Robert Rauschenberg sitter i ett skåp

"Jag vill gärna telefonera", 5 New York kvällar, 1964 Foto: Stig T Karlsson/Moderna Museet

Robert Rauschenberg och surrealismen

Symposium och performance

3.10 2025

Stockholm

Ta del av Robert Rauschenbergs ikoniska verk genom surrealismens lins. Symposiet ”Robert Rauschenberg och surrealismen” uppmärksammar hundraårsjubileet av konstnärens födelse. Under symposiet kommer även dansarna Ryan Pliss och Nicholas Sciscione från Petronio Project att framföra en rekonstruktion av Rauschenberg och Steve Paxtons verk ”Jag vill gärna telefonera” från 1964.

Robert Rauschenberg (1925–2008) räknas till en av efterkrigstidens mest betydelsefulla konstnärer och har influerat utövare inom en rad inriktningar och praktiker, som popkonst, nydadaism, assemblage, fluxus, nouveau réalisme och performancekonst.

”Jag tjafsar inte med mitt undermedvetna”, har Robert Rauschenberg sagt, ”jag försöker hålla mig klarvaken.”* Trots konstnärens ord är Robert Rauschenbergs konst nära förankrad med surrealismen och dess influenser. Även om konstnären själv distanserade sitt arbete från surrealismen och betonade dess bokstavliga, antimetaforiska kvaliteter, så identifierade dåtidens kritiker de poetiska, metaforiska och associativa dimensionerna i hans verk, särskilt i slutet av 1950- och 1960-talet.

Robert Rauschenberg och Moderna Museet

Relationen mellan Robert Rauschenberg och Moderna Museet utvecklades under de banbrytande utställningarna ”Rörelse i konsten” (1961), och ”4 amerikanare” (1962). Museets förste chef Pontus Hultén hade stött på Rauschenbergs konst i Paris, där verken mottogs med entusiastiska hyllningar. Under denna period ställde Rauschenberg ut flera gånger tillsammans med surrealisterna. Bland annat deltog han med en av sina tidiga ”combines”, ”Bed” (1955), på den internationella utställningen ”E.R.O.S.” på Galerie Daniel Cordier 1959, som hyllade erotiken. I New York inkluderades hans verk i översiktsutställningen ”Dada, Surrealism and Their Heritage” på Museum of Modern Art (MoMa) 1968.

Denna ofta förbisedda koppling till det surrealistiska arvet kan spåras vidare i Rauschenbergs senare verk – som i det lekfulla, högteknologiska experimentet ”Mud Muse” (1968–1971), vilket anspelar på formlöshet, slumpen och det undermedvetna. Skulpturen återspeglar också den framträdande roll som dans, ljud och performance spelade i hans arbete, inte minst i det långvariga samarbetet med John Cage och Merce Cunningham.

Jag vill gärna telefonera (1964)

1964 arrangerade Moderna Museet och Fylkingen ”Fem New York-kvällar” med balett, konserter och happenings. Stockholm besöktes då av Merce Cunningham Dance Company med John Cage, David Tudor, Yvonne Rainer, Robert Morris och Robert Rauschenberg. Mellan 1961 och 1965 turnerade Steve Paxton som dansare i kompaniet. Under denna tid skapade han egna koreografier och samarbetade med Rauschenberg, som ansvarade för ljus, scenografi och kostymer.

Under ”Fem New York-kvällar” hade Paxton och Rauschenberg premiär på verket ”Jag vill gärna telefonera”. De tolkade ett collage av mestadels sportfotografier genom att imitera varje pose samtidigt som de fritt länkade samman bilderna genom fysiska rörelser och beröring. Verket är en föregångare till Contact Improvisation, en rörelsepraktik som Paxton utvecklade i sin performance ”Magnesium” från 1972, där deltagarna använder beröring snarare än syn för att skapa rörelse tillsammans.

År 1982 gav Paxton sina notationer till ”Jag vill gärna telefonera” till sin elev Stephen Petronio, som sedan framförde verket tillsammans med Randy Warshaw. I performancen på Moderna Museet kommer Ryan Pliss och Nicholas Sciscione från Petronio Project att rekonstruera 1982 års version och skapa nya tolkningar av Paxtons notationer.

"Jag vill gärna telefonera", 5 New York kvällar, 1964 Foto: Stig T Karlsson/Moderna Museet

Medverkande

Susan Davidson

Som konsthistoriker och curator har Susan Davidson arbetat med Rauschenbergs verk sedan 1990, bland annat som curatoriell rådgivare åt konstnären (2001–08) och som styrelseledamot i Robert Rauschenberg Foundation (2009–2014). Hon har curerat ett flertal utställningar om konstnären, bland annat: ”Rauschenberg in China” (Ullens Center for Contemporary Art, Peking, 2016); ”Robert Rauschenberg: Photographs 1949–1965” (Schirmer/Mosel, 2011); ”Robert Rauschenberg: Gluts” (Peggy Guggenheim Collection, Venedig, 2009); ”Rauschenberg: On and Off the Wall” (Musée Contemporain, Nice, 2005); ”Rauschenberg Gluts” (IVAM, Valencia, 2005); och ”Rauschenberg” (Palazzo dei Diamanti, Ferrara, 2004).

