Steve Paxton och Robert Rauschenberg i “Jag vill gärna telefonera", 5 New York kvällar, 1964 Foto: Hans Malmberg/Moderna Museet

Performance: Jag vill gärna telefonera

4.10 2025

Stockholm

Ryan Pliss och Nicholas Sciscione från Petronio Projects väcker performanceverket ”Jag vill gärna telefonera” till liv igen. Se när verket från 1964, skapat av Robert Rauschenberg och Steve Paxton, återskapas och tolkas på nytt i en performance som knyter samman bild, rörelse och beröring.

”Jag vill gärna telefonera” skapades 1964 av dansaren och koreorafen Steve Paxton (1939-2024) och Robert Rauschenberg (1925–2008). Performanceverket rekonstrueras och tolkas nu av Ryan Pliss och Nicholas Sciscione från Petronio Projects i samband med symposiet ”Robert Rauschenberg och surrealismen” som ingår i programmet ”Rauschenberg100” – under hela 2025 lyfts Robert Rauschenbergs betydelsefulla konstnärskap fram världen över.

Petronio Projects rekonstruktioner av ”Jag vill gärna telefonera”

Performance

Datum

Lördag 4 oktober 2025

Tid

Kl 12, 14, 16

Plats

I utställningen ”Den underjordiska himlen”, plan 4

Pris

Kostnadsfritt, ingen föranmälan. Entrébiljett krävs.

Kontakt: Alexander Kateb, Moderna Museet

Moderna Museet och Fylkingen arrangerade 1964 ”Fem New York-kvällar” med balett, konserter och happenings. Stockholm besöktes då av Merce Cunningham Dance Company med John Cage, David Tudor, Yvonne Rainer, Robert Morris och Robert Rauschenberg. Mellan 1961 och 1965 turnerade Steve Paxton som dansare i danskompaniet. Under denna tid skapade han också egna koreografier i samarbete med Rauschenberg, som ansvarade för ljus, scenografi och kostymer.

Under ”Fem New York-kvällar” uruppförde Paxton och Rauschenberg ”Jag vill gärna telefonera”. De tolkade ett collage av mestadels sportfotografier genom att imitera poserna samtidigt som de fritt länkade samman bilderna genom fysiska rörelser och beröring. Verket är en föregångare till kontaktimprovisation, en rörelsepraktik som Paxton senare utvecklade i sin performance ”Magnesium” från 1972, där deltagarna använder beröring snarare än syn för att skapa rörelse tillsammans.

År 1982 gav Paxton sina notationer till ”Jag vill gärna telefonera” till sina elever Stephen Petronio och Randy Warshaw, som sedan framförde verket. För Moderna Museet kommer Ryan Pliss och Nicholas Sciscione från Petronio Projects att rekonstruera 1982 års ikoniska version.

Steve Paxton i “Jag vill gärna telefonera", 5 New York kvällar, 1964 Foto: Stig T. Karlsson/Moderna Museet

Ryan Pliss

Ryan Pliss är en dansare baserad i Nancy, Frankrike, ursprungligen från Ithaca, New York. Han utbildade sig vid De Amsterdamse Hogeschool voor de Kunsten och har en kandidatexamen i Dance Performance från Conservatory of Dance (COD) vid SUNY Purchase. Pliss har turnerat runtom i Nordamerika och Europa med verk av framstående koreografer som Merce Cunningham, Trisha Brown, Steve Paxton, Johannes Wieland och Marie Chouinard. Han är en certifierad lärare i Cunningham Technique® som har undervisat vid The Merce Cunningham Trust liksom på Cornell Universitys institution för scenkonst och mediekonst och COD vid SUNY Purchase. Ryan Pliss har varit medlem i Stephen Petronio Company sedan 2017.

Nicholas Sciscione

Nicholas Sciscione är född och uppvuxen i Elizabeth, New Jersey. Han har sin kandidatexamen i dans med hedersutmärkelse från Mason Gross School of the Arts vid Rutgers University. Sciscione har arbetat med Joshua Beamish, Kyle Marshall Choreography och 10 Hairy Legs. Han har studerat Klein Technique för Susan Klein. Sciscione började på Stephen Petronio Company 2011 och var assistent till den konstnärliga ledaren 2016-2024. Han nominerades till NY New York Dance and Performance (Bessie) Award 2017.

Robert Rauschenberg sitter i ett skåp — Robert Rauschenberg i “Jag vill gärna telefonera", 5 New York kvällar, 1964 Foto: Stig T. Karlsson/Moderna Museet

Om Steve Paxton och Stephen Petronio

Steve Paxton

Dansaren och koreografen Steve Paxton (1939-2024) utvecklade kontaktimprovisation. Paxton inledde sina rörelsestudier inom gymnastik och tränade sedan i kampsport, balett och modern dans. Sommaren 1958 deltog Paxton i American Dance Festival på Connecticut College, där han studerade för koreograferna Merce Cunningham och José Limón. Efter att ha flyttat till New York blev han medlem i José Limón Company 1959 och i Merce Cunningham Dance Company 1961-64. Paxton var en av grundarna av de legendariska danskollektiven Judson Dance Theater och Grand Union.

Stephen Petronio

Stephen Petronio ses som en av sin generations ledande koreografer. I över fyra decennier har han utvecklat ett unikt rörelsespråk som utforskar kroppens intuitiva och komplexa möjligheter i relation till skiftande kulturella sammanhang. Han är utbildad vid Hampshire College, tidig elev till Steve Paxton och var den första manlige dansaren i Trisha Brown Dance Company, där han medverkade 1979–1986.

Petronio har tilldelats flera utmärkelser, bland annat John Simon Guggenheim Fellowship, New York Dance and Performance “Bessie” Award och Doris Duke Performing Artist Award (2015), liksom stöd från Foundation for Contemporary Performance Arts och New York Foundation for the Arts.

År 2014 initierade han Bloodlines, ett pågående projekt för att hedra de experimentella Judson-pionjärer som inspirerat honom, samt Bloodlines(future) för att stötta kommande generationer dansare och koreografer i samma konstnärliga tradition.

Stephen Petronio Company har sedan grundandet 1984 turnerat i över 40 länder och framträtt under 24 säsonger på The Joyce Theater i New York. Kompaniet har fått uppdrag från stora festivaler och arrangörer i Europa och USA och genomförde 2017 en fem veckor lång DanceMotionUSA-residens i Sydostasien. Kompaniets uppmärksammade avslutande säsong äger rum 2025.

Ansvarig intendent: Lena Essling, Moderna Museet

Symposium och performance i samband med

Rauschenberg100, med stöd av Robert Rauschenberg Foundation

Med benäget tillstånd av Steve Paxton’s Papers

Department of Culture and Aesthetics, Stockholm University