Den 1:a på Moderna: Enno Hallek

”Det evigt temporära tillståndet i måleri är att ändra och ompröva.”

Enno Hallek är en konceptuell målare och i hjärtat av hans konstnärskap ligger de eviga måleriska problemen. Hur disponerar man ytan? Vilka val måste göras och vilka förbund knyts när man målar en bild? Med vilket uttryck eller på vilket sätt skall man applicera färgen och förhålla sig till verkligheten? Och vem säger att man måste måla på en bomullsduk? Ända sedan tiden på konsthögskolan har Enno Hallek tagit till vara på varje möjlighet att variera sin konst och bryta tabun. Hur kan den fria konsten vara så ofri tycks han ständigt fråga. Hur kunde det vara så förbjudet att måla figurativt under 1950- och i början av 1960-talet? Och att ägna sig åt färg och form på tidigt 1970-tal?

Med en lätt provocerande humor men också med ett träffsäkert allvar har Hallek testat gränserna. Han har målat figurativt, abstrakt och han har blandat, ja bokstavligen knutit ihop de två. Han står med en fot i Kandinskys färglära, en i kitsch, en i popkonsten och så vidare. Man kan säga att hela hans konstnärskap är en ohämmad rundgång genom konsthistorien där inget är renlärigt och allt kan krocka; endast nyfikenhetens gränser har bildat yttre ram för vad som kan hända.

Enno Hallek har heller aldrig hyst tilltro till en bild som kan sammanfatta allt. Snarare har det just varit mångfalden av perspektiv som drivit och fortsätter att driva honom framåt. En sådan tillåtande strategi mildrar möjligen den kreativa ångesten inför vad man skall måla, varje bild kan ju kompletteras med en annan. Men den innebär att man ställs inför andra måleriska problem. I takt med att tiden gått har förråden fyllts på med målningar till den grad att han var tvungen att göra något för att kunna fortsätta arbeta.

1990 uppfann han ett system

Ur 1×1 meter stora plywoodskivor sågar han ut ett antal olika former som han sedan målar på och fogar samman med snöre och vingmutter. I ateljén har han nu stora mängder med sådana bitar, moduler som han använder likt en palett med färg. Han kan vända, vrida, eller byta ut bitar för att generera nya bilder. Om han inte är nöjd med förutsättningarna finns också möjligheten att måla om någon eller några delar. Det har blivit ett slags personligt lego som i arton års tid konsumerat Halleks tid och konstnärskap likt ett kreativt beroende. Och systemet innehåller allt han kommer att behöva, där finns oändliga möjligheter att skapa och förändra utan att det någonsin behöver adderas fler objekt till världen.

En del av detta projekt är de bärbara solnedgångarna, en grupp runda målningar sammansatta av två halvcirkelformer varav den ena är försedd med ett handtag. Halvcirklarna är sammanfogade med snören och i mötet mellan de två bildas en slags horisont där man kan ana att ett landskap möter en himmel. Flera av målningarna arbetar raffinerat med speglingar mellan de två ytorna, andra är bara rena ursäkter att måla. För utställningen på Moderna Museet har vi nu samlat ihop en större mängd av dessa bärbara målningar. De hänger på spikar i ett stort mönster av svartmålade siluettbilder som markerar deras tillhörighet, likt verktyg i en snickarbod. Men de hänger där bara temporärt, till sin natur är de ju rörliga. I ständig förändring. Och hur vi än skulle arrangera målningarna blir vi inte av med de svarta hålen på väggen som är mångt fler. Den kampen är fåfäng, det finns alltid en tom yta att fylla.

Utställningsserien Den 1:a på Moderna har som bekant inget definierat rum, ingen särskild plats där konsten tryggt får vila. Vi försöker istället hitta sammanhang som är intressanta för den aktuella konstnären och ge verken unika förutsättningar. Under Enno Halleks utställning kommer hans bärbara målningar att få kontakt med de traditioner och den historia som han arbetar så nära och så långt ifrån. De sätts i rotation genom konsthistorien av museets egen infrastruktur eller blodomlopp – besökarna. Under tre tisdagar placerar vi målningarna i dina och andras händer. Nu är det endast er nyfikenhet, era rörelser i Moderna Museets samlingar, som sätter gränserna för vilka konstnärliga möten som kan uppstå. Kanske kommer dessa bärbara solnedgångar att möta Picasso, Malevitj, Warhol, Stella, Richter och Mamma-Andersson. Såväl äldre inspiratörer till Hallek som en yngre generation som han själv har hjälpt till att utbilda på Kungliga Konsthögskolan här i Stockholm.

Performance kommer att äga rum den 1 april, 22 april och 13 maj i samlingen.

Curator: Fredrik Liew