Bakgrund

Asger Jorn dokumenterar Gotlands medeltida konst och arkitektur

På försommaren 1964 kommer Asger Jorn (1914–1973) till Gotland med ett självpåtaget uppdrag. Han hyr gården Sigsarve på södra delen av ön och ska bo och arbeta där under sommaren. Vid det här laget är Asger Jorn en uppburen konstnär som under årtionden i situationistisk anda överskridit alla föreställda gränser för konstnärlig praktik. Nu är han här i historiens tjänst, inte som konstnär utan som konsthistoriker. Gotlands stora skatt av medeltida konst och arkitektur ska fotograferas och dokumenteras. Efter några veckor kommer fotograferna Gérard Franceschi och Ulrik Ross tillsammans med konstnärskollegan Jacqueline de Jong och arbetet kan börja.

Forskningscenter med mål att skapa bokserie om nordisk folkkonst

Sedan slutet av 1950-talet har Jorn då arbetat med att komponera en konsthistoria vars ramverk kallades Skandinavisk institut för komparativ vandalism (SISV), ett forskningscenter i Silkeborg i Danmark. Målet med projektet var att skapa ett 32 band stort bokverk under titeln 10 000 års nordisk folkkonst. En av de planerade böckerna med titeln Sten och Ben skulle behandla Gotland. Projektet hade börjat trevande men intensifierats i början av 1960-talet i samband med den så kallade splittringen av den situationistiska rörelsen då flera av dess medlemmar från Sverige och Danmark uteslöts.

Jorn, Nash och den situationistiska rörelsen i Skandinavien

Den skandinaviska grenen av den situationistiska rörelsen, med Jorn och brodern Jörgen Nash i spetsen, gav 1962 ut tidskriften Drakabygget. Här formulerades mycket av det politiska ramverket till SISV. Drakabyggets undertitel Tidskrift för konst mot atombomber, påvar och politiker ger en indikation om brödernas ambitioner. I en form av konstnärligt ursinne drar Jorn i Drakabygget upp idéerna för en anarkistisk skandinavisk särart, en tanke som är svårtydd och egensinnig men som verkar vara en av drivkrafterna till hans konsthistoriska arbete. Oklarheten kring projektets grund och motiv behöver inte förstås som att det är ogenomtänkt. Det motsägelsefulla och egenmäktiga är snarast en metod.

Ytligt sett verkar det som att Jorn läser den skandinaviska historien på samma sätt som konstnärer i det tidiga 1800-talets Europa betraktade antiken. Även om SISV som idé innehåller viss ironi så var projektet helt seriöst från Jorns sida, och kanske kan det läsas som en särskild form av strategisk essentialism – ett försök att skapa en ny grund och därmed också en annan horisont för framtida möjligheter?

En konstbok i serien gavs ut

Jorn lyckades inte med uppsåtet att ge ut konstböckerna. Endast en bok i serien gavs ut, på eget förlag: Skånes stenskulpturer under 1100-talet. Boken består i huvudsak av svartvita fotografier av medeltida konst ackompanjerade av en text av den svenske professorn i arkeologi Erik Cinthio. Jorn står för kompositionen och här får vi följa den montagemetod som han kallar komparativ vandalism.

Fotografin är ett bärande element – ett material för en ny konsthistoria

Forskningen kan sägas vara ett slags parafras på den franske konsthistorikern André Malrauxs stora arbete Le Musée Imaginaire som inleddes efter andra världskriget och avslutades på 1970-talet. För Jorn liksom för Malraux är fotografi ett bärande element. Fotografins funktion är att lösgöra konstverken från sin kontext och det kan därigenom bli ett material för en ny konsthistoria. Fotografiet gör inte bara att geografiskt spridda objekt kan betraktas samtidigt i lugn och ro, utan också att skalan kan förändras så att mönster och strukturer framträder.

