Teman

I utställningens huvuddel, vars första verk är På, Roy Lichtensteins målning av en strömbrytare, visas den breda mångfald av motiv och metoder som utmärker den popestetik som konst och design delade. Via monumentala skulpturer av kroppsdelar som anspelar på popkonstens ointresse för individen, avslutas utställningen med ett antal konstverk och designföremål som leker med klassiska stilar och tydligt visar att popkonsten var en central del av postmodernismen.

Verkligheten som collage

Ett typiskt tema i den tidiga popens konst och design var att ställa kontrasterande tekniker, material och ämnen mot varandra. Detta kan ses som en estetisk motsvarighet till samhällets omvälvningar och till den subjektiva verklighet som var och en byggde upp utifrån den stora mängden tillgängliga medier och varor.

Bild, objekt och tecken

Jasper Johns var en av popkonstens tidigaste företrädare och använde flaggor, kartor och måltavlor för att uppmärksamma fenomenet att ting samtidigt kan vara bilder och att bilder samtidigt kan vara ting. Vid den här tiden var formgivare som George Nelson och Charles och Ray Eames redan i färd med att översätta funktionella egenskaper till abstrakta former och inreda rum med bruksföremål som också tjänade som skulpturala symboler.

Från folkkonst till pop

Innan Andy Warhol blev en hyllad konstnär väckte han på 1950-talet sensation som reklamdesigner. Han sammanförde det exklusiva modets lyx och elegans med naiva, lekfulla teckningar och kitschig dekor. Samtidigt formgav Alexander Girard moderna möblemang och interiörer med folkloristiska mönster och traditionellt hantverk. Även konstnärer som Peter Blake, Judy Chicago och Robert Indiana lånade motiv från anonym folkkonst i sina verk.

Varor på museum, konst på varuhus

The Museum of Modern Art i New York är känt för sina utställningar på 1960-talet där man lanserade samtida design. Förvisso hade scenografen och produktdesignern Friedrich Kiesler redan så tidigt som 1930 förespråkat att man skulle använda konst i varuhusens skyltfönster, men det var inte förrän med popkonsten som konsumismens tempel bildade en perfekt inramning: Jasper Johns, Robert Rauschenberg och Andy Warhol skapade sina första mästerverk för skyltfönster på Femte avenyn i New York.

Tänkande automater

Med elektroniken, automatiseringen och datatekniken kom under efterkrigstiden en otalig mängd nya apparater och hjälpmedel. Tillgången på allehanda prylar förenklade tillvaron och gjorde att allting gick snabbare, men parallellt uppstod en alltmer invecklad värld. Skapandet av artificiell intelligens tycktes nära förestående.

Varumärkescitat

Genom reklamen blev 1950-talets märkesprodukter lika berömda och åtrådda som filmstjärnor. Förgrundsgestalter inom popkonsten som Andy Warhol och James Rosenquist hade själva arbetat med kommersiell design innan de började utforska reklamen ur ett konstnärligt perspektiv. Det är ofta omöjligt att avgöra om de hade en kritisk eller positiv inställning. Hur som helst bidrog konsten till att vissa märken blev stilistiska förebilder som formgivare sedan refererade till på nytt.

Det offentliggjorda vardagslivet

Under 1950-talet blev genomsnittsamerikanens liv föremål för angelägna dokumentärfilmer och fotografiska serier. Medan den statsstödda multimediainstallationen Glimpses of the U.S.A. förhärligade landets framsteg erbjöd Robert Franks fotografiserie The Americans djupa insikter i befolkningens kluvna själ. Ett av Franks viktigaste återkommande motiv var gatan: som anonym och ändlös scen för frestelser och som symbol för allas sökande efter lyckan.

Från typ till bild

I förbindelse med reklamens tilltagande betydelse blev 1950-talets formgivare livligt intresserade av typografi. Bokstäver och siffror formgavs medvetet i syfte att förmedla ett budskap. Desa tecken blev till både företagslogotyper och dekorativa tapetmönster. Typsnittets symbolik och dess bildmässiga genomslagskraft blev viktiga motiv också i popkonsten.

Objekt, yta och trompe-l’œil

Färgglad plast var ett centralt inslag i popepokens estetik. Det nya materialets hållfasthet, flexibla former och varierande färger gav formgivarna möjlighet att fullt ut koncentrera sig på produktens utseende. Många föremål tycktes rent av bestå av en slät, obruten yta. Butikernas skyltfönster var en sinnebild för konsumtionskulturen; de befann sig på gränsen mellan inne och ute, väckte begär samtidigt som de skapade distans och utgjorde därför en idealisk scen för popkonsten. Konstnärerna upptäckte här en möjlig estetisk strategi för att avslöja konsumtionsfetischernas ytlighet och vaska fram deras subliminala budskap.

Droger och konsumtion

Kommunismen avfärdade fortfarande religionen som ”ett opium för folket”, och kapitalismen hade redan ryckts med i den kommersiella konsumtionens vilda yra. Men de som inte drogs till manisk shopping sökte sig ofta till verkliga droger. I synnerhet billiga cigaretter blev liktydigt med frihet från den vardagliga lunken. I konstnärernas verk tolkades rökarens tillbehör som frihetssymboler. Något senare fann den italienska designduon Studia DA en form av ”upplysning” i syntetiska droger.

Artificiella världar

Under efterkrigstiden gjorde ”den nya världens” Amerika anspråk på att vara en förebild. Modellen var att alla skulle sträva efter att inrätta sin egen privata värld, och för det behövde man hus, tv och en bil med radio. Denna avskilda, slutna atmosfär kom snart till uttryck i alla upptänkliga former och storlekar, ofta i produkter tillverkade av det utopiska materialet plast: alltifrån Tupperwares lufttäta matbehållare till den hermetiskt tillslutna bostadskapseln. Till och med en tillvaro på månen verkade vara inom räckhåll.