Tillsammans med Walter Hopps curerade hon den banbrytande ”Robert Rauschenberg: A Retrospective” för Solomon R. Guggenheim Museum och dess internationella turné (1997–99), och hon var biträdande curator för Hopps’ inflytelserika ”Robert Rauschenberg: The Early 1950s” (The Menil Collection, Houston, 1991). Förutom Davidsons omfattande texter om Rauschenbergs konst är hon för närvarande redaktör för ”Robert Rauschenberg Catalogue Raisonné, Volume One, 1948–53”.

Magdalena Holdar

Magdalena Holdar är docent i konstvetenskap och curating vid Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet. Hennes forskning omfattar Fluxus och performativa konstformer från och med 1950-talet och hon deltar regelbundet i internationella publikationer. Som ämnesansvarig för Curating har hon grundat Curating Studio, en plattform som samlar forskare från olika ämnen att tillsammans utforska curatoriellt tänkande.

Helen Molesworth

Helen Molesworth är skribent, poddskapare och curator, baserad i Los Angeles och Provincetown. År 2023 publicerade Phaidon ”Open Questions, Thirty Years of Writing About Art”, en antologi med hennes essäer. Bland hennes poddar finns ”Death of an Artist”, en sexdelad serie om de sammanflätade ödena hos Carl Andre och Ana Mendieta, samt den första säsongen av ”Recording Artists” i samarbete med The Getty. Hon är också värd för ”DIALOGUES”, en intervjupodd med konstnärer, författare, modedesigners och filmskapare, producerad av David Zwirner Gallery.

Några av hennes större museiutställningar inkluderar: ”One Day at a Time: Manny Farber and Termite Art”; ”Leap Before You Look: Black Mountain College 1933–1957”; ”Dance/Draw”; ”This Will Have Been: Art, Love & Politics in the 1980s”; ”Part Object Part Sculpture”; och ”Work Ethic”. Hon har även organiserat separatutställningar med Ruth Asawa, Moyra Davey, Noah Davis, Raoul De Keyser, Louise Lawler, Steve Locke, Anna Maria Maiolino, Josiah McElheny, Kerry James Marshall, Catherine Opie, Amy Sillman och Luc Tuymans.

Molesworth har skrivit ett stort antal katalogtexter och hennes texter har publicerats i Artforum, Art Journal, Documents och October. Hon mottog 2011 Bard Center for Curatorial Studies Award for Curatorial Excellence, 2021 tilldelades hon ett Guggenheim Fellowship och 2022 The Clark Art Writing Prize.

Kristoffer Svensson Noheden

Kristoffer Svensson Noheden är universitetslektor i filmvetenskap vid Stockholms universitet. Han har publicerat ett flertal texter om surrealism i olika konstformer. Bland hans kommande publikationer finns volymen Surrealism in the Nordic Countries, medredigerad tillsammans med Andrea Kollnitz och baserad på ett symposium på Moderna Museet 2023 (Bloomsbury), en katalogessä till Leonora Carrington på Palazzo Reale i Milano, samt artiklar i Konsthistorisk tidskrift/Journal of Art History och MAI: Feminism and Visual Culture.

Han var även medcurator för en retrospektiv utställning om den kanadensisk-mexikanske konstnären Alan Glass på Museo del Palacio de Bellas Artes i Mexico City och Montreal Museum of Fine Arts 2024–25.

Gavin Parkinson

Gavin Parkinson är professor i europeisk modernism vid The Courtauld Institute of Art i London. Han har skrivit flertalet essäer och artiklar, främst om surrealism. Hans böcker är ”Picasso: The Lost Sketchbook” (Clearview Books 2024); ”Robert Rauschenberg and Surrealism: Art History, ‘Sensibility’ and War” (Bloomsbury 2023); ”Enchanted Ground: André Breton, Modernism and the Surrealist Appraisal of Fin-de-Siècle Painting” (Bloomsbury 2018); ”Futures of Surrealism” (YUP 2015); ”Surrealism, Art and Modern Science” (YUP 2008); ”The Duchamp Book” (Tate Publishing 2008) samt den redigerade volymen ”Surrealism, Science Fiction and Comics” (LUP 2015).

Ryan Pliss

Ryan Pliss är en dansare baserad i Nancy, Frankrike, ursprungligen från Ithaca, New York. Han utbildade sig vid De Amsterdamse Hogeschool voor de Kunsten och har en kandidatexamen i Dance Performance från Conservatory of Dance (COD) vid SUNY Purchase. Pliss har turnerat runtom i Nordamerika och Europa med verk av framstående koreografer som Merce Cunningham, Trisha Brown, Steve Paxton, Johannes Wieland och Marie Chouinard. Han är en certifierad lärare i Cunningham Technique® som har undervisat vid The Merce Cunningham Trust liksom på Cornell Universitys institution för scenkonst och mediekonst och COD vid SUNY Purchase. Ryan Pliss har varit medlem i Stephen Petronio Company sedan 2017.

Nicholas Sciscione

Nicholas Sciscione är född och uppvuxen i Elizabeth, New Jersey. Han har sin kandidatexamen i dans med hedersutmärkelse från Mason Gross School of the Arts vid Rutgers University. Sciscione har arbetat med Joshua Beamish, Kyle Marshall Choreography och 10 Hairy Legs. Han har studerat Klein Technique för Susan Klein. Sciscione började på Stephen Petronio Company 2011 och var assistent till den konstnärliga ledaren 2016-2024. Han nominerades till NY New York Dance and Performance (Bessie) Award 2017.

Kalender

Robert Rauschenberg sitter i ett skåp
  • Performance,
  • Symposium
  • På engelska

Robert Rauschenberg och surrealismen