Biografier

Roberto Burle Marx
Breddning av stranden Flamengo – Praca Salgado Filho, 1957
© Roberto Burle Marx

Roberto Burle Marx (1909–1994)

Landskapsarkitekt, arkitekt, tecknare, målare, grafiker, skulptör, tapetserare, keramiker, formgivare av smycken och dekoratör. Studerar måleri och arkitektur vid Escola Nacional de Belas Artes (ENBA), den nationella konsthögskolan i Rio de Janeiro, 1930–1934. 1932 färdigställs hans första trädgårdsprojekt i Rio de Janeiro, till familjen Schwartz residens, som ritats av Lucio Costa och Gregori Warchavchic. 1937 arbetar han med utformningen av utbildnings- och hälsoministeriets (MES) takterrassträdgård. 1954 är han landskapsarkitekt för Parque de Ibirapuera i São Paulo. Mellan 1954 och 1959 arbetar han med det landskapsarkitektoniska projektet för landfyllningen och breddningen av stranden Flamengo, Aterro do Flamengo, i Rio de Janeiro. Han har även genomfört viktiga landskapsarkitektoniska projekt i Latinamerika, Europa och USA.

Sergio Camargo (1930–1990)

Skulptör, inleder sin konstutbildning vid 16 års ålder vid Academia Altamira i Buenos Aires under handledning av Emilio Pettoruti och Lucio Fontana. Reser 1948 till Europa, där han kommer i kontakt med skulptörerna Constantin Brancusis, Hans Arps och Georges Vantongerloos verk. I Frankrike deltar han i Sorbonnes filosofikurs och studerar för Gaston Bachelard. 1953 återvänder han till Brasilien och ställer följande år ut på Salão Nacional de Arte Moderna i Rio de Janeiro. Under 1954 skapar han också sina första figurativa bronsskulpturer. 1963 gör han de första arbetena i en serie vid namn ”Relevos” (”Reliefer”) där han använder träcylindrar. Börjar i mitten av 60-talet arbeta i marmor. Återvänder till Rio de Janeiro 1974. Han skapar ett antal verk för det offentliga rummet, däribland den strukturerade muren till utrikesministeriets palats i Brasília och pelaren ”Homenagem a Brancusi” för den medicinska fakulteten i Bordeaux i Frankrike. 1963 tilldelas han det internationella skulpturpriset vid Parisbiennalen. Deltar i 33:e och 41:a biennalerna i Venedig och i 3:e, 4:e, 8:e och 15:e São Paulo-biennalerna.

Aluísio Carvão
Concreto, 1960
© Aluísio Carvão

Aluísio Carvão (1918–2001)

Målare, illustratör och scenograf. 1952 påbörjar han Ivan Serpas målerikurs på MAM/RJ. Han ingår i gruppen Frente från dess grundande 1953. Samma år deltar han i den första nationella utställningen av abstrakt konst, samt 1957 och 1959 i den första nationella utställningen av konkret konst, i respektive São Paulo och Rio de Janeiro. Under åren 1957–1959 ersätter han Ivan Serpa i målerikursen på MAM. 1959 undertecknar han det nykonkreta manifestet och medverkar i gruppens utställningar i Rio de Janeiro och Salvador. Han deltar också i utställningen Konkrete Kunst i Zürich 1960. Samma år tilldelas han av Salão Nacional de Arte Moderna ett pris i form av ett resestipendium och vistas vid Hochschule für Gestaltung i Ulm som gästkonstnär. Han deltar i 1:a, 9.e och 17:e São Paulo-biennalerna.

Suplemento Dominical do Jornal do Brasil,
formgiven av Amilcar de Castro, 1959.

