Jockum Nordström har gått från succé till succé

Intervjun är publicerad i MMV Bulletinen (Maj 2005).

Text: Paulina Sokolow

Tillsammans med kärleken, den minst lika framgångsrika Karin Mamma Andersson, lever de ett hektiskt liv med många resor. Till vardags bor de med sina två tonårssöner i Högdalen. Nu visas ett sextiotal teckningar och målningar på Moderna, varav samtliga har hunnit få nya ägare, de flesta utomlands. Fram till 2000 levde Jockum Nordström ett relativt anonymt, om än hektiskt, liv som konstnär. Han hade visserligen hunnit med en lång rad utställningar i Stockholm och runt om i landet och blivit Dagens Nyheters På stans främste och sedan dess ständigt imiterade illustratör. En då hans gallerist Magnus Karlsson tog med sig ett tiotal verk till konstmässan i Basel 2000 hände något. Han kom tillbaka utan målningar – de var sålda allihop. Samma år hade han utställning på ett New York galleri med samma effekt (MoMA köpte tre målningar) På det sättet har det fortsatt. Allt han lämnar ifrån sig säljs ögonblickligen och till utställningen på Moderna är allt inlånat, det mesta från USA.

Just nu tycker Jockum Nordström att det är lite jobbigt. Helst vill han sitta i sin ateljé i lugn och ro och arbeta. Idag är han på museet för att pyssla med en kortlek han tar fram speciellt för utställningen. Det kommer att vara insekter istället för damer, tror han.

Jockum Nordström
A Necessary Rest in the Auditorium, 2001
© Jockum Nordström/BUS 2005

Att betrakta Jockum Nordströms konst är som att gå in i en gammal saga, tusen-och-en-natt-skrönor som berättas i lågmäld förtrolig ton när barnen gått och lagt sig. Det är biljardhallar, orkestrar, urartade fester med sexuella aktiviteter, skrattande flickor, cigarr-rökande åsnor, men också grandiosa fregatter på vågande hav och spröda fåglar i skogen. Till utställningen på Moderna blir det collage och teckningar från de senaste fem åren.

– Jag har massor av energi, men är inte så effektiv. Som en insekt ungefär, säger Jockum Nordström. Jag kunde inte läsa förrän jag var tolv. Det bästa jag visste var att ligga på golvet och teckna med tuschpennor tillsammans med min storebror. Att det blev det intrikata collaget som blev Jockum Nordströms signum är något av en slump. Han började som målare men blev allergisk mot färgen.

– Mina stora collage, det är som att lägga pussel. Jag börjar alltid med detaljerna och bygger långsamt upp bilden. Det är ett jättepetigt arbete, med massor av spill. Om jag vill ha med en gubbe i bilden till exempel så kan jag rita flera versioner av hans huvud och sedan väljer jag ut ett. Det är ganska stora skillnader mellan mina teckningar och collage. När jag tecknar blir det mer privat och känsligt – svårare på många sätt. Det är som att improvisera och komponera på ett instrument. Med collagen är det mer ett intellektuellt pusslande. Men det är omständligt på andra sätt förstås. Arkitektur och sexualitet

– Mina teckningar och collage är en beskrivning av hur jag ser på livet, det undermedvetna, sådant jag ser. Jag blandar känslor, relationer, rytm. Relationen kan handla om den mellan en blomma och en häst. Sedan innehåller mina tavlor förstås massor av gubbar, tanter och figurer. Sedan bryr jag mig inte så mycket om den färdiga produkten. Processen är det roliga. Sexualiteten har varit viktig för mig också, i alla fall under vissa perioder. Det är en del av livet precis som födelsen och döden – och religion. Det kommer nya barn hela tiden. Sexualiteten har med frigörelse att göra.

Ett annat viktigt tema i konstnärskapet är husen. På dem kan man tolka sammanhanget och systemet. Man förstår på huset vad det är för typ av ett samhälle, till exempel om man ser enkla kojor i Afrika eller villorna i Danderyd. Samtidigt bor jag i en stad så det är den jag ser mest. Hus, vägar, bilar.

Just nu blir det inte så mycket skapande. Det finns vare sig tid eller mentala förutsättningar.

När utställningen öppnar tar Jockum semester. Han tar med sig hela familjen till städernas stad: Rom. Hoppas att han hinner vila upp, för snart väntar nya utställningar: Först Wexner Museum Ohio, David Zwirner Gallery i New York.