Visit

Lars Olof Loeld, Visit Foto: Prallan Allsten/Moderna Museet © Lars Olof Loeld

Udda veckor: Lars Olof Loeld

Visit. Fånga daggen!

2.12 2002 – 15.12 2002

Stockholm

Lars Olof Loeld arbetar med enkla former: kvadrat, triangel, linje. Några få färger: rosa, ultramarint blått, grått, mörkgrått. Yta mot djup, horisontaler mot vertikaler. Ljus mot materia, ord mot bild, objekt mot färg. Han är i grunden målare, gick för Ragnar Sandberg på Konstakademin i början av femtiotalet. Tog vägen över Cézanne – men också den naive Rousseau, tullnären. Och över dalmålningar, tarotkort och indiska tantrabilder.

Han hör till en gren av den abstrakta konsten som söker tecken för en inre verklighet. Inte någon ”ren form”. I hans verk framträder gåtor, ordlekar, iakttagelser, stämningar. Han kan förefalla esoterisk, som om hans konst var endast för invigda. Men det handlar om det hemliga i det vardagliga – har man en gång börjat se igenom hans verk, ut mot det förlorade paradis de öppnar vägen till, kan man inte längre undvika det. Ändå är man kvar i bilden. I rosa bakgrund och blå, grå eller mörkgrå figurer som hindrar blicken från att tappa fästet i det oändliga rosa.

Han är poetisk alkemist. Gör guld själv! Framhåller gärna Mutus Liber, ”stumhetens bok” från 1500-talet, där bilderna berättar om alkemins syskonpar som samlar morgondaggen i dukar, vrider ur dem för att samla vattnet i kärl. Daggen är utfallet av mötet mellan den uppstigande solen och den mörka natten; utfallet av nattens fukt och solens eld, motsatsernas förening i det femte elementet: ”Quinta essentia” – jo, just själv kvintessensen, som vi säger, även du och jag. Alkemin innehåller på en gång vad som sker – en förvandlingens konst – och principen för hur det sker: ett teckensystem. Lars Olof Loeld tillämpar den med en klackspark. (Naturligtvis är han ingen alkemist i meningen att han försöker framställa guld i metallens form.)

Loeld citerar Gustav III:s generalamiral Carl August Ehrensvärd, mest känd som tecknare: Av vad ting kan man sammansätta en ordning för ögat? Av alla ting. Man kan av bara prickar städa till en ordning för ögat.

Loeld är den enkla ordningens ombud. Han kommer på besök med en resväska av äldre modell. Inuti ligger en cykelslang, en järnsprint, en flaska; 6 leksakspottor av porslin från Taiwan, en pensel och färg. Av dessa ”prickar”, ”städar” han en ”ordning”. En parafras, en meditation över Marcel Duchamps s.k. ready-mades. Det vill säga, vardagsting som ryckts ur sitt sammanhang, förändrats, omplacerats så att de fått en ny betydelse. Flasktorkaren, Urinoaren, Cykelhjulet – i Loelds objekt som växer fram finns de alla där, genom de delar som är osynliga i originalet: cykelslangen, flaskan, hålen i urinoaren som blivit porslinspottor.

Hans ämne är det osynliga i bilden och tystnaden i dikten. Hans mål är att göra andligt guld av Beckers normalfärg. Att få den döda materien att leva. Det är vad det är att göra konst. Och Du är inviterad, betraktare! Det går till så här, med Loelds eget exempel: När du hör tuppen gala är det inte tupp du ser, men tupp du hör. Och bilden framträder. Eftersom du kan avläsa ljudet som ett tecken, i ditt inre. Det är hela hemligheten. Den som så att säga ger akt på sina iakttagelser ska strax finna att en ny värld öppnar sig. Betydelserna skrivs på varandra och föremålen betyder många saker.

Hos Loeld rymmer enkla former ett av de mest självklara motiven i konsten över huvud taget: en solnedgång. Befriad från naturalismen men nära naturen, genom ett system av tecken framträder landskapet vid havet. Rosa för himmel (eld och luft); ultramarint blått för det horisontella havet; grått och mörkgrått för marken, jorden, träden (i skulpturens form) och människan – upprätt stående, i vinkel mot jordens yta och mot horisonten. När bilden framträder utbryter tystnad.

Oh, do not ask, ´What is it? ´/ Let us go and make our visit. *

Sören Engblom

*T.S. Eliot: ur The Love Song of J. Alfred Prufrock

Frågor till konstnären

Vad kommer du att visa på Klarabergsviadukten 61?
Tre oljemålningar och fyra träskulpturer. Titeln blir ”Visit”.

Vad tycker du om två-veckors-utställningar?
Det är kort, men det har jag accepterat… Den intresserade publiken kanske hinner komma under de 2 veckorna. Det blir intressant att se.

Vad tycker du om det begränsade utrymmet?
Ett fint rum med fina mått. Ett fönsterlöst rum utan störande inverkan. Ett rum jag tror på.

Har du ställt ut på Moderna Museet förut? När? Vad?
Nej.

Vilken är den mest betydande utställningen på Moderna Museet enligt dig?
Om det personliga – en miljö av Björn Lövin (1987-88) var en vacker, välordnad utställning med kraft, särskilt placeringen av Brancusis skulpturer.