Ann-Sofi Sidén

Med frågor om sårbarhet, kontroll, våld och övervakning nystar Ann-Sofi Sidén bland trådarna i det mänskliga psykets historia. Hon blandar journalistik, spelfilm och vetenskapliga undersökningar som tar form i skulpturala installationer eller rumsskapande videoverk. Ofta dominerar känslan av att befinna sig inom ett system – politiskt, ekonomiskt eller socialt – eller av att befinna sig mellan olika system.

Utställningen innehåller fem större installationer av konstnären, en serie nyckelverk från 1990 och fram till idag, varav 3 MPH och QM Museum visas för första gången för den svenska publiken. 

I verket Who Told the Chambermaid? (1998) har hotellstäderskan tagit över den visuella kontrollen av ett hotell genom 17 övervakningskameror. De tysta, rytmiskt pulserande bildväxlingarna drar in betraktaren i de hyrda rummen, från källaren till taknocken. I sina kalejdoskopiska verk speglar Ann-Sofi Sidén en plats eller ett tillstånd genom olika karaktärer – funna, lånade, verkliga eller påhittade – som hon själv, och i vissa fall även betraktaren, kan gestalta.

1994 deltog Ann-Sofi Sidén i ett konstprojekt i ett hus på 53 W 9th Street i New York. Här hade den amerikanska psykiatrikern Alice E Fabian under många år levt helt ensam. Mötet med lämningarna efter henne har präglat flera av Ann-Sofi Sidéns arbeten, inte minst It’s by Confining One’s Neighbor that One is Convinced of One’s Own Sanity (1995; fritt översatt: genom att definiera sin granne blir man övertygad om sin egen mentala hälsa). Här framträder såväl de inre som de rent fysiska villkoren i den kvinnliga psykiatrikerns isolerade värld.

Annonser för psykofarmaka hämtade ur Alice E Fabian´s samling av amerikanska psykiatritidskrifter utgör stommen i installationen Would a Course of Deprol Have Saved van Gogh’s Ear? (1996). Här använder Ann-Sofi Sidén upprepningen som metod och åskådliggör hur läkemedelsindustrin säljer sin vara genom att frammana ett system i kris. Gränszonerna mellan vetenskap, samhälle och människans inre står i fokus.

Med figuren Queen of Mud , även kallad QM, har Ann-Sofi Sidén sedan 1988 skapat en serie berättelser där huvudpersonen är en stum varelse av kvinnligt kön insmord i lera. Liksom i sagans värld dyker QM upp på tänkbara och otänkbara platser i tid och rum, en frånstötande och vild lerdrottning som uppenbarar samhällets undermedvetna. ”Hon har förmågan att flyta in i människors drömmar” berättar en vetenskapsman med torr stämma i en av ”dokumentärerna” som ingår i QM Museum – ett gigantiskt digitalt arkiv som skapats för Moderna Museet. I filmen QM, I Think I Call her QM, vilken nu ingår i QM Museum, möter Queen of Mud en psykiatriker som en morgon vaknar och finner QM under sin säng.

Ann-Sofi Sidén ringar in sociala beteenden och fenomen som exotisering och uteslutningsmekanismer, vilka präglat vår västerländska historia. Ett av hennes senaste verk – 3 MPH (three miles per hour) från 2003 – är filmad under en 25 dagar lång hästritt som konstnären gjorde i Texas och visas just nu i museets samlingar. Ritten börjar i San Antonio och slutar i ground control, NASA:s rymdforskningscenter i Houston. Den 35 minuter långa filmen i panoramaformat rör sig utmed synliga och osynliga gränser, och skär igenom en ström av sociala och kulturella skikt i dagens Texas.

Katalog

En rikt illustrerad katalog på ca 200 sidor produceras i samarbete med Steidl Verlag (Göttingen). Boken innehåller essäer av Kathryn Kanjo (ArtPace, San Antonio) och Cecilia Widenheim samt ett samtal mellan Ann-Sofi Sidén och Robert Fleck, direktör för Deichtorhallen i Hamburg.

Intendent: Cecilia Widenheim