Tid & Plats: Rio de Janeiro

I utställningen presenteras några av pionjärerna inom neokonkretismen, bland annat visas verk av Lygia Pape, Lygia Clark och Hélio Oiticica, Milton Dacosta, Amilcar de Castro, Franz Weissmann med flera.

Utställningen Tid & Plats: Rio de Janeiro, 1956-1964, presenterar konst med ursprung i det kreativa kulturklimat som genomsyrade Rio de Janeiro under sent 1950-tal och fram till militärkuppen 1964. I det nya och nytänkande samhället arbetade konstnärer, arkitekter, musiker, filmskapare och författare sida vid sida. Rio växte till en världsstad med 2,5 miljoner invånare. Livet anpassades till mer moderna ekonomiska, kulturella och sociala förhållanden. Copacabana fick symbolisera den nya, spontana livsstilen.

”Efter att ha övervunnit den koloniala karaktären av européer omplanterade i Amerika och landsförvisade från den västerländska kulturen, lyckades vi framställa en artikulerad, legitim och övertygande bild av vårt enda möjliga öde: en självsäker, ung och lovande modernism”, menar Paulo Venancio Filho, curator för utställningen.

Brasilien ville bygga ett samhälle för den nya sortens människa; öppen och fantasirik, vänlig utan att vara sentimental, rationell utan att vara mekanisk – en invånare frigjord från sitt patriarkala förflutna. Ledordet var just ny, som i Neokonkretismen inom konsten, Bosa Nova (ny våg) inom musiken och Cinema Novo inom filmen. En unik brasiliansk visualitet utvecklades, med sparsmakade former och tyngdpunkt på konstruktion.

Neokonkretismen var Brasiliens omtolkning av konstruktivismen och blev landets första moderna bidrag till ett universellt visuellt formspråk. Riktningens pionjärer arbetade med frågeställningar om rum och rumslighet och fokuserade på verkets tillkomstprocess, vilken de såg som ett med rummet. Det sensoriska, intima och en stark koppling till både arkitektur och natur präglar rörelsen.

Detta är den första utställningen i serien Tid & Plats, organiserad som del av Moderna Museets 50-årsjubileum 2008. Museet grundades, och utvecklade sin identitet, i relation till New York och Paris, men här ligger fokus på tre mindre kända internationella centra under samma period. Detta den första presentationen av dessa 1960-talets “hot spots” följs av Milano/Turin och slutligen Los Angeles.

Curator: Paulo Venancio Filho
Projektansvarig intendent: Annika Gunnarsson