Arvet efter Mike Kelley och hans performancepraktik

Marie de Brugerolle

Marie de Brugerolle är författare, curator och dramaturg. I sitt arbete utmanar hon linjär historia och undersöker marginalerna, och flätar samman teori och praktik. Skvaller, spekulativa arkiv och återskapande är en del av hennes metod. Hon var en stark förespråkare för Guy de Cointet (1934–1983) och anordnade hans första utställningar, monografier och återskapanden, samt dokumentären ”Who’s That Guy, Tell Me More” (2011).

Sedan 2011 har de Brugerolles koncept ”Post-Performance Future” undersökt performativitetens inverkan på bildkonsten. Boken ”Post-Performance Future, Method” (2023) hyllades på Centre Pompidou i Paris (”Liv®e Live”, 2024). Hon är professor vid ENSBA Lyon och föreläser även internationellt. de Brugerolle medverkar i ”Art Press”, ”Mousse”, ”Flash Art” och viktiga utställningskataloger, däribland ”Mike Kelley: Ghost and Spirit” (2024/25).

2021 gav hon ut romanen ”Polyspherus” (Éditions Ishtar, Bryssel). Nyligen var hon curator för ”WORD IS ROUND” (Frac Nantes, 2025) och gästredaktör för ”John Baldessari Transatlantique” (2025).

Mary Clare Stevens

Mary Clare Stevens är verkställande direktör för Mike Kelley Foundation for the Arts. Hon leder stiftelsens vision tillsammans med styrelsen och har tillsyn över organisationens administration, verksamhet och initiativ. Hon var Mike Kelleys ateljéchef i många år och förvaltare av hans dödsbo, vilket innebar en nyckelroll i övergången från en aktiv konstnärsateljé till en ideell stiftelse.

Innan hon började arbeta med Kelleys ateljé och med stiftelsen arbetade hon inom konstutbildning, video- och konstproduktion samt museiadministration. Stevens är också konstnär och har en masterexamen från University of California, Los Angeles. Hon medverkar som statist i Kelleys ”Day Is Done” och bidrog med sång till flera låtar för projektet.

Cally Spooner

Cally Spooner är en brittisk-italiensk konstnär och författare vars koreografier rör sig över olika media – ljud, film, text, objekt och teckning. Spooner har en bakgrund inom filosofi och har gett ut en serie med fem essäer om ”performance”, ”A Hypothesis of Resistance”, som ursprungligen publicerades i tidskriften ”Mousse” och gavs ut som en monografisk text 2024, redigerad i samtal med Will Holder.

Spooners separatutställningar har visats på bland annat Graham Foundation, Chicago (2024); Sugars, Ljubljana (2023); Museum Dhondt-Dhaenens, Sint-Martens-Latem (2021); Parrhesiades, London (2020); Art Institute of Chicago (2019); Swiss Institute, New York; Castello di Rivoli, Turin; Centre d’Art Contemporain Genève (2018). Hennes liveproduktioner, pjäser och evenemang har bland annat framförts på Centre Pompidou, Paris; Museum M, Leuven; High Line, New York; Tate Britain och Tate Modern, London; Performa 13, New York.

Catherine Wood

Catherine Wood är curator och chefscurator för Tate Modern och leder Tate Moderns konstnärliga program med utställningar, samlingsvisningar, beställningsverk, livekonst och performanceevenemang samt samhällsprojekt och deltagardrivna projekt. Hon spelade en avgörande roll för att göra performance och livekonst till en central del av Tate Moderns program och har arbetat nära konstnärer som Cecilia Vicuña, Joan Jonas, Tania Bruguera och Anne Imhof, bland många andra.

Hon har curaterat och medcuraterat stora utställningar, däribland ”The World as a Stage” (2007), ”Pop Life: Art in a Material World” (2009), ”A Bigger Splash: Painting After Performance” (2012) och ”Robert Rauschenberg” (2016). Hon har också varit en pionjär inom curatering för onlinepublik och initierade Tates första livestreamade performanceprogram 2012. Därtill har hon spelat en nyckelroll i att föra in tidsbaserade live-verk i Tates samling, till exempel Suzanne Lacys ”The Crystal Quilt” (1985–1987) och Lee Mingweis ”Our Labyrinth”.

Utöver sitt arbete på Tate Modern har Catherine Wood bland annat curaterat utställningar på Raven Row i London, KW Berlin, OGR Torino och Bozar Brussels, samt gett ut böckerna ”Yvonne Rainer. The Mind is a Muscle” (2007) och ”Performance in Contemporary Art” (2018). Catherine Wood var curator för ”Mike Kelley: Ghost and Spirit” på Tate Modern (2024).

Hendrik Folkerts

Hendrik Folkerts är intendent för internationell konst efter 1989 och utställningsansvarig på Moderna Museet, där han nyligen curaterade utställningarna ”Mike Kelley: Ghost and Spirit” (2025, organiserad av Tate Modern, London), ”Katalin Ladik: Ooooooooo-pus” (2024), ”Vaginal Davis: Magnificent Product” (2024) och ”Seven Rooms and a Garden: Rashid Johnson and Moderna Museet’s collection” (2023).

Folkerts har tidigare varit Dittmer Curator of Modern and Contemporary Art vid Art Institute of Chicago (2017–2022), curator vid documenta 14 i Kassel/Aten (2014–2017), curator för Performance, Film och Diskursiva program på Stedelijk Museum, Amsterdam (2010–2015) samt koordinator för Curatorial Programme vid De Appel arts centre, Amsterdam (2009–2011).