Robert Rauschenberg sitter i ett skåp

Robert Rauschenberg i “Jag vill gärna telefonera", 5 New York kvällar, 1964 Foto: Stig T. Karlsson/Moderna Museet

Robert Rauschenberg och surrealismen

Symposium och performance

3.10 2025

Stockholm

Ta del av Robert Rauschenbergs ikoniska verk genom surrealismens lins. Symposiet ”Robert Rauschenberg och surrealismen” uppmärksammar hundraårsjubileet av konstnärens födelse. Under symposiet kommer även dansarna Ryan Pliss och Nicholas Sciscione från Petronio Projects att framföra en rekonstruktion av Steve Paxtons verk ”Jag vill gärna telefonera”, som först utvecklades i samarbete med Rauschenberg 1964.

Robert Rauschenberg (1925–2008) räknas till en av efterkrigstidens mest betydelsefulla konstnärer och har influerat utövare inom en rad inriktningar och praktiker, som popkonst, nydadaism, assemblage, fluxus, nouveau réalisme och performancekonst.

”Jag rotar inte i mitt undermedvetna”, har Robert Rauschenberg sagt, ”jag försöker hålla mig klarvaken.”* Trots uttalandet i en intervju 1965 med Archives of American Art, är Rauschenbergs konst nära förankrad med surrealismen och dess influenser. Även om konstnären själv distanserade sitt arbete från surrealismen och betonade dess bokstavliga kvaliteter, så identifierade dåtidens kritiker de poetiska, metaforiska och associativa dimensionerna i hans verk, särskilt i slutet av 1950- och 1960-talet.

Robert Rauschenberg och Moderna Museet

Relationen mellan Robert Rauschenberg och Moderna Museet utvecklades under de banbrytande utställningarna ”Rörelse i konsten” (1961), och ”4 amerikanare” (1962). Museets förste chef Pontus Hultén hade stött på Rauschenbergs konst i Paris, där verken mottogs med entusiastiska hyllningar. Under denna period ställde Rauschenberg ut flera gånger tillsammans med surrealisterna. Bland annat deltog han med en av sina tidiga verk ”Bed” (1955), på den internationella utställningen ”E.R.O.S.” på Galerie Daniel Cordier 1959, som hyllade erotiken. I New York inkluderades hans verk i översiktsutställningen ”Dada, Surrealism and Their Heritage” på Museum of Modern Art (MoMA) 1968.

Denna ofta förbisedda koppling till det surrealistiska arvet kan spåras vidare i Rauschenbergs senare verk – som i det lekfulla, högteknologiska experimentet ”Mud Muse” (1968–1971), vilket anspelar på formlöshet, slumpen och det undermedvetna. Skulpturen återspeglar också den framträdande roll som dans, ljud och performance spelade i hans arbete, inte minst i det långvariga samarbetet med John Cage och Merce Cunningham.

Jag vill gärna telefonera

Moderna Museet och Fylkingen arrangerade 1964 ”Fem New York-kvällar” med balett, konserter och happenings. Stockholm besöktes då av Merce Cunningham Dance Company med John Cage, David Tudor, Yvonne Rainer, Robert Morris och Robert Rauschenberg. Mellan 1961 och 1965 turnerade Steve Paxton som dansare i kompaniet. Under denna tid skapade han egna koreografier och samarbetade med Rauschenberg, som ansvarade för ljus, scenografi och kostymer.

Under ”Fem New York-kvällar” uruppförde Paxton och Rauschenberg ”Jag vill gärna telefonera”. De tolkade ett collage av mestadels sportfotografier genom att imitera poserna samtidigt som de fritt länkade samman bilderna genom fysiska rörelser och beröring. Verket är en föregångare till kontaktimprovisation, en rörelsepraktik som Paxton sedan utvecklade i sin performance ”Magnesium” från 1972, där deltagarna använder beröring snarare än syn för att skapa rörelse tillsammans.

År 1982 gav Paxton sina notationer till ”Jag vill gärna telefonera” till sina elever Stephen Petronio och Randy Warshaw, som sedan framförde verket. För Moderna Museet kommer Ryan Pliss och Nicholas Sciscione från Petronio Projects att rekonstruera 1982 års ikoniska version.

Steve Paxton och Robert Rauschenberg i “Jag vill gärna telefonera", 5 New York kvällar, 1964 Foto: Hans Malmberg/Moderna Museet

Kalender

Robert Rauschenberg sitter i ett skåp
  • Symposium
  • På engelska

Robert Rauschenberg och surrealismen

Mer om programmet