Denise sökte sig fram mot de klassiska idealen i fotografin. Först använde hon sig av enklare kameror för att snabbt åskådliggöra ett intryck. Senare följde experiment med storformatskameror och bladfilm i skilda storlekar. I hennes arbete för tidskrifter och andra trycksaker kom färgfotograferandet att dominera, medan hon i sina egna utställningar gärna använde svartvitt material.
Karaktäristiskt för Denise Grünstein är att hon gärna sökt sig utanför Sveriges gränser för att skapa sina bilder. Inför utställningen ”Zone V” – som ingick i Kulturhuvudstadsårets Arkipelagprojekt 1998 – hade hon färdats runt i Östeuropa för att finna vad hon sökte.
I utställningen ”Jaisana” (1999) hade hon utfört en rad exponeringar i en by i Indien. Märkligt i det projektet var att hon använde sig av glasnegativ, som tidsmässigt sett var utgångna. Det betyder att det inte fanns någon specifik känslighet för negativmaterialet och dessutom kunde ett och samma negativ vara mer eller mindre ljuskänsligt i vissa partier. Denise Grünstein arbetade då även med förhållandet skärpa – oskärpa och skapade därigenom en särskild spänning i bilderna.
I det senaste projektet ”Figur i Landskap” har Denise skiftat material. Hon använder här negativ färgfilm och färgpapper för den färdiga bilden. Hennes instrument är en storformatskamera i 8” x 10” som har försetts den med ett panoramabakstycke. Med den här stora kameran har hon rest i Storbritannien och på kontinenten. Hon använder naturen som en spelplats. En symbol för de romantiska idealen. Men allt är inte i harmoni i landskapet: Betraktaren kan erfara ett underliggande hot i bilderna, fast det aldrig framträder tydligt.
Utställningskommissarie: Leif Wigh
