Utställningskommissarie: Leif Wigh
Utställningen är sammanställd av Patricia Albers och Sam Stourdzé.
modotti.smil
Tina Modotti (1896-1942) föddes i Udine i norra Italien och tillbringade barndomen under påvra förhållanden. Fadern, som var mekaniker, tog under en tid med sig familjen till det närbelägna Österrike. De återvände emellertid till Udine efter några års bortovaro och fadern sökte sig istället till USA för att få inkomster så han kunde försörja familjen. Småningom sände han efter sin familj, hustru, barn som kom etappvis till San Francisco där han slagit sig ned i den italienska gruppgemenskapen i North Beach.
Tina Modotti själv anlände 1913 och lyckades som tonårig få anställning som sömmerska i en klädesfabrik. På fritiden medverkade hon i olika uppsättningar vid områdets amatörteatrar. Efter en tid lyckades hon få fäste i filmindustrin i Los Angeles och Hollywood och erhöll där några roller i olika stumfilmer; bl.a. 1919 i ”The Tiger´s Coat.” I dessa kom hennes vackra utseende till sin rätt som femme fatal med ett exotiskt drag av mörkögd förförerska. Under tiden i Hollywood vid 1920-talets början umgicks hon med intellektuella, poeter, författare, filmare och fotografer. Bland de senare fanns bildskaparen Edward Weston som redan då väckt uppmärksamhet och respekt med sina kompromisslösa porträtt. Weston kom att ha en avgörande betydelse för hennes liv under resten av 1920-talet. Modotti, som sett Westons fotografier både i skyltlådan utanför ateljen och i utställningar, blev dennes elev. Och kort därefter etablerade de båda ett vänskapsförbund som snabbt övergick i ett passionerat kärleksförhållande. 1923 reste Modotti och Edward Weston tillsammans till Mexiko där de båda tänkte sig att utöva fotografyrket som porträttörer. Modotti arbetade som Westons mörkrumsassistent och studio inspicient och lärde under tiden sig att fotografera. Tillsammans stiftade de bekantskap med mexikanska konstnärer och intellektuella bland vilka Diego Rivera, Ricardo Gómez Robelo, Guadalupe Marin, Xavier Guerrero och Jean Charlot tillhörde de mest betydande.
I slutet av 1924 började Modotti frigöra sig från Weston och kom att arbeta mer självständigt. Detta samtidigt som hennes politiska intresse ökade till skillnad mot Westons. I november månad samma år medverkade hon med tio fotografier i en samlingsutställning i Palacio de Mineria. 1925 blev hon medlem i den kommunistiska organisationen International Red Aid. Till det vanliga arbetet med porträttfotograferingar adderade hon nu ett intresse för mer sociala skildringar där vardagslivet med kampen för tillvaron kom att inta en central plats. Flera av hennes fotografier från just denna tid kom att mer beskriva ideologiska frågor av dokumentär karaktär vilket förde med sig en spricka i förhållandet till Westons mer opolitiska attityd. Detta till trots så samarbetade hon 1926 med Weston i ett projekt i vilket mexikansk konst dokumenterades för Anita Brenner´s bok Idols behind altars. Hon var också ombedd att medverka i tidskriften Mexican Folkways. I månaden oktober samma år medverkade hon med bilder i utställningen ”Exhibition of Modern Mexican Art.” Efter utställningens öppnande lämnade Edward Weston Mexiko och flyttade tillbaka till Kalifornien medan Tina Modotti stannade kvar. Deras något stormiga kärleksaffär fick därmed ett slut. Men vänskapen varade livet ut. Modotti aktiverade sig i olika organisationer på den politiska vänsterkanten och som var relaterade till Kommunistpartiet i vilket hon blev medlem 1927. Hennes fotografier blev samtidigt mer politiskt tydliga och visades i utställningar både i Mexiko och Kalifornien. Bilderna publicerades kontinuerligt även i El Machete.
Hon umgicks bl.a. med kommunistledaren Julio Antonio Mella som vid en kvällspromenad tillsammans med Modotti i januari 1929 blev mördad av okända gärningsmän. Modotti blev misstänkt för brottet och placerades under en tid i husarrest. Hennes stora utställning som öppnade i december samma år i Mexiko Citys nationalbibliotek fördömdes och hon utpekades som Mellas mördare. Tidigt 1930 fängslades hon för ett påstått samröre med en grupp som planerade att mörda Mexicos dåvarande president. Efter två veckor släpptes hon fri men utvisades ur landet och deporterades till Europa med det fascistiska Italien som slutmål. Hon lyckades med hjälp av europeiska kommunister ta sig fri vid ankomsten till Europa och bosatte sig i Berlin där hon en tid ingick i bildbyrån Unionfotos stab. Kort därefter reste hon till Moskva. Trots framgångarna med en rad utställningar i USA slutade hon att fotografera och ägnade sig i stället på heltid åt arbete för kommunistpartiet. Hon arbetade 1936 för International Red Aid vid ett krigssjukhus som sköterska under inbördeskriget i Spanien där hon ändrade sitt namn till Maria. Tre år senare flydde hon, när Francos seger var definitiv, tillsammans med andra vänsteranhängare och tog sig till Mexiko under falskt namn. 1941 garanterades hon asyl och återtog sitt riktiga namn. Den femte januari 1942 fann man henne avliden i en taxi och detaljerna kring hennes död har aldrig blivit helt klarlagda.
