Den 1:a på Moderna: Dan Perjovschi

Venedigbiennalen blev Perjovschis internationella genombrott och sedan dess har han, utrustad med anteckningsböcker och pennor, rest jorden runt och ställt ut på gallerier, museer och biennaler. Han har blivit en globetrotter men han är fortfarande trogen sitt Bukarest, trots att förhållandet till hemlandet tycks vara präglat av hatkärlek, vilket kan utläsas av ett självporträtt där han ses släpa sig fram med en karta av Rumänien fastkedjad vid foten.

Dan Perjovschi, Första maj, 2006 © Dan Perjovschi. Foto: Per-Anders Allsten/Moderna Museet

Dan Perjovschis arbetssätt påminner om antropologens. Han tillbringar tid i och lär känna de platser han ställer ut på. Han pratar med människor, observerar och lyssnar på skvaller och lokala nyheter. Upptäckterna och erfarenheterna blir till teckningar i anteckningsblocket. Ungefär 30 % av teckningar överför han sedan till väggar eller andra ytor. När han tecknar på museet under öppettid antar hans verk en performativ aspekt som ibland inbegriper publiken, vilket kan påverka resultatet.

I sina minimalistiska och snabbt utförda teckningar reagerar han på de sociala och politiska sammanhang de skapas i, och införlivar personliga, regionala och globala frågor på ett omedelbart och avskalat sätt. Dessa sparsmakade teckningar, som består av några få streck, förmedlar övertygande och meningsfulla bilder av världen. De precisa penndragen övergår lätt i något annat – fredssymbolen ligger bara ett streck från Mercedes-Benzs logotyp, en tankebubbla övergår i ett regnmoln. Texten utgör en viktig del av teckningar. Fyndiga ordlekar, genomträngande och bitande kommentar läggs till, ord stryks över vilket synliggör konstnärens tankeprocess.

Perjovschis förmåga att uttrycka komplexa idéer i omedelbara bilder är något som han kanske har lärt sig som redaktör och satirtecknare sedan 1991 för den oppositionella veckotidningen 22, som tagit sitt namn från den ödesdigra dagen i december 1989 när Rumäniens diktator Ceausescu störtades från makten.

Dessa efemära ingrepp i den vita kuben eller i stadslandskapet återspeglar samtida händelser, och precis som dagstidningen hamnar i återvinningspåsen målas väggen vit efter utställningsperioden och något annat blir nyheter.

Dan Perjovschis konst är analys, polemik, kritik och medkänsla på en och samma gång. Oavsett om han kommenterar eller ställer frågor om identitet, öst-väst-problematiken, EU-utvidgningen, konsumentpolitik eller konstvärldens mekanismer (”Utställningar med östeuropeisk konst har alltid curatorer från väst”) så sker det alltid med ironi och humor. Ta till exempel hans teckning med ett ölglas och en mans huvud med bildtexten: ”Öl är som konstnärer. Alla är världens bästa”. Eller självporträttet han gjorde till sin första utställning i London med en oroligt grubblande konstnär: ”Jag tror inte att jag är tillräckligt cool”.

Det här är inte Dan Perjovschis första besök i Stockholm. 1999 tillbringade han tre månader här som Iaspis-stipendiat och samma år deltog han i Moderna Museets utställning Efter muren: Konst och kultur i det postkommunistiska Europa. Han återvände till Stockholm i mars i år för att välja platsen för sitt projekt May First.

May First består av två delar: en synlig och allmän och en mer dold och privat. Den första delen är det vi nu kan kalla en ”klassisk Dan Perjovschi” – en teckning på väggen vid garderoben. Den andra delen hittar man runt hörnet vid skåpen där besökarna kan förvara sina tillhörigheter. I plastfickorna på insidan av skåpsdörrarna – där man vanligtvis hittar information om museets utställningar – har han placerat teckningar. Varje skåp innehåller en överraskning, vilket föranleder frågor som: Finns det en teckning i skåpet intill? Är det en likadan teckning som den här? Finns det teckningar i alla skåp? Är det en serie? För att ta reda på det måste man öppna alla 144 skåp.

”Jag föredrar att teckna framför att skriva. Mina projekt/teckningar är improviserade, till hälften performance, och utvecklas i enlighet med platsen och humöret. Världshumöret. Slumpen spelar in. Misstag sker. Jag förstår världen om jag tecknar den. Så enkelt och direkt som möjligt. Intellektuellt klotter, politiska skämtteckningar, barnteckningar. Ett språk för 2000-talet.”
Dan Perjovschi, januari 2006

Karen Diamond

Dan Perjovschi, Första maj, 2006 © Dan Perjovschi. Foto: Per-Anders Allsten/Moderna Museet