvinnorna som gör David Bailey till en särpräglad och framgångsrik fotograf. I sextiotalets London upptäckter han och vaskar fram nya kvaliteter hos sina fotomodeller genom att placera dem i andra sammanhang än i den traditionella studiomiljön. Han drar ut med dem till stadens rörelse och regisserar den ena modellen efter den andra i gatuhörn, vid husväggar och i parker. Resultatet blir bilder som med sin rytm och närvaro framstår som ett med staden och omvärlden, vilket är helt nytt vid den här tiden. David Baileys genomslag är ett därmed ett faktum och han låter på sitt kaxiga sätt förklara att hans främsta drivkraft som fotograf är det sexuella umgänget med vackra kvinnor.

David Bailey föddes 1938 och växte upp i Londons East End som vid den här tiden var ett av stadens fattigaste och mest kriminella områden. Tidigt visade han sig vara en överlevare som trots sin dyslexi och katastrofala skolbetyg tog sig fram i tillvaron. Som pojke blev han medveten om att det fanns en annan tillvaro än familjens umbäranden i East End. I Fred Astaires filmer från Hollywood upptäckte han en glamour och flärd som skulle komma att prägla hans drömmar om framtiden.

En annan av David Baileys idoler var den amerikanske trumpetaren Chet Baker som hade ett lika avspänt som skärande vackert sätt att spela – inte helt olikt stämningen i bilderna som hans unge beundrare skulle komma att göra. David Bailey skaffade sig en trumpet som han tog med sig när han som tonåring placerades i Singapore för RAF:s (Royal Army Forces) räkning. Han blev bestulen på sitt instrument men upptäckte samtidigt bildtidningar som Life Magazine vilket resulterade i att han köpte en begagnad kamera. Väl tillbaka i London anställdes han som tjugoåring av modemagasinet Vogue vilket i sig var häpnadsväckande. Ingen inom modebranschen hade hit intills brytt sig om Storbritannien och än mindre hört talas om en ung fotograf vid namn David Bailey.

Men av olika anledningar tar det brittiska modet och musiken fart och Swinging London blir snabbt ett begrepp för en hel generation unga människor. David Bailey befinner sig i händelsernas centrum och fotograferar sig in i en lika cool som celeber vänskapskrets där hans uppkäftiga attityd – som idag skulle kallas ”street wise” eller ”gatusmart” – är en ny och spännande ingrediens i sällskapslivet. Hans identitet som arbetarklass tyckts både omöjlig och onödig att dölja. Med all sannolikhet är det just David Baileys närhet till snacket på gatan – till vad som rör sig i luften, till vad som är på gång – som är en av hans största tillgångar som fotograf under den här tiden. Han suger åt sig trender och tendenser på stan innan de är uppenbara för andra. Han lånar modsens attityder och applicerar det på sina fotomodeller, han skapar pendanger till de manliga popstjärnornas poser hos flickorna i modereportagen och han excellerar i konsten att förvandla en sval överklassflicka till en betydligt mer utmanande beatnicktjej.

Spåren av David Baileys stora och breda genomslagskraft under sextiotalet är uppenbara än idag. I rakt nedstigande led från Swinging London har hans bilder fortfarande betydelse för utformningen av skivomslag, modereportage och ett kvinnligt skönhetsideal. Och uppfattningen som en yngre generation har av den här epoken är till stor del präglad av dessa bilder. I snart fyra decennier har David Bailey även hållit sin egen image vid liv – som förförare, rebell och innehavare av ett grandiost självförtroende. Med uppkäftiga uttalanden utströdda mellan fantastiska bilder har han behållit sin inmutade plats på den offentliga arenan. Men om man som betraktare av hans bilder lyckas tränga förbi myten om ”sex and drugs and rock´n roll” så framträder en fotograf med en sällsynt känsla för sin absoluta samtid och de personligheter som gjorde och fortfarande gör sitt ”coola” avtryck i den.

Text: ANNIKA HANSSON/goodword production