Josiah McElheny, Alpkatedralen och Stadskronan, 2007 Courtesy Donald Young Gallery, Chicago; Andrea Rosen Gallery, New York. Installation commissioned by the Museum of Modern Art, New York.

Alpkatedralen och Stadskronan

McElheny, som fascinerats av den tyske modernistiske arkitekten Bruno Tauts (1880-1938) och poeten Paul Scheerbarts (1863-1915) visionära idéer om glasarkitektur, har givit form åt det som endast existerade som idéer på papper och skapat en tredimensionell tolkning av Tauts och Scheerbarts fascinerande idéer om en ny harmonisk värld av färgad och upplyst glasarkitektur som skulle resa sig ur ruinerna i det ödelagda Europa efter första världskriget.

Scheerbart ansåg att glaset bar på andliga egenskaper som kunde förvandla och förbättra mänskligheten. Utifrån idéer om ett animerat universum trodde Taut att arkitekturen hade förmågan att hela och förbättra mänskligheten. I deras utopiska värld skulle bergstoppar och viktiga byggnader krönas av glastorn som spred den högre förståelsens ljus.

I The Metal Party, 2001, där McElheny återskapade en fest i Bauhaus i Dessau 1929, speglade sig besökarna i spegeldekorationer och i varandras metalldräkter. Spegelbilderna är här metaforer för intellektuell reflektion, vare sig det är självreflektion eller reflektion av andra, som en väsentlig del av det modernistiska projektet.

Josiah McElhenys skulptur An End to Modernity, 2005, tar utgångspunkt i 1960-talets design, särskilt ljuskronorna i Metropolitan Opera House i New York. Samtidigt är de en komplicerad vetenskaplig modell av Big Bang, ”en modell av tidens begynnelse och en bild av universum”, enligt curatorn Helen Molesworth.

Glasets genomskinlighet kan ses som en metafor för modernismens idé om intellektuell transparens. Den opolerade och ofullkomliga ytan i Alpkatedralen och Stadskronan kan antyda omöjligheten av detta och av att förverkliga utopier. Samtidigt är denna strävan fascinerande, inspirerande och nödvändig.

Moderna Museets presentation av sin 1900-talssamling syftar till att utforska konsthistorien ur ett samtidsperspektiv. Eftersom Josiah McElheny arbetar på liknande sätt som konstnär gick han med på att presentera sitt verk inte i ett eget utställningsrum, som han gjorde i Museum of Modern Art i New York tidigare i år, utan i dialog med Moderna Museets tidiga modernistsamling.

De andliga och ockulta underströmningarna i Tauts och Scheerbarts visioner återfinns inte hos den ryska konstruktivisten Vladimir Tatlin (1885-1953), men hans modell av ett torn, Modell till monument till III:e internationalen från 1919-20, var också en utopisk arkitektonisk vision av en bättre och mer harmonisk värld som skulle uppföras utifrån kommunistiska idéer. Med sina 400 meter skulle tornet bli världens högsta byggnad. Denna gigantiska glas- och stålkonstruktion som symboliserade styrka och transparens uppfördes aldrig.

Abstraktionen i ryssen Kasimir Malevitjs (1879-1935) suprematistiska målningar var en portal till den andliga världen. Detta blev uppenbart när han, i utställningen 0.10 i Petrograd 1915, presenterade sin mest berömda målning Svart kvadrat i ett hörn av utställningsrummet och därmed intog den ryska ikonens heliga plats. Ockultism och spiritism var heta diskussionsämnen i avantgardecirklar kring det förra sekelskiftet.

Den svenska konstnären Hilma af Klints (1862-1944) konst kan också läsas som visioner av en andlig utopi där individen strävar efter en högre förståelse av de kosmiska lagarna för att skapa en bättre värld genom konsten. Hennes första abstrakta målningar gjordes omkring 1906, alltså tidigare än Kandinskys, Malevitjs och Mondrians abstraktioner, men enligt Hilma af Klint var de inte ett resultat av en intellektuell väg mot abstraktionen. Hon betraktade sina verk som utsända från ett högre medvetande och att hennes roll var att fungera som ett medium för meddelanden från högre sfärer.

Den stora mångfalden av idéer som vi möter i visionära inriktningar under 1900-talets första årtionden i detta utställningsrum speglar även en mycket viktig aspekt av McElhenys konstnärliga utövande. Hans eget konstnärliga universum är inkluderande och generöst. Det omfamnar en mångfald av tankar och känslor och inspirerar betraktaren att också vara öppen, nyfiken och inte fördomsfull.

Mer om utställningen