Amilcar de Castro (1920–2002)

Börjar 1944 studera teckning och måleri vid Guignardskolan, och skulptur för Franz Weissman. 1953 inleder han sin karriär som grafisk formgivare. Hans första konkreta skulptur som utvaldes till 2:a São Paulo-biennalen är från samma år och visar starka influenser från Max Bill. 1957 deltar han i den första nationella utställningen av konkret konst i Rio de Janeiro och inleder samma år den grafiska förnyelsen av Jornal do Brasil, ett projekt han slutför 1959. Han undertecknar det nykonkreta manifestet och deltar i Riokonstnärernas grupputställning 1959 och 1960. Han deltar också i utställningen Konkrete Kunst i Zürich 1960. 1967 får han ett tvåårigt stipendium av Guggenheim-stiftelsen, för 1968 och 1969. Under 1970- och 1980-talen undervisar han i komposition, skulptur, teckning och formteori vid Minas Gerais federala universitet. Han deltar i 6:e, 8:e, 19:e och 20:e São Paulo-biennalerna.

Lygia Clark
Modulerad yta nr 20, 1956
© Lygia Clark

Lygia Clark (1920–1988)

Hon inleder sina konststudier 1947 under handledning av Burle Marx. 1950 reser hon till Europa och bosätter sig i Paris, där hon studerar för Léger. 1952 återvänder hon till Brasilien efter sin separatutställning på Institute Endoplastique i Paris. Samma år visar hon sina abstrakta målningar på utbildnings- och hälsoministeriet (MES) i Rio de Janeiro. 1953 deltar hon i den första nationella utställningen av abstrakt konst och i nära samarbete med Ivan Serpa går hon med i gruppen Frente. Hon deltar i båda upplagorna av den första nationella utställningen av konkret konst 1956 och 1957. Hon deltar också i utställningen Konkrete Kunst i Zürich 1960 och i 30:e, 31.a och 34:e Venedigbiennalerna 1960, 1962 och 1968. 1965 deltar hon i 2nd Pilot Exhibition of Kinetic Art i London. 1970 flyttar hon till Paris och 1975 undervisar hon i en experimentgrupp vid Parisuniversitetet. Hon deltar i 2:a, 3:e, 4:e, 5:e, 6:e, 7:e, 9:e och 12:e São Paulo-biennalerna.

Lucio Costa (1902–1998)

Arkitekt, urbanist och essäist. Han föds i Toulon i Frankrike och inleder sin skolgång i Europa. 1916 återvänder han med familjen till Brasilien och börjar 1917 studera vid nationella konsthögskolan i Rio de Janeiro, där han 1924 utexamineras som arkitekt. 1936 samordnar han den grupp brasilianska arkitekter som projekterar det nya utbildnings- och hälsoministeriet (MES) utifrån en skiss av Le Corbusier. Byggnaden blir en milstolpe i den moderna brasilianska arkitekturen. 1957 vinner han tävlingen om pilotplanen för den framtida huvudstaden Brasília, där han arbetar tillsammans med Oscar Niemeyer. 1969 planerar han urbaniseringen av Barra da Tijuca i Rio de Janeiro.

Milton Dacosta
Em triângulo rosa, 1954/57
© Milton Dacosta

Milton Dacosta (1915–1988)

Målare, grafiker och illustratör. Börjar studera teckning och måleri 1929. Hans första individuella utställning äger rum 1936 i Rio de Janeiro. Samma år får han ett hedersomnämnande av Salão Nacional de Belas Artes. Reser 1945 till USA med nationella konstsalongens stipendium från året innan. I New York studerar han vid Art Students’ League of New York. 1946 reser han till Paris, där han studerar vid Académie de la Grande Chaumière. Ställer ut på Salon d’Automne och återvänder till Brasilien 1947. Deltar i den 25:e biennalen i Venedig och i 1:a, 4:e och 6:e São Paulo-biennalerna.

Marcel Gautherot, Affonso Eduardo Reidys Pedregulho, Rio de Janeiro, ca 1951. S/v fotografi. Marcel Gautherot/Acervo Istituto Moreira Salles.

Marcel Gautherot (1910–1996)

Född i Frankrike. Han arbetar som lärling i en skola som drivs av en arkitekturprofessor, och studerar arkitektur vid École Nacional Supérieure des Arts Décoratifs i Paris. 1938 arbetar han som inredningsarkitekt, är med och grundar Stadsmänniskans museum i Paris och sysslar med planering av utställningar och katalogisering av museets samlingar. Åter i Paris börjar han intressera sig för antropologi och fotografi och fjärmar sig från arkitekturen. 1940 kommer han till Brasilien. Som fotograf samarbetar han med direktoratet för det nationella historiska och konstnärliga arvet och med utrikesministeriets kulturavdelning. Han har dokumenterat en mångfald aspekter av det brasilianska livet, från Rio Grande do Sul till Amazonas och från de historiska städerna i Minas Gerais till den moderna arkitekturen.

