vit klänning — Laia Abril, Ala Kachuu, On Rape, 2022 Foto: © Laia Abril. Med tillstånd av Gallerie Les Filles du Calvaire.

Laia Abril möter Emily Jacir och Teresa Margolles

Vad som finns kvar

6.9 2025 – 18.1 2026

Stockholm

Motstånd, aktivism och politiskt ställningstagande förenar konstnärerna i utställningen ”Vad som finns kvar”. Laia Abril, Emily Jacir och Teresa Margolles lyfter i sina verk berättelser som synliggör missförhållanden, övergrepp och väcker frågor om ansvar, förståelse och konstens roll i samtal och läkning.

När Laia Abril föreslog konstnärer som hon inspirerats av och ville möta i sin utställning på Moderna Museet, föll valet på Emily Jacir och Teresa Margolles. Två konstnärer som, liksom Laia Abril själv, arbetar forskningsbaserat med arkiv, fotografi, film och intervjuer.

I utställningen ”Vad som finns kvar” möts de tre konstnärernas verk i en dialog där motståndet mot olika former av förtryck, socialt engagemang och berättande utgör bärande teman.

skjorta och byxor — Laia Abril, Military Rape, On Rape, 2022 Foto: © Laia Abril. Med tillstånd av Gallerie Les Filles du Calvaire.

On Rape (2022)

Laia Abril har i sitt omfattande projekt ”A History of Misogyny” (Misogynins historia) genom ämnen som abort, masshysteri, menstruation och kvinnomord undersökt olika myter, strukturer och samhällssystem som förtrycker kvinnor. I ”Vad som finns kvar” visas projektets andra del, ”On Rape” (2022), där kvinnors vittnesmål om våldtäkt återges genom en serie konceptuella fotografier av kläder och föremål kopplade till övergreppen.

letter to a friend (2019)

Emily Jacirs film ”letter to a friend” från 2019 skildrar konflikten mellan Palestina och Israel, ett verk som i dag sex år efter tillkomsten är lika brännande aktuellt. I filmen berättar Emily Jacir i detalj om sitt hem i Betlehem, om Dar Jacir, och den gata där det ligger. En plats präglad av det konstanta hot om våld som staden och dess invånare lever under.

Plancha (2010-2025)

Till utställningen på Moderna Museet har Teresa Margolles skapat en ny version av verket ”Plancha”, ursprungligen från 2010. I verket binds våldet i Mexiko ihop med den ökande våldsspiralen i Sverige och Stockholmsregionen under senare år. Från olika brottsplatser runt om i staden har material samlats in och blandats med vatten. Vattnet droppar från taket ner mot uppvärmda stekplattor, där det förångas och skapar en sorts minnesmärke över de mördade människornas förlorade liv.

Hur kan vi förhålla oss till eller förstå de grymheter som skildras? Vad väcker dessa berättelser och vad blir kvar i oss efter mötet med dem? Konsten kan inte lösa konflikter, men den kan lyfta fram och bearbeta kollektiva erfarenheter och med det skapa plats för samtal och läkande. – Anna Tellgren, curator.

OM KONSTNÄRERNA

Laia Abril (född 1986)

Laia Abril är en katalansk konstnär, verksam främst i Barcelona, som arbetar undersökande med fotografi, text, video och ljud. Hennes verk berättar intima historier som avslöjar dolda och obehagliga verkligheter. Med särskilt fokus på biopolitik och jämställdhet utforskar hon hur strukturellt våld tar sig uttryck i individers liv.

Laia Abril är utbildad journalist och deltog i residensprogrammet vid FABRICA, Benetton Communication Research Center i Treviso, där hon under fem år arbetade som researcher, bildredaktör och fotograf för COLORS Magazine. Hennes konstnärliga projekt presenteras i form av installationer, på olika digitala plattformar och i publikationer. Bland hennes böcker finns de prisbelönta ”On Abortion” (2018) och ”On Rape” (2022), samt den senaste ”On Masshysteria” (2024).

Emily Jacir (född 1970)

Emily Jacir är en palestinsk konstnär, filmskapare och pedagog, för närvarande bosatt i Betlehem och Rom. Hennes praktik inkluderar film, fotografi, skulptur, performance, text och ljud. Genom sin forskningsbaserade metod lyfter Emily Jacir fram den politiska situationen i Palestina utifrån både vardagliga händelse och ur ett historiskt perspektiv.

Sedan mitten av 1990-talet har hennes verk ingått i utställningar över hela världen och hon har även tilldelats en rad priser, däribland Guldlejonet för bästa unga konstnär 2007 vid den 52:a Venedigbiennalen. Hon var en av medgrundarna 2014 till Dar Yusuf Nasri Jacir for Art and Research i Betlehem, och är fortfarande verksam där.

Teresa Margolles (född 1963)

Teresa Margolles lever och verkar mellan sina två hemstäder Madrid och Mexico City. I sitt konstnärskap undersöker hon de sociala orsakerna och konsekvenserna av dödligt våld, diskriminering och fattigdom. Hon har en bakgrund inom kommunikation och rättsmedicin, vilket präglar hennes konstnärliga metoder. I sina verk använder hon ofta fotografier, lera, textil och vätskor som innehåller blod eller andra spår av mänskliga kvarlevor.

Genom sina installationer och performanceverk uppmärksammar Teresa Margolles grava missförhållanden i sitt hemland och i närliggande gränsområden för att ge röst åt människor i nöd. Hon representerade Mexiko på Venedigbiennalen 2009 och har sedan dess fortsatt att utveckla sitt arbete och metoder i olika utställningar på den internationella konstscenen.