De sju färgerna är desamma i alla målningarna, medan deras utbredning och plats växlar enligt ett slumpsystem: ju större politisk och medial exponering ett land får i den aktuella Irakkrisen, desto viktigare blir färgens roll i systemet. Väggmålningen som återfinns under de tjugo målningarna har samma sju färger, anbringade i ett mönster baserat på den exakta ytfördelningen av färger i den första målningen. Två utvecklingskedjor löper på så sätt jämsides, oberoende av varandra men med en gemensam startpunkt.
Sedan den 11 september 2001 har Jan Svenungsson samlat citat från New York Times ledarsida. Han ställer dem mot ett antal egna anteckningar och teckningar från samma period. Olika parallella förlopp, världsskeenden och privata liv – tiden går och vi med den.
Psycho-Mapping the Current Crisis handlar om att se världen på nytt – i en förvriden världsbild. Kriser uppstår och avtar, katastrofer inträffar, krig accelererar – och mitt i står vi och försöker skapa överblick, en orientering för att få ett någorlunda hanterligt grepp om världsläget. Mitt i? Ja, vetskapen om alltings relativitet är smärtsamt kännbar, inget centrum existerar, utan snarare otaliga, samtidigt. Och mellan dessa centra uppstår spänningar, friktioner, maktkamper. Media följer, döljer, accentuerar somligt, förtiger annat – på löpet är bara en historia möjlig att berätta.
Det är i detta sammanhang Jan Svenungssons målningar för Udda veckor kommer in: målningar på målningar, ett spel mellan förgrund och bakgrund, iscensatt som ett kammarspel för storpolitik. En geopolitisk förutsägelse uppstår, eller snarare briserar, bortom den kontrollapparat som ett redaktionsarbete kan innebära. Slumpen har styrt, inte antalet lösnummerköpare.
Jan Svenungsson arbetar i spänningsfältet mellan viljan att kontrollera och lusten till kaos. Han strukturerar det irrationella strängt och logiskt; när leken tas på allvar blir den verklig.
”Jag är intresserad av system.
System konstrueras för att leda till ett eftersträvansvärt resultat.
Fungerar systemet inger det en känsla av kontroll och säkerhet.
Genomförs systemet på fel sätt blir resultatet ett annat än det planerade.
Ibland drömmer jag om att skapa ett system så perfekt att inga avvikelser är möjliga.
Detta pressar jag så långt att det brister.
I sammanbrottet kan vad som helst hända.”
Så skrev Jan Svenungsson i en katalogtext strax innan han flyttade till Berlin efter ett decennium av intensiv konstnärlig verksamhet företrädesvis inom Norden. Med utgångspunkt i kartbilden och måhända med en viss distans till hemlandet tillkom Psycho-Mapping Scandinavia: en serie teckningar, där han likt en kopiator försöker rita av kartan och sedan steg för steg ritar av sin egen kopia. Trots att konstnärens hela ambition är inställd på att undvika fel – att göra rätt – uppstår ändå fördrivningar, felen ackumuleras nästintill oigenkännlighet, likt en bildlig visklek. Hur innehåll och mening uppstår i gränstrakten mellan beräkning och slump har alltid intresserat honom, alltsedan han som tonåring läste Man Rays självbiografi och beslöt sig för att bli konstnär.
Men system kräver test och underhåll och seriella upprepningar är en metod för att testa systemens gränser. Jan Svenungsson ställde tidigt frågan om tecknen inte egentligen är verkligare än det betecknade: i en rad manipulationer av fotografier – mest kända är hans skorstensporträtt – har han drivit frågan till det absurdas gräns. Med osviklig konsekvens har han prövat hur långt det går att variera ett begränsat tema, vare sig det handlar om fläckmålningar, murade skorstensporträtt, tecknade kopior av fotografiska förlagor eller, med anknytning till det aktuella verket, så kallade mentala kartografier: Psycho-Mappings.
Med Psycho-Mapping the Current Crisis har Jan Svenungsson för Udda veckor skapat en tidsspecifik installation, ett konstverk helt avhängigt det rådande världsläget.
I sammanbrottet kan vad som helst hända.
Frågor till konstnären
Vad kommer du att visa på Klarabergsviadukten 61?
Omfattande installation med flera olika delar som behandlar Irakkrisen
Vad tycker du om två-veckors-utställningar?
Extremt intressant! Jag blev inspirerad att göra en utställning som är så tidsbunden att förutsättningarna för den kan ändras helt under utställningens gång.
Vad tycker du om det begränsade utrymmet?
Jag har alltid gillat vita kuber, men den här gången kommer rummet att bli ganska färggrant!
Har du ställt ut på Moderna Museet förut? När? Vad?
Ja, utställningen ”Rum Mellan Rum” (1992) och sedan kommer jag finnas med på Moderna Museet c/o Malmö konsthall nu i vår.
Vilken är den mest betydande utställningen på Moderna Museet enligt dig?
I mitt perspektiv just nu: min egen.
