Udda veckor: Jan Håfström

I färgfälten som fyller det rum han har skapat för den första utställningen i serien Udda veckor – geometriskt svarta, gula, röda, som i den belgiska och tyska flaggan, bara störda av en kartliknande grön organisk form – döljer sig en rad för Håfström viktiga minnen. Minnen från tiden på legendariska PS 1 i New York under 70-talets andra hälft och av den mytomspunne unge, tyske konstnären Blinky Palermos sista utställning just innan han lämnade PS 1 och New York för en mystisk död på Maldiverna. Minnet av Joseph Conrads skakande roman Mörkrets hjärta – är det inte Kongofloden som likt en röd blodåder tränger in i den gröna kartbilden? Alla dessa ekon, som blandar sig med våra egna tankar: i mina ögon utstrålar de intensiva färgfälten en känsla av skoningslöst våld, en anonym brutalitet.

I Håfströms konst har det alltid funnits en politisk underström, ofta förknippad med ögonblick av fasansfull repression: Pariskommunen, Chile, Bosnien och Kongo. Men än starkare har alltid en längtan efter någon sorts absolut ursprung bortom – eller kanske före – kulturen varit. De två texterna – av romaren Tacitus och engelsmannen Conrad – på rummets utsida, väcker, om inte förr, den känslan: ohygglig, men lockande.

Men rummets utsida rymmer också några konstverk: dels fyra stränga målningar efter Blinky Palermo, som ekon av rummet innanför. Och så tre målningar ur den serie med Walker, den ständigt aktive; skuggan ur de illustrerade seriemagasinens värld som figurerat i Håfströms måleri sedan ett par år tillbaka, här på språng mellan ohygglig död – och romantik. Här tas det stora allvaret i rummets stora målning ned på jorden och in i barndomens och pojkrummets värld. Ekot blir intensivare, minnena fler, dissonanserna rikare och större: seriefiguren Walker; World Trade Centers Ground Zero; Blinky Palermo; Tacitus; Belgiska Kongo; PS 1 i New York; Conrad – och så förstås Jan Håfströms sätt att teckna och måla, så precist, men ändå oefterhärmligt avigt, på något vis distanserat, men med en personlighet som pekar rakt mot hans tidigaste verk i Moderna Museets samling, t ex den fantastiska Skogen, från 1967-68. Mörkrets hjärta är aldrig långt borta.

Intendent: Lars Nittve

Frågor till konstnären

Vad kommer du att visa på Klarabergsviadukten 61?
Blinky Palermo reste aldrig till Belgiska Kongo heter verket. Det är ett ”site specific” verk. Insidan av kubens väggar kommer att målas på plats. En total installation.

Vad tycker du om två-veckors-utställningar?
Bra. Ett sätt att stampa av inför hösten. Känns vitalt. Det är inte som en vanlig utställning utan mer som ett nedslag.

Vad tycker du om det begränsade utrymmet?
Det tycker jag är en tillgång. Ett utrymme som är möjligt att hantera.

Har du ställt ut på Moderna Museet förut? När? Vad?
1995. En retrospektiv.

Vilken är den mest betydande utställningen på Moderna Museet enligt dig?
Jackson Pollock (1963)