Udda veckor: Maria Friberg

I den ena filmsekvensen av painted view låter Maria Friberg systern bära en s k spionkamera vid poolkanten på ett lyxhotell i Miami Beach. I den andra sekvensen möter vi systern framför spegeln. När Maria för första gången väljer att filma en kvinna så är det en värdinna hon väljer, dvs ett proffs i socialt riktad kvinnlighet. Genom systern får konstnären inblick i en annan värld.

I fokus står blicken, det raffinerade instrument som vi mer eller mindre medvetet spelar med i alla sociala situationer. Blicken som meningsskapare har i alla tider befunnit sig i konstens brännpunkt – betraktarens blick, den avporträtterades blick och inte minst konstnärens egen blick. Blicken har sin egen konsthistoria, och under 1900-talet blir seendet alltmer komplext i takt med att nya former för visualitet framträder. Film och video skapas ju genom kameraögats ”blick”. Filmen förför det moderna ögat.

Maria Friberg behärskar våra samtida visuella stimuli till fullo, och har en unik känsla för bildflödets inneboende rytm och för de tempi vi läser bilder i. I sina senaste arbeten har Maria Friberg laborerat med det perifera seendet, hon söker den udda vinkeln, en känsla av ’out of focus’. I painted view utmanar hon lekfullt den klassiskt manliga voyeur-blicken. Vem betraktar vem?

Fram till nu har Maria Fribergs bildvärld befolkats av män. I hennes undersökningar av maskulinitet från 1990-talet möter vi den samtida mannen – ibland framträder han som tidlös arketyp, uniformerad i kostym, ibland är han naket utlämnad till ett oöverskådligt naturlandskap. Det handlar om mannens identitet, om ledarskap, kontroll och makt men också om utsatthet och sårbarhet.

I confront me back från 1997 ser vi en man som vrider sig mellan två säten i en bil. Kostymen och bilens inredning flyter samman i en klanderfri grå nyans. I ett annat arbete från 1998 fokuserar konstnären en rad av mansben med svarta skor under ett bord – en slagfärdig kommentar till sammanträdesrummens manliga dominans. Samma år låter hon fotografier av kostymklädda killar likt den antika mytologins atlanter ”bära upp” en fastighet i nymodernistisk stil. I serien almost there från 2000 flyter männen i svart kostym på ytan i en turkosblå bassäng.

Länge har alltså Maria Friberg observerat män. Men hon har också studerat hur de i sin tur observerar sin omvärld. I filmen no time to fall från 2001 ser vi USA:s nuvarande president tala inför kongressen. Maria Friberg frilägger hans noga orkestrerade pauseringar. Det handlar om retorik. Genom att eliminera slagorden blottlägger hon de millisekunder då supermaktens överhuvud låter blicken dröja på sitt auditorium. Tvekande lyssnar han efter applåder. Många har säkert med mig undrat när kvinnorna ska gör entré i Maria Fribergs verk. painted view ger ett svar.

Frågor till konstnären

Vad kommer du att visa på Klarabergsviadukten 61?
Har jag inte bestämt än. Kanske något helt nytt, eller också något av det som jag snart ska ställa ut på galleri Charlotte Lund.

Vad tycker du om två-verkors-utställningar?
Helt OK. Absolut. Folk kommer ju ändå bara på vernissagen. Ibland kan jag tycka att en utställningsperiod blir för lång och folk väntar med att gå och så blir det inte av alls.

Vad tycker du om det begränsade utrymmet?
Det beror helt på vad man jämför med. 70 kvadratmeter är ju som ett normalt galleri. Men jämför man med ett museum är det litet.

Har du ställt ut på Moderna Museet förut? När? Vad?
Ja. Jag var med på Organising Freedom (2002). Sedan är jag med i Beyond Paradise som hittills visats i Bangkok och Kuala Lumpur.

Vilken är den mest betydande utställningen på Moderna Museet enligt dig?
Hjälp vad svårt! Geten och det Stora glaset gav bestående intryck. Man blir exalterad vad det än är.

Curator: Cecilia Widenheim