Robert Rauschenberg och surrealismen

Robert Rauschenberg (1925–2008) räknas till en av efterkrigstidens mest betydelsefulla konstnärer och har influerat utövare inom en rad inriktningar och praktiker, som popkonst, nydadaism, assemblage, fluxus, nouveau réalisme och performancekonst.

”Jag rotar inte i mitt undermedvetna”, har Robert Rauschenberg sagt, ”jag försöker hålla mig klarvaken.”* Trots uttalandet i en intervju 1965 med Archives of American Art, är Rauschenbergs konst nära förankrad med surrealismen och dess influenser. Även om konstnären själv distanserade sitt arbete från surrealismen och betonade dess bokstavliga kvaliteter, så identifierade dåtidens kritiker de poetiska, metaforiska och associativa dimensionerna i hans verk, särskilt i slutet av 1950- och 1960-talet.

Robert Rauschenberg och Moderna Museet

Relationen mellan Robert Rauschenberg och Moderna Museet utvecklades under de banbrytande utställningarna ”Rörelse i konsten” (1961), och ”4 amerikanare” (1962). Museets förste chef Pontus Hultén hade stött på Rauschenbergs konst i Paris, där verken mottogs med entusiastiska hyllningar. Under denna period ställde Rauschenberg ut flera gånger tillsammans med surrealisterna. Bland annat deltog han med en av sina tidiga verk ”Bed” (1955), på den internationella utställningen ”E.R.O.S.” på Galerie Daniel Cordier 1959, som hyllade erotiken. I New York inkluderades hans verk i översiktsutställningen ”Dada, Surrealism and Their Heritage” på Museum of Modern Art (MoMA) 1968.

Denna ofta förbisedda koppling till det surrealistiska arvet kan spåras vidare i Rauschenbergs senare verk – som i det lekfulla, högteknologiska experimentet ”Mud Muse” (1968–1971), vilket anspelar på formlöshet, slumpen och det undermedvetna. Skulpturen återspeglar också den framträdande roll som dans, ljud och performance spelade i hans arbete, inte minst i det långvariga samarbetet med John Cage och Merce Cunningham.