Tommi Grönlund & Petteri Nisunen, The Music Box, 2004 © Tommi Grönlund/Petteri Nisunen

Den 1:a på Moderna: Grönlund och Nisunen

a.men, Sähkö och den ljudande lådan

1.7 2004 – 25.8 2004

Stockholm

”Det låter som konst” ljöd ett mantra för några år sedan, när allt fler konstnärer började arbeta i gränslandet mellan ljud och bild. Att det lät som konst var i och för sig ingen nyhet, genom historien har konst uppstått genom överklivningar från det ena till det andra, i korsbefruktningar och med sinnesanalogier, hos ryska konstruktivister och italienska futurister. Nej, ”det nya” var snarare ett bland många uttryck för en allmän tendens under ett slutande och ett nyss påbörjat sekel: konstens vidgade fält.

Tommi Grönlund och Petteri Nisunen, konstnärsduon som visar The Music Box inom ramen för utställningsserien Den 1:a på Moderna, verkar just inom detta vidgade fält. De är båda utbildade arkitekter och driver sedan 1990-talets början arkitektbyrån a.men tillsammans med ett par kollegor i hemstaden Helsingfors. Tommi Grönlund är dessutom skivproducent och ger ut elektronisk dansmusik på det egna märket Sähko (finska för elektricitet).

Under mer än ett decennium har de som arkitekter, skivproducenter och som konstnärer undersökt rummets akustiska betingelser – att gå från arkitektur till konst och vice versa, har inte alstrat några radikala brott på banan, utan snarare utgjort länkar i en processartad kedja.

Vari består då processen? För Tommi Grönlund och Petteri Nisusnen kan bygget av en installation just utgöra den process genom vilken de lär känna rummet. De bygger väggar, golv och tak av ljud, de tänjer ljudets förmåga att definiera rummet till det yttersta, till ett teknologiskt ekotempel av exakt stämda toner. Ljudlandskapet förskjuter våra rumsliga föreställningar, mellan arkitekturen och ljudet uppstår konst. Hokus pokus? Nej, tvärtom, ett stramt, närmast minimalistiskt bygge av ljud, ljus, stål, aluminium, glas, betong, en koncentrerad och exakt balanserad interaktion mellan olika element – och så en tillsats av något som närmast kan betecknas som en slump. Dissonansen gör att rummet inte enbart hyser det påtagliga, det kalkylerade efter naturvetenskapens lagbok, utan också kan hysa det oförutsägbara. Tommi Grönlund och Petteri Nisunen öppnar en fallucka, en oväntad bakdörr, ett stråk av värme drar genom bygget som vid första anblicken tycktes så enkelt och självklart.

1998 såg jag för första gången en utställning av Tommi Grönlund och Petteri Nisunen i Stockholm, Elements, meritlistan var redan då lång: Manifesta, Rotterdam 1996, Young Artists of the Year, Tampere 1997 och Nuit Blanch, Paris 1998. Innanför galleridörren hade de ställt en geigermätare som tog mått på den osynliga men högst verkliga radioaktiviteten. Mätaren omvandlade informationen till en ljudslinga som dovt svängde sin väg nedför trappan. Längs gallerirummets väggar stod stora vita paraboler försedda med högtalare och mikrofoner, mitt på golvet vilade blanka bandspelare och mellan paraboler och bandspelare slingrade sig ett nät av elektriska sladdar. Ett intrikat kommunikationssystem för ljud och eko, förstärkningar av det outtalade, det intima och orörbara. Till synes avståndstagande i sin tekniska perfektion bibringade objekten en närmast rörande vilja att kommunicera. Ljudande stumhet, motsägelsefullt.

Sedan dess har Tommi Grönlund och Petteri Nisunen fortsatt att uppmärksamma oss på vår belägenhet, i avskalade, exakt stämda installationer ökar de vår medvetenhet om jaget i förhållande till omvärlden. Low tech, eller snarare, om det inte vore ett invektiv i dagens iver att bejaka blandformer, ”less is more”.

Enkelhet, funktion, effektivitet, en rumslighet behärskad av upplysningsanda. Samtidigt infiltrerar de rummet med odefinierbara rörelser. The Music Box, nyss visad i en version på Hamburger Bahnhof i Berlin, tar plats på Moderna Museet den tid av året som är ljusets. Svärta, ogenomträngligt mörker, sätts i svang av ljudvågorna. Från den öppna lobbyn leder en tunnel in mot den kubformade svarta boxen. Här sätts väggar och tak i rörelse, kroppen blir spelplatsen för ljudets uttryck. Förnimmelsen av ljudets energi är ofrånkomlig, ur dolda källor strömmar en närmast fysiskt påtaglig vågrörelse och upp däms något som närmast kan liknas vid känslomässig förvåning.

Det låter som konst? Det låter konst.

Om konstnärerna

Tommi Grönlund, född 1967
Petteri Nisunen, född 1962

Båda bor och verkar i Helsingfors.

Senaste separatutställningar

2004
Centre d’Art Contemporain La Synagogue de Delme, Delme, Frankrike

2003
Galerie Schipper & Krome, Berlin Galleri Andréhn-Schiptjenko, Stockholm

Senaste grupputställningar

2004
Berlin North, Hamburger Bahnhof, Berlin

2003
Snow Show – preview, Palazzo Zorzi, Venedig Disturbances, Charlottenborg Udstillingsbygning, Köpenhamn Against All Evens, Göteborgs Internationella Konstbiennal, Göteborgs Konstmuseum, Göteborg Todos somos pecadores, Museo MAR, Monterrey, Mexiko Tommi Grönlund och Petteri Nisunen var curatorer för och deltog i Nordiska paviljongen på 49:e Venedigbiennalen.

Båda är arkitekter och konstnärer. Tommi Grönlund har ett skivbolag, Sähkö.

Curator: Ann-Sofi Noring

Bilder

Tommi Grönlund & Petteri Nisunen, The Music Box, 2004 © Tommi Grönlund/Petteri Nisunen