José Lino Grünewald
Poemas Concretos/ Neoconcretos, 1957-1958
© José Lino Grünewald

José Lino Grünewald (1931–2000)

Poet, journalist och översättare. Skrev också om musik, bildkonst och litteratur. Tog 1953 juridikexamen vid Faculdade Nacional de Direito. Medverkade i Suplemento Dominical do Jornal do Brasil. Var en av medlemmarna i den konkreta poesirörelsen. Publicerade 1958 sin första diktsamling, ”Um e Dois”.

Ferreira Gullar (f. 1930)

Poet, essäist och konstkritiker. Flyttade till Rio de Janeiro 1951 och arbetade som korrekturläsare. 1955 blir han medlem av det team som utarbetar söndagsbilagan till Jornal do Brasil. Han deltar i den första nationella utställningen av konkret konst på MAM/São Paulo 1956 och 1957, på MAM/RJ. 1958 ger han ut boken Poemas. Året därpå skriver han Manifesto Neoconcreto och Teoria do não-objeto, som publiceras vid tiden för den första nykonkreta utställningen. Han är författare till ett otal diktsamlingar.

Rubem Ludolf (f. 1932)

Utexaminerad i arkitektur vid Universidade do Brasil i Rio de Janeiro. Studerar måleri för Ivan Serpa på MAM/RJ och blir medlem av gruppen Frente. Deltar i båda upplagorna av den första nationella utställningen av konkret konst på MAM/SP 1956 och på MAM/RJ året efter. Han presenterar sina verk på Parisbiennalen 1961. Från 1954 till 1990 arbetar han som arkitekt och sysslar mestadels med landskapsprojekt.

Aloísio Magalhães
Skylt till Rio de Janerios 400-årsjubileum, 1964
© Aloísio Magalhães

Aloísio Magalhães (1927–1982)

Tog juridikexamen vid universitet i Recife, Pernambuco. Arbetade som scenograf från 1946 till 1951. Får 1951 stipendium från franska staten och frekventerar under två år grafikern S. W. Hayters Atelier 17 och studerar museologi vid Louvrens skola i Paris. Inviger 1960 en verkstad för bildkonst i Rio de Janeiro. 1963 medverkar han i organisationen av Skolan för industriell design. Han representerar Brasilien 1968 vid den första internationella industridesignbiennalen som hålls i MAM/Rio de Janeiro. Han blir också lärare i scenografi vid Recifeuniversitetets dramatiklinje och hedersprofessor vid Philadelphia Museum School of Art.

Arkitekt och urbanist. Utexamineras 1934 från arkitekturlinjen vid nationella konsthögskolan i Rio de Janeiro. Praktiserar fram till 1935 på arkitekten och stadsplaneraren Lucio Costas arkitektkontor. Ingår 1936 som ledamot i den kommission som utsetts för att utarbeta planerna för utbildnings- och hälsoministeriets byggnad (MES) i Rio de Janeiro, under den schweiziske arkitekten Le Corbusiers ledning. 1947 inbjuds han av FN till den arkitektkommission som får i uppdrag att rita dess framtida högkvarter i New York. 1956 inbjuds Niemeyer av den dåvarande brasilianske presidenten Juscelino Kubitschek att rita de offentliga byggnaderna i Brasília, landets framtida huvudstad. Stadsplanen anförtros Lucio Costa, som 1958 utnämns till chefsarkitekt för Brasília. Från och med början av 60-talet förverkligar Niemeyer projekt i Beirut, Paris, Tel Aviv och Alger. 1991 ritar han Museu de Arte Contemporânea i Niterói – MAC Niterói – som byggs vid Guanabarabukten.

