Kungsträdgårdens tunnelbana, Stockholms Stadsteater och biografen Sergel på Hötorget i Stockholm är några av de offentliga rum där Samuelson gestaltat miljöer som nyttjas av människor dagligen. I denna retrospektiva utställning kommer konstnären att ta det nyöppnade museets rum i besittning med målningar och objekt från 1950-talet och fram till idag.
En katalog med texter på svenska och engelska av Lars Nittve, Olle Granath, Stefan Alenius, Mårten Castenfors, Cecilia Widenheim och Ulrik Samuelson publiceras i samband med utställningen.
Utställningskommissarie: Cecilia Widenheim
Redan vid mitten av 1960-talet började målaren Ulrik Samuelson intressera sig för rummet i vid mening. Att arbeta med de sammanhang som betraktaren befinner sig i, med tingens förhållande till varandra och till det ”ting” som är rummet, kallar vi idag installationskonst. Samuelson föredrar att tala om ”materialförtätning”.Denna retrospektiva utställning är i sig en ”förtätning” av både tid och rum. Objekt och målningar från fyrtio år ställs samman i både nya och redan prövade former – en ny ”installation” i sig. Utställningen innehåller även måleri från perioden 1956 – 1965 då rumsgestaltningen tog överhanden, och från 1988 då Samuelson ”återvände” till måleriet med utställningen ”Till minne” och fram till idag.
Samuelsons tidiga installationer bör ses i ljuset av det 60-tal som präglades av environment, earth art/land art och den platsspecifika konsten. Nydada, pop och konceptuellt orienterad konst och minimalism stakade ut nya vägar för viljan att kringgå den traditionella konstens konventioner och uttryck. På Moderna Museet visades utställningar som ”Inre och yttre rymden”, amerikansk popkonst och Edward Kienholz tablåer. Konsten riktades mot betraktarens upplevelse och världen utanför det traditionella galleri- eller museirummet. Detta och Marcel Duchamps subversiva konstsyn kom att få stor betydelse för Ulrik Samuelson.
I Samuelsons verk finns tydliga referenser till den nordiska sekelskiftesromantikens symboliska väv av natur, liv och död. Omsorgen om materialen, hantverket och det svenska kulturarvet kännetecknar konstnärens strävan att ”göra vår värld en aning mera påtaglig”, och ges en hyllning i form av en höhässja, ett förgyllt tegeltak eller i utställningens scenografi.
De största ”förtätningarna” har han skapat i offentliga rum. I samarbete med arkitekten Peter Celsing och Sivert Lindblom gestaltades Riksbankens två översta plan 1972 – 74. Andra offentliga gestaltningar är Filmstaden biografen Sergel och Stadsteatern foajé i Stockholm. Samuelsons mest kända arbete är utsmyckningen av Kungsträdgårdens t-banestation i Stockholm. I en minnenas utgrävning, 35 meter under jord, möts resenärerna i ett makalöst sceneri som förbinder vår tid med det förflutna i ett samspel mellan konst och arkitektur.
I samband med utställningen visas i Biografen ett bildspel producerat av Per Bergström om Ulrik Samuelsons verk i offentlig miljö.