Vardagens ikoner

Den djärva estetik i affischtavlor och väggreklam som avbildade personer och produkter som stiliserade ikoner, togs ett steg längre av popkonsten: det kinesiska kommunistpartiets ledare framställdes som popstjärna, en symaskin som hemmets diktator. Formgivare använde sig av konstens motiv och metoder och designade föremål i form av provokativa skulpturer. En föregångare på området var George Nelson, som strax efter kriget gav en sänglampa formen av en soldathjälm.

Uteliv

Inom både konst och design framstod sammanflätningen av arbete och fritid, privat och offentligt, och inne och ute som viktiga teman i den moderna västvärlden. Naturen imiterades, fabricerades och omvandlades av både konstnärer och formgivare alltmedan familjer hade picknick och den allra första ”tonårsgenerationen” träffades och umgicks på drive-in-biografer.

Reproduktion och make-up

Att byta ut färger som trycks på papper eller textiler är lätt, och det är likadant vid plasttillverkning. Detta möjliggjorde en snabb följd av modetrender och skänkte massproducerade föremål en individuell prägel. Popkonsten framställer färg som make-up och produkter som kopior. Andy Warhol var den första konstnären som utforskade denna teknik i strategiskt syfte, och genom ett lika enkelt som mästerligt grepp gjorde han original av kopiorna.

Det kroppsliga objektet

Både konstnärer och formgivare var intresserade av att vända upp och ned på inneboende egenskaper och naturliga tillstånd, och detta blev både ett ämne och en kreativ metod. Till exempel gav Claes Oldenburg i sina Mjuka skulpturer olika vardagsföremål en nästan mänsklig kroppslighet genom att förstora dem och göra dem böjliga. Gunnar Andersen lät själva materialet få designerns roll när han gjorde en fåtölj av utflytande polyuretanskum – ett objekt som han betraktade som en tolkning av den traditionella klubbfåtöljen.

Upplösningen av bilder

Tanken med George Nelsons marshmallowsoffa var att använda massproducerade dynor vid tillverkningen av sitsmaterial till soffor. Men dynornas radmönster förvandlade även objektet till en pixlad bild av sig självt. I och med denna design fick popkonstverken, som bokstavligen dissekerade dupliceringens estetik, en tredimensionell modell.

Fabriksnyheter

Taktiken att planera för trenders livslängd på 1950-talet, ökade industrins konkurrenskraft och intäkter men gav också möjlighet att ständigt utveckla produkterna och skapa nya stilar. Saker massproducerades i oräkneliga färger och former allt efter hur trenderna kom och gick. Ett av de första företagen som tog ställning mot denna slit-och-släng-attityd var elapparatstillverkaren Braun. Företaget riktade in sig på att översätta specifika funktioner till tydligt läsbara symboler, vilket gjorde det till en förebild för en hel sektor.

Kvinnan som fetisch

Bilden av kvinnan i popkonsten var i huvudsak hämtad från medierna – och i stor utsträckning skapad av manliga konstnärer. Deras verk blottlägger reklamens kontext och gör gällande att det som återstår av den kvinnliga gestalten är ett objekt för sexuell åtrå, ett offer för voyeurism eller en docklik mannekäng utan personlighet. I Europa, särskilt i Italien, förvandlade formgivare popkonstens kvinnobilder till skulpturala plastmöbler. En del av de mest flagranta fetischkonstverken väckte feministiska proteststormar.

Den monumentala kroppen

Popkonsten var inte intresserad av individer utan mer av det stora flertalet. Den framställde människor som maskiner, som seriefigurer eller som tecknade reklamgestalter, oftast utan ansikten eller personliga drag. Endast i fotografier fanns det fortfarande människor. Men genom att reproducera enskilda kroppsdelar med distinkta, omisskännliga drag, antyder popkonsten den allmänna förlusten av personlig värdighet och integritet.

Postmoderna klichéer

Popkonsten uppfattade svunna tiders kulturprodukter som kulissartade företeelser som sedan länge förvandlats till klichéer. Den visade att idealen, särskilt den klassiska modernismens, inte längre var tidlösa. Även inom arkitekturen, som alltid hade varit en källa till bestående värden, uppstod en ny stilriktning som konfronterade historien med nuet: postmodernismen.

Grafisk form som konst

Grafisk formgivning fyllde en funktion både för kortvariga medier och utvecklingen av en bestående image för olika varumärken. Uppgiften att översätta information till bilder som sedan publiceras och dupliceras, förenade grafisk design och popkonst. Grafisk design var något som befann sig i skärningspunkten mellan konst och hantverk och fick en allt större betydelse från och med 1950-talet och fram till 1970-talet – vilket kom till uttryck i reklam, förpackningar, tidningar och skivomslag.

Leva i pop

Det dröjde inte länge förrän popkonsten sålde bra på gallerierna. På så sätt kom målningar och skulpturer som avbildade det vanliga, vardagliga livet in i välbärgade samlares hem. Till den första boken om popkonst, som publicerades 1964, fotograferade Ken Heyman privatbostäder i New York där popkonsten var ett inslag i den dagliga tillvaron. En av de mest framträdande europeiska samlarna var Gunter Sachs, en ”gentlemanna-playboy” som 1970 visade runt fotografen Ulrich Mack i sin vindsvåning i Saint Moritz inför ett reportage i tidskriften Stern.