Mid-Sentence

Nina Canells skulpturer består i regel av material som till vardags används för att tjäna speciella syften och ändamål. Som spik, elektricitet, luft, vatten, tuggummi och ljud. Canell lyfter fram och gör dem till egna aktörer. I och med det så förskjuter hon också skulpturens traditionellt sett fasta form till förmån för processer, situationer och skeenden. Accentueringar av energi och av förflyttningar återkommer frekvent i hennes konst. Verket Three Long Milliseconds är en sådan accentuering. Från en höjd segar sig ett naturgummi ned mot golvet i en rörelse så långsam att den knappt är synlig för ögat. Det sotiga spåret på en liten pinne i Halfway Between Opposite Ends kan betraktas som dess motpol. Verket fick sin form när en elektrisk urladdning på 4 000 volt passerade genom träet.

Titlarna på verken i utställningen Mid-Sentence är på engelska och svåra att översätta utan att betydelsen förvanskas. Som Amender, Ode to Outer Ends och Brief Syllables. Men det är inte bara titlarna som gör att man lätt kan komma att tänka på språk och litteratur. Nina Canells precisa sätt att förhålla sig till material och sätta dem samman påminner om författares sätt att använda språk. Men där en författare grupperar bokstäver och ord för att beskriva eller forma något som ibland kan upplevas fysiskt så använder hon fysiska objekt som utgångspunkt i en vokabulär som kan upplevas immateriell och imaginär.

Canell har valt att kalla utställningen för Mid-Sentence (bokstavligen ungefär ”mitt i meningen”) och säger att ”det kan läsas som en punkt, inte nödvändigtvis en mittpunkt utan en sorts löst hängande koordinat.” Det kan begripas som något som saknar ett känt ursprung och där betydelsen eller avslutet ännu är obekant. Eller annorlunda uttryckt, som en situation där allt fortfarande är möjligt. I detta kan man spåra ett eko från förmodern vetenskap med fönstret öppet mot alternativa kunskapsvägar. Som exempel kan nämnas den ryske kemisten Dimitrij Mendelejev (1834-1907) vars arbetsrum Canell och hennes kollega Robin Watkins berövat på 3 800 ml luft som nu finns inkapslad i en glasbehållare i utställningen. Mendelejev är berömd för att ha formulerat det periodiska systemet efter atomvikt, en plötslig insikt som han hävdade kom efter att han somnat in vid sitt skrivbord.

Of Air, som verket med luften heter, exemplifierar ett spår i utställningen som behandlar dolda kanaler och hur de manifesterar sig i ting. Detta kan observeras även i den nya skulpturgruppen Brief Syllables som består av uppgrävda och delade kablar för elektricitet och kommunikation. I sin obrutna form utgör kablar infrastruktur för det trådlöst uppkopplade och ständigt upplysta samhället vi lever i. Isolerade, som fragment utan sammanhang, ter de sig absurt klumpiga, funktionellt meningslösa och påminner om fornlämningar. Rent konkret kan man säga att de är avbrott eller glapp i fysisk form.

Men Canells verk stimulerar till associationer som går långt utöver det konkreta. Spikarna i Amender påminner oss kanske om balans eller harmoni; ytterligare en spik i kedjan skulle falla till marken på grund av magnetens begränsade kraft. Den elektriska urladdningen i Halfway Between Opposite Ends speglar ett närmast romantiskt ögonblick av energiutveckling och kommunikation mellan två punkter. Tuggummit som förekommer i verket Remembrance (Colourless) kan betraktas som skräp men det går också att se som ett föremål där spåren bär minnet av ett tyst mänskligt formande; ett slags tänkande. Tanken kan överhuvudtaget betraktas som synonym med energi i konstnärskapet. Hur den sprids och cirkulerar, vad som förloras och finns kvar, aktualiseras inte minst i snittytorna av Brief Syllables vilka tycks forma en tomhet eller ett upplösande. Som konstnären själv skrivit: ”Kablar är motsatsen till sentimentala. Strömmen är endast kapabel att föra fram nuet. Kabelstumpar är tvärsnitt av avbrott. En kluven form. Som slutar mitt i meningen.”

Fredrik Liew, curator