Den 1:a på Moderna: Jukka Korkeila

För Den 1:a på Moderna skapar Jukka Korkeila ett verk på plats, in situ. I ett närapå kvadratiskt rum målar han direkt på vägg, såsom han har haft för vana de senaste åren. I en nordisk grupputställning på Milanogalleriet Gio´Marconi i Milano år 2002 ställde han sig för första gången frågan om det överhuvudtaget var möjligt att utföra en väggmålning. Svaret gavs i handling, en positiv erfarenhet som gav konstnären en befriande distans till dukens begränsande format. En aktion direkt i rummet, kombinerad med redan existerande teckningar.

Jukka Korkeila är utbildad i sitt hemland Finland, och grundlade sin studiegång med arkitektur innan han fördjupade sig i måleri, i Helsingfors och sedan i Berlin. Rummet har alltid haft en avgörande betydelse för hans bildvärld. Han pendlar mellan abstraktion och figuration, inom samma målning. Det finns en dynamik, en sprängkraft i hans sätt att anbringa färgen. För han månne en hopplös kamp för en formens renhet, som finsk konstnär uppvuxen i Aaltoland? Eller laddar han medvetet minsta fläck med betydelse, som en återglans från karelsk folkkultur? Både och, visar hans redan nu omfångsrika produktion. Det är i spänningsfältet mellan det ena och det andra, mellan fiktion och verklighet, som han målar. Motivsfären är häpnadsväckande. Magar och lår sväller, erigerande penisar dyker upp, tårar beblandar sig med sperma. De feta kropparna är långt från dagens ideal, själv säger Jukka Korkeila att den fete mannen är den siste niggern i västvärlden. Meningslagren ligger tätt packade, provokationerna är många med anspelningar på gay- och populärkultur. Blir man då som betraktare provocerad, upprörd? Snarare invigd, medförd, rörd eftersom hans måleriska handlag bjuder in och öppnar upp ett fönster mot en egensinnig, mytisk och fantastisk värld.

Vid São Paolo-biennalen 2004 deltog Jukka Korkeila med en målerisk installation, DoubtingThomas, en 15 meter lång svit av verk delvis målad direkt på vägg, samplad med befintliga dukar, bl a Tyrolean sunset i akryl och kol. Här är en Buddhalik man avporträtterad, en vit, tjock torso som spänner sin arm för sätta tre klot uppträdda på ett snöre i rörelse. Hans blick bakom glasögonen är öm när han betraktar det som skulle kunna vara hans amputerade pungkulor. De precisa linjerna, den klassiska teckningen till synes utförd med lätt hand placerar Jukka Korkeila i traditionen. Med jämna mellanrum utropas måleriets död, och för varje dödsstöt menar han att måleriets vitalitet framstår med förnyad kraft. För Jukka Korkeila är akten att måla ett sätt att vistas i marginalen, att fortfarande kunna tro på konstens förmåga att sätta sig till motvärn. Mot fördomar och för allas vår rätt till reflektion. Måleriet är ett långsamt och i viss mening ineffektivt medium, ett medium som kräver en viss sorts presentation med de begränsningar som tid och plats ger. Genom att arbeta i stor skala inbjuder han betraktaren att ta del av verket, att dela en rent fysisk erfarenhet – i São Paolo, och nu, i Stockholm.

Världens snällaste konstnär heter ett videoverk av konstnären Annika Ström. I en fiktiv brevväxling inför verkets genomförande skrev hon att hon i åratal letat efter den snällaste konstnären som hon till sin stora förvåning slutligen fann i en manlig gestalt: Jukka Korkeila. Videoverket porträtterar honom varmt leende, med ögonen plirande under pälsmössans brätte. En Buddha, en jultomte, en konstnär. Till synes långt från sprayfärg och ejakulerande pandor – och samtidigt, helt nära. Jukka Korkeilas målningar är spelplatser med händelsekedjor utan början eller slut. Själv säger han att han verkar i en ändlös motsättning mellan idéer, ikonografi och den faktiska målningen där ingen del är underordnad den andra.

Strax innan Jukka Korkeila iscensatte sitt projekt på Moderna Museet vistades han i Lima för en separatutställning i Sala Louis Miro Quesada Garland, Municipalidad Miraflores. Utställningslokalens namn är helt i nivå med konstnärens egna suggestiva titlar, som He brakes for rainbows (akryl på duk, 2003), If it is trying to seduce you, cut it off (akryl, kol på duk, 2003) eller Sir Eat-a-lot and pause boy face the moment of truth (akvarell, bläck på papper, 2002). I ett brev från Lima skrev han: ”Här är det som att befinna sig i ett surrealistiskt växthus. Enorma dimmoln driver in från havet och täcker staden och många dagar kan passera utan jag ser solen.” Det surrealistiska växthuset, i vidaste mening, har nu tagit plats i Jukka Korkeilas installation för Moderna Museet.

Jukka Korkeila skapar ett verk på plats på Moderna Museet, 2006. Foto: Per-Anders Allsten/Moderna Museet

Curator: Ann-Sofi Noring

Vernissage 1 mars kl 18 i 04, plan 2

Samtal i utställningen mellan konstnären och intendent Ann-Sofi Noring.