Studerar måleri för Ivan Serpa på MAM/RJ. Från 1955 medverkar han i Frente-gruppens utställningar. 1956 deltar han i den första nationella utställningen av konkret konst på MAM/SP och 1957 på MAM/RJ. 1960 deltar han i utställningen Konkrete Kunst i Zürich. Han skapar sitt första miljöprojekt 1961. 1967 presenterar han sina Penetraveis PN2 och PN3, döpta till Tropicália. 1969 har han separatutställning på Whitechapel Gallery i London. Under den här tiden utvecklar han miljöprojekt som gästkonstnär vid Sussexuniversitetet i Brighton. 1970 ingår han i utställningen Information på Museum of Modern Art i New York och får stipendium av Guggenheimstiftelsen. 1971 har han separatutställning på Rhode Island-universitetet. Han deltar i 4:e, 5:e, 7:e, 8:e, 14:e och 22:a São Paulo-biennalerna.

1953 deltar hon i den första nationella utställningen av abstrakt konst. Samma år visar hon sina träsnitt Tecelares tillsammans med gruppen Frente på MAM/RJ. 1956 medverkar hon i den första nationella utställningen av konkret konst på MAM/SP och ett år senare på MAM/RJ. Vid den första nykonkreta utställningen 1959 presenterar hon Ballet Neo-concreto och Livro de Criação. Deltar 1960 i utställningen Konkrete Kunst i Zürich. 1980 tilldelas hon ett Guggenheim-stipendium. Undervisar vid Rio de Janeiros federala universitets konsthögskola. Hon deltar i 3:e, 4:e och 5:e São Paulo-biennalerna.

Sergio Rodrigues (f. 1927)

Möbelformgivare och arkitekt. Började 20 år gammal studera på arkitekturfakulteten vid Universidade do Brasil, Rio de Janeiro. 1955 skapade han Oca, en blandning av butik, galleri och ateljé. 1957 skapade han ”den mjuka fåtöljen” som 1961 vann första pris vid den internationella möbeltävlingen i Cantù i Italien. Juryns motivering – en jury som bland andra innehöll den danske designern Arne Jacobsen – löd som följer: ”En unik modell med aktuella karakteristika, trots den konventionellt behandlade strukturen, icke influerad av modenycker och fullkomligt representativ för sin ursprungsregion.” Han ritade möbler för olika offentliga byggnader i Brasília. 1974 kom den mjuka fåtöljen att införlivas i designsamlingen på Museum of Modern Art (MoMA) i New York.

Mellan 1947 och 1951 deltar han i den moderna avdelningen i 52:a, 53:e, 54:e, 55:e och 56:e nationella konstsalongerna, i Rio de Janeiro. 1952 leder han konstkurserna för barn vid MAM/RJ. Samma år visar han sina verk på den 26:e Biennalen i Venedig. 1953 medverkar han i grundandet av gruppen Frente och publicerar boken Crescimento e Criação med text av Mario Pedrosa. 1954 deltar han i Frente-gruppens första utställning. Han deltar 1957 i den första nationella utställningen av konkret konst på MAM/RJ. Han mottar samma år ett resestipendium från den 6:e nationalsalongen för modern konst och tillbringar två år i Europa. 1965 har han en retrospektiv utställning på MAM/RJ. Han deltar i 1:a, 2:a, 3:e, 4:e, 7:e, 8:e, 12:e, 15:e, 17:e och 20:e São Paulo-biennalerna.

Föddes i Österrike men flyttade till Brasilien 1924. 1939 börjar han studera konst och arkitektur vid Rio de Janeiros konsthögskola. 1948 till 1956 undervisar han i modellering och skulptur vid Escola do Parque i Belo Horizonte. Fastän han bor i Belo Horizonte, medverkar han i gruppen Frente från 1955. Han deltar i gruppens utställning på MAM/RJ 1956. Samma år mottar han ett resestipendium av Salão Nacional de Arte Moderna. 1959 undertecknar han det nykonkreta manifestet och deltar i utställningen Konkrete Kunst i Zürich 1960. Han lever i Europa från 1960 till 1965. Han deltar i 2:a, 3:e, 4:e (får Skulpturpriset), 8:e, 9:e och 19:e São Paulo-biennalerna. 1972 deltog han i Biennalen i Venedig.