MMP: Dolores Zinny och Juan Maidagan

Det nya verket – ”Rörelse i konsten” – består å ena sidan av tre hörnskonstruktioner och två arkitektoniska ready mades i samlingen och å andra sidan av en dialog med Marcel Duchamp och en av hans repliker som Moderna Museet har i sin ägo i Prästgården.

Insmugna i Rafael Moneos stilfulla men samtidigt auktoritära arkitektur rundar de kamouflerade konstruktionerna av rummens rätvinkliga hörn och skapar dolda skrymslen bakom skjutdörrarna. Mitt emellan möbel och byggnadsdel påminner de om hur vi perceptuellt och konceptuellt upplever rum och rumsligheter. De två arkitektoniska ready mades bygger på skifte i tid snarare än byte av plats: skyddgallret till två av fönstren i samlingen är nedfällda 24 timmar om dygnet under hela utställningsperioden, istället för enbart under nattetid. På så vis bildas ett slags bur i utrymmet mellan fönster och galler och vyn över Stockholm hålls tillfälligt fången. Konstnärerna talar om detta som ²en försening, ett uppehållande² (delay på engelska), ett uttryck som Marcel Duchamp själv använde i diskussioner om Det stora glaset. Istället för att flytta in ett vardagsföremål in i konstinstitutionen placerar de ett konstföremål – en av replikerna av hans ready mades – i ett rum som tillfälligt används för konstprojekt som ofta förhåller sig till vardagen och den omgivande verkligheten. På samma gång ställer konstnärerna frågan: vad är samtida? Kan ett verk av Marcel Duchamp vara samtida när det visas på en plats som under en period reserveras för yngre konstnärer?

I centrum för Dolores Zinny och Juan Maidagans konstnärskap finns en fascination över förhållandet mellan privat och offentligt, verklighet och fiktion, objekt och representation. Det handlar om individens förhållande till de stora strukturerna; till politiska system, storstadens stadsplan, utställningsrummens arkitektur. De flesta av deras konstverk äger rum i och runt konstinsitutioner och hör hemma i en postminimalistisk tradition, där allt är reducerat till sina mest essentiella beståndsdelar. Strängheten finns både i uttryck och i processen: varje beslut är betydelsebärande och noga övervägt, inget lämnas åt slumpen. Det tillbakadragna och sparsmakade till trots deras verk effektfulla, men de bör upplevas på plats, med såväl öga som resten av kroppen. Den fenomenologiskt färgade förstahandsupplevelsen är särskilt viktig eftersom verken dessutom är nästintill omöjliga att dokumentera.

Dolores Zinny (född i Rosario 1968, bosatt i New York) och Juan Maidagan (född i Rosario 1957, bosatt i New York) vistas i Stockholm under perioden juni-september 2000 som IASPISstipendiater. Nyligen hade de en separatutställning på Museu Rufino Tamayo i Mexico City. Strax innan visade de ²Offside², en skulptur gjord speciellt för ett trapphus, på the New Museum i New York. De har ställt ut i Sverige en gång tidigare, i grupputställningen Clean & Sane på Edsvik konst och kultur i Sollentuna, sommaren 1997.