MMP: Elin Wikström

14.11 2000 – 29.11 2000

Stockholm

Sedan mitten av 90-talet har Elin Wikström blivit känd genom de iscensatta sociala situationer där utgångspunkten är människor och hur de samspelar med varandra. Skapandet av konstobjekt har lämnats därhän till förmån för dessa ”aktiverade situationer”, som hon själv kallar dem.

Hennes Moderna Museet Projekt med titeln ”…the need to be free…” äger rum i ett köpcentrum i Dundee i Skottland, och är ett samarbete med Dundee Contemporary Arts. Tillsammans med en assistent utför Elin Wikström under två veckor en ”road movie” till fots, genom att under öppettiderna oavbrutet gå upp och ner i köpcentrets rulltrappor. Frågor kring ”att följa med strömmen”, vanans makt och både ekonomiska och mänskliga flöden väcks i denna ”road movie” som har ett eget funkadeliskt soundtrack, ”Free Your Mind and Your Ass Will Follow”. ”Resan” dokumenteras på video och efter varje pass visas den ­ helt färsk ­ på en monitor på Dundee Contemporary Arts.

Elin Wikströms konst utspelar sig ofta mitt i verkligheten och vill vara en del av den. Hon arrangerar psykosociala och epistemologiska experiment där både hon själv och andra deltar. Det finns ett tydligt inslag av anarkistiskt ifrågasättande i hennes verk, en kritik av vedertagna tankegångar och arbetssätt. 1993 tillbringade hon t ex tre veckor till sängs i ett snabbköp. Det var till grupputställningen ”ICA Malmborgs” i Malmö som hon gjorde verket ”Vad skulle hända om alla gjorde så?”. Det gick ut på att hon under utställningen låg i en säng mitt bland varor och kunder i snabbköpet. Denna för henne själv utvilande passivitet blev en protest mot samhällets krav på ordning, rationalitet och nyttotänkande. Dagdrömmar ersatte effektivitet på ett mycket konkret sätt. Till skulptur.projekte i universitetsstaden Münster sommaren 1998 arrangerade hon tillsammans med en annan konstnär t ex en cykelklubb där man fick möjlighet att på nytt lära sig något ”naturligt”, något som sitter i ryggmärgen. De cyklar som fanns till förfogande vid klubbhuset var nämligen konstruerade så att man när man trampade framåt åkte bakåt. En riskfylld och utmanande aktivitet som ställde frågor kring vanor och vad som kan kallas naturligt, samtida sociala gemenskaper som ofta är tillfälliga snarare än permanenta och kring ideer om framsteg.

Många av Elin Wikströms arbeten involverar ekonomiska system, utbyten av penningvärden men också andra värden som tillit och omsorg. ”Rebecca väntar på Anna, Anna väntar på Cecilia, Cecilia väntar på MarieŠ”, som köptes in av Moderna Museet 1999, består av ca 20 kvinnor som utan att tala satt och väntade på varandra 15 minuter åt gången under fyra veckor i utställningsslokalen Rum i Malmö. Verket anspelar på hur kvinnor traditionellt ägnat en betydande del av sitt liv åt att vänta; på att bli vackra, på den rätte, på att få barn osv. Men här blir väntan istället ett uttryck för att man litar på att den som ska avlösa en verkligen kommer.

Under det senaste året har Elin Wikström intresserat sig för rollspel och låtit barbiedockor vara huvudpersonerna i verk där utställningsrummet omvandlats till en lekplats för såväl vuxna som barn. Sociala normer kring parförhållanden och kärnfamilj har utforskats av konstnären och besökarna tillsammans.

Mer om utställningen