Udda veckor: Peter Johansson
Tjosan!
10.3 2003 – 23.3 2003
Stockholm
I sin konst återvänder han gång på gång till Dalarna, där han föddes och växte upp. Det kan ta sig uttryck i styckade dalahästar plastförpackade likt köttbitar i frysdisken, fågelholkar igenkorkade med Falukorv eller nazistuniformer som broderats som folkdräkter. Hans konst är ofta hejdlös och överdriven. Det smaklösa, kitschiga och underhållande ges fritt spelrum.
I den moderna konstens barndom fastslogs strängt att ornament är brott – ett förbud som varit seglivat. Kurbitsmåleriet och snickarglädjen är därför överraskande folkliga inslag. Men mitt i det hurtfriskt glada finns också en mörkare klangbotten, en allvarligare underton. Peter Johanssons medicin ges med mycket socker, men kan ändå vara besk.
Dalarna har kommit att representera det svenskaste svenska. Carl Larsson och Anders Zorn hör till dem som skapade bilden av detta landskap som kärnan av den svenska identiteten. Och det gjorde de inte bara genom sitt måleri utan i kanske lika hög grad med de nationalromantiska hem de byggde sig. Idag har turistindustrin har tagit över lanseringen av Dalarna som ett svenskt urhem, där blonda dalmasar firar midsommar bland vita björkstammar.
Är det hatkärlek som får Peter Johansson att ta avstamp i sin barndoms hembygd för att attackera de frågor om nationell identitet, som hans konstnärskap så konsekvent har kretsat kring sedan slutet av 1980-talet? Idag är denna svenskhet under förändring. 20 % av Sveriges befolkning har utländsk bakgrund. Samtidigt finns det en myt som säger Sverige är så väldigt homogent. Peter Johansson visar hur konstruktionen av vår nationella identitet ofta bygger på uteslutning.
På ett bord står ett antal blågula sportväskor med texten ”Sweden” tryckt på sidan. I varje väska finns en plasthammare som rör sig upp och ner. Ur en fästningsliknande konstruktion hörs en sorglös sång eller kanske snarare ett tjoande – som ett slags påhittade folkvisor. Dekorativa flammor, sådana man kan se på raggarbilar, slickar byggets grund. Brinner det i fästningen?
Curator: Magnus af Petersens
Om Udda veckor
Udda veckor var en serie utställningar särskilt utformade för Moderna Museet c/o Klarabergsviadukten 61.
Vernissage skedde varannan måndag kväll kl. 18, varje udda vecka. Konstnärskap av vitt skilda slag presenterades. Ytan på 70 kvm gav en tydlig gemensam ram. Utställningsformen öppnade sig för det annorlunda, det som var oväntat i konstnärskapet. Moderna Museet c/o Klarabergsviadukten 61 stängde den 31 augusti 2003.