Kamerans kraftband med tingen – inte endast avbildande mekanik

Frågan blir då vem eller vad det är som utför jämförelsen, och vad det är för optik som används? Jorn nämner, till skillnad från Malraux, sällan fotografi som medium och verkar använda kameran som om den hade ett direkt kraftsamband med tingen och inte bara fungerar som en avbildande mekanik. Om det i Malrauxs projekt framträder en människa och en humanism är det möjligtvis ett annat väsen som träder fram hos Jorn. En varelse som inte ser sin spegelbild i fotografierna.

Konst bortom representation

Jorns tankar är inte alltid lätta att följa men de går att spåra till Malrauxs idéer från första delen av dennes imaginära museum, Konstens psykologi. Malraux menar till exempel att en skulptur av Madonnan för medeltidsmänniskan inte var en skulptur utan helt enkelt var – Madonnan. Genom att tänka konsten som direkt och oredigerad är det enklare att förstå vad Jorn försöker göra; ett försök att framkalla konst bortom representation och skapa förståelse för bilderna genom vad de gör och inte genom vad de betyder. Men Jorn går längre än så med sin komparativa vandalism. Han söker inte bara bevis för den vandalistiska kreativiteten i bilderna, hans egen undersökning utgör också ett slags vandalisering av konsthistorien som sådan.

Medan Malraux skapade en ny form av universell konsthistoria pekar Jorns projekt i en annan riktning, mot en strategisk användning av det partikulärt skandinaviska, som ett motstånd mot den universella konsthistorien som Malraux försöker återuppfinna. Jorns fokus ligger lika mycket på hur föremål och bilder över tid har förflyttats som på hur de har inkorporerats i nya konstellationer. Bland annat intresserar han sig för hur trä som material har använts i Skandinavien för att ersätta förlagor i sten.

Jorn fotograferar hundratalet stenkyrkor på Gotland

Jorns exkursion på Gotland är en del av de resor som han företar sig genom Europa och Norden. På ön fotograferar han och kollegorna hundratalet stenkyrkor och andra historiska platser. De förefaller koncentrerade på medeltidens grova, direkta bildspråk i reliefer och skulpturer men även på ristningar och vad som skulle kunna kallas medeltida graffiti. Stenkyrkors putsade väggar pryds ofta av bilder av okänt ursprung som ser ut att vara gjorda av murarna som putsade väggarna medan putsen fortfarande var våt. Gotlands förhistoriska labyrinter, så kallade Trojaborg, dokumenterades och Jorns kollega de Jong använde mycket av materialet i sin tidskrift Situationist Times.

Konsthistoria som ett sätt att göra konst på

Jorn ägnade år åt att utforska alla upptänkliga sätt att göra konst på. Det finns i stort sett inget medium som han inte har använt sig av. Film, musik, fotografi, måleri, keramik, performance och politiska grupperingar har varit del av hans konstnärliga praktik. När han började använda sig av konsthistorien och därtill försöker skapa en ny konsthistorisk horisont, förefaller det som att han har passerat en gräns för vad som är konstnärligt möjligt.

Projektet fick aldrig vetenskapligt erkännande

Erkännandet från etablerade akademiska institutioner uteblir. Den danske arkeologen PJ Glob som tidigare givit stöd till bokprojektet hade i slutändan svårt att motivera Jorns vetenskaplighet och drog undan finansieringen. Jorn tvingades att avbryta arbetet med SISV och stängde själv sitt center. Tiotusentals fotografier blev liggande och det går att förstå att det närde en bitterhet hos Jorn att projektet inte gick att slutföra. Så när Danmark 1972 gick med i det som skulle bli EU, något som Jorn starkt motsatte sig, planerade han sin sorti. Han hade arbetat med en sista utgåva böcker om Gotland och Teoderik-myten, med utgångspunkt i relieferna på kyrkan i Grötlingbo. När han så avled 1973 i sviterna av lungcancer var det hans sista önskan att bli begravd där.

2001 gör Pontus Hultén en historisk utställning på Vandalorium i Värnamo. Utställningen kallar han Den sanna historien om vandalerna och den tillägnas Asger Jorn och hans Skandinavisk institut för komparativ vandalism.