Konstnärs­samtal: Teresa Wennberg

Teresa Wennberg är en pionjär inom videokonst i Sverige. Under hennes fem decennier långa verksamhet har hon följt den tekniska utvecklingen, och med skicklighet använt sig av avancerade teknologiska lösningar, som till exempel virtual reality (VR), i sina gestaltningar.

Wennberg är ett av de kvinnliga konstnärskap som slog igenom i Norden under 1980-talet, och som nu lyfts fram i utställningen ”Sömnlösa nätter – Från 1980-talet i Moderna Museets samling”. Hennes och Pierre Lobsteins stora, skulpturala videoinstallation ”Nuit blanche” (1983) har fått ge namn åt hela utställningen.

”Nuit blanche” består av 25 monitorer, där ord och bilder flödar i snabb takt. Det kan sägas förebåda våra liv som ständigt uppkopplade och nåbara. Titeln bokstavligt översatt betyder ”vit natt” – men i överförd bemärkelse just sömnlös natt. I ett samtal med Katarina Wadstein MacLeod, professor i konstvetenskap vid Södertörns högskola, berättar konstnären om konstnärskapet och verken.

Teresa Wennberg

Teresa Wennberg är född i Stockholm. Hon studerade klassiskt måleri vid Académie de la Grande Chaumière i Paris, och studerade även för Francis Harburger och har arbetat med Nam June Paik i Paris och John Cage i New York. Wennberg debuterade 1974 med måleri vid Sala Gaudi i Barcelona och har sedan dess ställt ut över hela världen.

Sitt första videoprojekt utvecklade konstnären 1978 vid det nyligen öppnade Centre Pompidou i Paris, och från och med 1983 introducerade hon datorer i sina verk. Senare arbetade hon också med 2-D och 3-D animationer och började 1997 att experimentera med VR. Vid sidan av den teknikbaserade konsten är Teresa Wennberg skulptör och hon arbetar ständigt med måleri. Hennes nuvarande projekt är att skapa blyinfattade fönster för en barockkyrka i St. Martin de Corsavy i Frankrike.

Katarina Wadstein MacLeod

Katarina Wadstein MacLeod är professor i konstvetenskap vid Södertörns högskola. MacLeod har publicerat artiklar och katalogtexter om kvinnliga konstnärer från slutet av 1800-talet och 1900-talet. Hon har två spår i sin forskning, utställningsstudier med särskilt fokus på perioden under kalla kriget, samt motiv med kvinnliga figurer, barn och hemmets interiörer. Hon har också skrivit böckerna Från flux till fest: Den internationella konsten i Lunds konsthall 1965-67 (2021), Bakom gardinerna. Hemmet i den svenska konsten under nittonhundratalet (2018), Lena Cronqvist: Reflections of Girls (2006).