MMP: Apolonija Sustersic

Här kan man få gratis behandling under 30-60 minuter. Salen, där värdinnor/värdar tar emot, har målats vit och utrustats med specialbelysning och särskilt utformade sittbänkar Vinterhalvårets brist på ljus i norr är påtagligt inte bara för besökare från sydligare breddgrader utan även för nordbor. Ljusbehandling har under senare år blivit en allt vanligare form av terapi för SAD (Seasonal Affective Disorder), s k vinterdepression. Man finner den både på sjukhus och köpcentra.

När Apolonija Sustersic väljer att inrätta sin ljusterapi i Moderna Museets regi är det också en kommentar till museets aktiviteter i allmänhet, att programverksamheten – inklusive restaurang och museishop – idag är minst lika betydelsefull som samlingarna och utställningarna. Hennes projekt är givetvis inte heller frikopplat från Moderna Museets nya byggnad och dagens diskussioner om vad som krävs för att man bäst ska kunna ta del av konsten. Tvärtom vittnar det om lyhördhet inför våra upplevelser av platsen och rummet, i tiden.

Efter utbildningen på arkitekturskolan vid Ljubljanas universitet tillbringade Apolonija Sustersic två år på Rijksakademie i Amsterdam. Hon intresserar sig för mötet mellan människor och olika slags rum; för platsens fysiska, psykiska, sociala och politiska sammanhang. I synnerhet kvinnors erfarenheter av både självmedvetna manliga arkitekters alster och den patriarkala kulturens byggnadsverk står i fokus. Hennes postminimalistiskt färgade arkitektoniska ingrepp, där ljud, ljus och kroppens rörelse är viktiga element, har formen av såväl installationer som videor. I verket ”MTV for La Tourette” videofilmar hon bl a sin egen vandring genom Le Corbusiers munkkloster, ända in på damtoaletten. Den innehåller även sekvenser där en kompositör ”spelar” på klostrets fönster, som ursprungligen utformades av – den i sammanhanget marginaliserade – arkitekten/kompositören Iannis Xenakis.

För utställningen Manifesta 2 i Luxemburg sommaren 1998 skapade Apolonija Sustersic ett verk riktat till utställningslokalens grannar. De omkringboende, som saknar lokala caféer och barer, kunde besöka hennes orangemålade juicebar, läska sig med färskpressad apelsinjuice och se videor om livet i grannskapet samt om hur en dansare ”mätte ut” utställningsrummet innan konsten flyttade in.

I samband med varje Moderna Museet projekt publiceras en dokumenterande katalog som finns tillgänglig kort efter öppningen.

Utställningskommissarie: Maria Lind